..om och om igen.
Alla dessa barn som står inför avvisningar från skydd i det här landet. Vad är det egentligen som händer där? Jag förstår att vi absolut inte kan ta emot alla som vill hit och särskilt inte om de inte är i behov av skydd. MEN när det kommer till barn. Barn som redan är ensamma, övergivna och riskerat sitt liv för att ta sig hit och få vara i tryggt förvar. Hur kommer det sig att vi inte har plats för dem? Hur kommer det sig att det krävs namninsamlingar av folket i detta land för att Migrationsverket ska stanna upp och tänka om. Jag kan för mitt liv inte begripa detta. Och jag undrar hur många det är som inte lyfts fram i ljuset och i media. Hur många barn skickas tillbaka till ett liv i skräck, ensamhet eller övergivenhet. Mitt hjärta klarar nog inte att få veta det.
Och samma instans som vill skicka dessa barn tillbaka och nekar de trygghet här hos oss, samma instans välkomnar folk som DENNA MAN till ett liv i tryggt förvar. Ett liv att leva här efter att han med största sannolikhet har medverkat till att ha tagit livet av runt 800 000 tutsier i Rwanda 1994. Jag hoppas innerligt att detta är helt fel. Att Rwanda har fel. Hur fungerar nu detta med våra lagar egentligen. Det finns ju folk som varit svenska medborgare och begått betydligt mindre grova brott i mina ögon, men ändå blivit av med sitt medborgarskap och skickats hem. I dessa fall har dock brotten begåtts här. Är det så att OM han blir dömd här för brottet han begått där så kan han skickas tillbaka?
Gör om, gör rätt!!
//Kiqi
26 september, 2012
25 september, 2012
GAMBIAS ANDRA MATCH
Andra matchen avklarad för de gambiska U17-tjejerna.
6-0!
Inte lika stora förlustsiffror i denna matchen. Men återigen så är erfarenheten en stor brist hos gambierna. Det är på tok för många frisparkar emot och inte många chanser till mål. USA däremot hade kunnat få ännu högre vinstsiffror om de satt sina skott på mål och sluppit t ex ribbträffar..
Läs mer om det gambiska landslaget här
//Kiqi
24 september, 2012
FOTOUTMANING
Jag är ju rätt svag för utmaningar som innebär att man ska fotografera. Så när Soulsister lade upp denna utmaning var jag inte sen att hänga på!
Man får alltså endast fota med sin mobiltelefon och det ska vara man själv som tar fotot. Nytt tema varje dag och man informeras om dessa teman veckovis, varje lördag. Redigeringsprogram som Instagram etc är tillåtna. Om du själv är intresserad av att hänga på. Anmäl dig nu, för imorgon drar det igång och då är det för sent. Sorry att jag lägger upp det så sent. Men någon nattuggla som missat och är sugen kanske hänger på i sista sekund..
Läs mer och anmäl dig här!
Man får alltså endast fota med sin mobiltelefon och det ska vara man själv som tar fotot. Nytt tema varje dag och man informeras om dessa teman veckovis, varje lördag. Redigeringsprogram som Instagram etc är tillåtna. Om du själv är intresserad av att hänga på. Anmäl dig nu, för imorgon drar det igång och då är det för sent. Sorry att jag lägger upp det så sent. Men någon nattuggla som missat och är sugen kanske hänger på i sista sekund..
bild lånad från Soulsister
Läs mer och anmäl dig här!
23 september, 2012
RONALD COTTON - JAG ÄR HELT FÖRSTUMMAD
Igår tittade jag på Skavlan på SVT play. Detta är ett av mina favoritprogram på SVT och definitivt en av mina all time favourites när det kommer till talkshows. Den egentliga anledningen till att jag valde att se det via play, då jag missat originalsändningen, var att Palmes tre söner var med. Kändes rätt så intressant att få höra och se hur de mår idag och hur de faktiskt ser på hela den cirkus som skapats efter mordet på deras far. Att vackra Lena Olin också skulle var med gjorde ju absolut inte lockelsen mindre.
Förutom dessa två gäster så fanns en annan rätt märklig talkshow host med som gäst och så var det Ronald Cotton och Jennifer Thompson-Cannino. Jag har alltid intresserat mig för just det här med rättssamhällen och straff. Extrema USA kontra mesiga Sverige till exempel. Ständigt återkommande samtalsämne om jag får bestämma. Ronald Cotton och Jennifer Thompson-Cannino är givetvis hemmahörande i USA och de har varit med om det där som inte ska få ske. Båda två på sätt och vis. Jennifer blev våldtagen av en förövare som tog sig in i hennes hem. Hon memorerade hans utseende och gav polisen den perfekta fantombilden. Polisen hittade mannen i fråga, Ronald Cotton, och Jennifer kunde peka ut honom både vid fotokonfrontation och line up. Ronald Cotton dömdes till 50 år (eller livstid).
Under hela processen hävdade han sin oskuld, vem skulle inte göra det iof, men hamnade bakom lås och bom. Han tränade för att få ut sin frustration. En dag möter han en kille inne på anstalten som ser ut precis som fantombilden. Han konfronterar mannen, som givetvis förnekar, men drar upp sitt fall för prövning igen. Ingen tror honom. I samband med OJ Simpsonrättegången, elva år efter att Cotton börjat avtjäna sitt straff, blir han varse DNA-analysmetoden. Han kontaktar sin advokat och kräver att de gör DNA-analys på hans fall. DNA't tillhör mannen han mött i korridoren på anstalten. Cotton är en fri man. Efter ELVA år. I ELVA år har denna man suttit oskyldigt dömd för ett så fruktansvärt kränkande och förnedrande brott. Ett brott han verkligen inte begått.
