Min tro
Det här är svårt. Det känns otroligt svårt att skriva om sin tro. Hur sätter man ord på sin tro? Sure, jag kan säga att jag är kristen, sätta ett namn på min religion liksom. Men jag kan inte säga vilken del av kristendomen jag håller på. Alltså vilket samfund. Jag tillhör sjundedagsadventisterna, och jag köper det mesta av byggstenarna i det samfundet. Varför jag tillhör dem är för att det var där jag växte upp. Det var där grunden för min tro lades. Läran om Gud, Jesus, skapelsen och livet lärdes ut till mig där. Jag var på alla läger man kan tänka sig, och spenderade mina lördag i kyrkan tillsammans med mina vänner. Jag trivdes där som liten. I slutet av tonåren började den egna hjärnan tänka mer och mer. Mycket jobbigt hände, och ifrågasättande dök upp. Jag började se mindre positiva saker med människor i samfundet, och jag valde att ta ett steg tillbaka.
Jag hade t o m en period där jag tvivlade rätt starkt. Jag var ganska cynisk, arg och ledsen på mycket runt mig. Jag kände väl någonstans att Gud liksom hade glömt av mig. Eller att kanske var så att han inte ens fanns.
Idag tror jag. Jag är säker på hans existens. Jag hittade tillbaka efter ett par år. Tillbaka till min tro alltså. inte tillbaka till kyrkan. Jag går dit ibland, för att det är en mysig känsla att sitta i en kyrksal och det är givande att lyssna på predikan. Det är också lite kul att träffa folk man inte sett på länge. Men det räcker så för mig. Min tro är personlig. Den är mellan mig och Gud. Det går inte att sätta ett namn på min tro. Idag tror jag inte heller att det viktiga är VILKET samfund man tillhör, eller ens om man är Jude, Muslim eller Kristen, Nej, det viktiga är ATT du tror. Att du har en relation med Gud. Det är inte heller viktigt HUR många gånger du ber, eller PÅ VILKET sätt du ber. Det är viktigt ATT du ber. Inte heller är det viktigt ATT DU går till Kyrkan, Mosken eller Synagogan. Dessa ställen finns där för dig, om du behöver dem. Det är viktigt att dessa platser FINNS för oss.
Inom alla religioner finns folk med fördomar, åsikter och besserwisser-attityd. Det är just dessa människor som får mig att känna att ingen relgion, inget samfund, är bättre än det andra. Det är du som människa som kan vara god och leva ett gott liv. Oavsett religion. Jag är övertygad om att det kommer vara folk från alla möjliga religioner & länder som trängs där i himlen en dag. Jag framför mig hur jag bor granne med en liten man från någon bush längst inne i innersta Afrika, en liten man som aldrig ens hört talas om Gud, Mohammed, Jesus eller Maria. Däremot har han levt sitt liv precis så som man ska. Tagit hand om sin nästa precis så som man ska. Han har varit den bästa av bästa. Utan att ens veta om Guds existens.
Om alla kunde lära sig att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att inte känna avund eller högmod. Att vilja alla väl och inte vara ute efter hämnd. Då hade vi sluppit allt negativt i världen och världen hade varit den bästa av världar. Det är liksom det religion handlar om, egentligen. Och det kan ju aldrig vara något negativt.
//Kiqi
(mer 30-inlägg)
Hej!
SvaraRaderaUndrar lite hur du o din man tänker när det gäller Mamas religion? Eftersom han är muslim (antar jag?!) och du är kristen. Jag har inga barn än, men min man är muslim (från Gambia!) så frågorna kommer komma upp mer än vad de har gjort lite senare. Skulle vara intressant o höra hur ni tänker. Kram Nettan.
Ett jättefint inlägg!
SvaraRaderaKram Nina
Nettan: Eftersom jag inte har någon större invändning mot huruvida hon blir kristen eller muslim, då jag och hennes pappa har ganska samma inställning till Gud, så har det inte blivit något issue ännu. Däremot säger hennes pappa att han tycker det är viktigt att hon är muslim. Muslimer ser det ju generellt så att barnet är det pappan är. Samtidigt är jag den enda av oss som aktivt visar sin religion för henne. Det är bara jag som sjunger sånger med henne, ber med henne etc. Likadant är det jag som pratar mest med henne, därav är hon inte jätteduktig på sin pappas språk. Jag väntar med spänning på att se hur detta ska utveckla sig. FÖrstår att du funderar det är lite komplicerat. Mitt tips att prata med din man och se hur starkt han känner för det ena eller det andra. Här har inte blivit något problem ännu i alla fall.. Det hade nog blivit ett större problem om båda var väldigt benhårda att med deras religion är det enda rätta. //Kiqi
SvaraRaderaps. jag ser gärna att hon lär sig om båda religioner, och i framtiden själv väljer det hon tror på. Och hoppas givetvis att hon väljer att följa någon av dem. Men det är ju inte heller en garanti ;-) .ds
Nina: Tack =) Kramar
Vi har pratat lite löst om det hela o sagt att våra barn ska få välja själva när de blir större. O i början ska vi som du sa lära om båda religionerna och fira ramadan, tobaski o alla de muslimska högtiderna precis som dom kristna. Vi får se hur det går i framtiden, vi ska inte ha barn på några år än. Tack för din åsikt iaf! Alltid skönt o höra hur andra i den situationen tänker! /Nettan.
SvaraRadera