Kvinnan som blivit våldtagen, Jennifer, får beskedet och förklarar hos Skavlan hur hennes värld började skaka och hur hon helt vettskrämd väntade på att Ronald Cotton skulle komma efter henne. Men det gjorde han aldrig. Så en dag ber Jennifer via åklagaren (eller om det var advokten) om att få komma i kontakt med Ronald för att få träffa honom. När de så ses och hon ber på sina bara knän att om hon spenderar varje dag och minut av sitt liv med att be om honom förlåtelse, kan han då förlåta henne? Ronald Cotton, denna helt otroliga människa, säger då att det har han redan gjort. Och idag är dessa två goda vänner och åker runt i USA och förespråkar för en reform inom domslut baserade på ögonvittnens vittnesmål.
Kan någon förklara för mig vart denna man kommer ifrån? Likaså alla de sydafrikaner som förlät alla dessa hemska människor som utsatt dem för terror, misshandel, våldtäkt, mord m m under apartheidregimen. Eller all de fattiga i många av afrikas länder som en gång hade land och frihet men berövades detta av "den vite mannen". Vart kommer alla dessa förlåtande människor ifrån? Hur gör dem? Jag har människor i mitt liv som gjort bra mycket mindre skada mot mig som jag har stora svårigheter att förlåta. Jag försöker varje dag i vissa fall. För jag vet att jag är den som mest förlorar på att inte förlåta dem. Jag har kommit en god bit på väg. Men när de själva inte ber om förlåtelsen då har jag så innerligt svårt att ge dem den.
Ronald Cotton är min nye idol!
//Kiqi
Förutom dessa två gäster så fanns en annan rätt märklig talkshow host med som gäst och så var det Ronald Cotton och Jennifer Thompson-Cannino. Jag har alltid intresserat mig för just det här med rättssamhällen och straff. Extrema USA kontra mesiga Sverige till exempel. Ständigt återkommande samtalsämne om jag får bestämma. Ronald Cotton och Jennifer Thompson-Cannino är givetvis hemmahörande i USA och de har varit med om det där som inte ska få ske. Båda två på sätt och vis. Jennifer blev våldtagen av en förövare som tog sig in i hennes hem. Hon memorerade hans utseende och gav polisen den perfekta fantombilden. Polisen hittade mannen i fråga, Ronald Cotton, och Jennifer kunde peka ut honom både vid fotokonfrontation och line up. Ronald Cotton dömdes till 50 år (eller livstid).
Under hela processen hävdade han sin oskuld, vem skulle inte göra det iof, men hamnade bakom lås och bom. Han tränade för att få ut sin frustration. En dag möter han en kille inne på anstalten som ser ut precis som fantombilden. Han konfronterar mannen, som givetvis förnekar, men drar upp sitt fall för prövning igen. Ingen tror honom. I samband med OJ Simpsonrättegången, elva år efter att Cotton börjat avtjäna sitt straff, blir han varse DNA-analysmetoden. Han kontaktar sin advokat och kräver att de gör DNA-analys på hans fall. DNA't tillhör mannen han mött i korridoren på anstalten. Cotton är en fri man. Efter ELVA år. I ELVA år har denna man suttit oskyldigt dömd för ett så fruktansvärt kränkande och förnedrande brott. Ett brott han verkligen inte begått.
Kvinnan som blivit våldtagen, Jennifer, får beskedet och förklarar hos Skavlan hur hennes värld började skaka och hur hon helt vettskrämd väntade på att Ronald Cotton skulle komma efter henne. Men det gjorde han aldrig. Så en dag ber Jennifer via åklagaren (eller om det var advokten) om att få komma i kontakt med Ronald för att få träffa honom. När de så ses och hon ber på sina bara knän att om hon spenderar varje dag och minut av sitt liv med att be om honom förlåtelse, kan han då förlåta henne? Ronald Cotton, denna helt otroliga människa, säger då att det har han redan gjort. Och idag är dessa två goda vänner och åker runt i USA och förespråkar för en reform inom domslut baserade på ögonvittnens vittnesmål.
Kan någon förklara för mig vart denna man kommer ifrån? Likaså alla de sydafrikaner som förlät alla dessa hemska människor som utsatt dem för terror, misshandel, våldtäkt, mord m m under apartheidregimen. Eller all de fattiga i många av afrikas länder som en gång hade land och frihet men berövades detta av "den vite mannen". Vart kommer alla dessa förlåtande människor ifrån? Hur gör dem? Jag har människor i mitt liv som gjort bra mycket mindre skada mot mig som jag har stora svårigheter att förlåta. Jag försöker varje dag i vissa fall. För jag vet att jag är den som mest förlorar på att inte förlåta dem. Jag har kommit en god bit på väg. Men när de själva inte ber om förlåtelsen då har jag så innerligt svårt att ge dem den.
Ronald Cotton är min nye idol!
//Kiqi
21 september, 2012
THE ENGLISH SHOP I LINNÉ
Äntligen har jag kommit mig för att kika in på the English Shop här hemma i Götet. Och det fanns en hel del mumsiga saker från my past days där. Dock inte Reeses mumsiga topping som är så god på glass!!
//Kiqi
20 september, 2012
LITEN SKÄR OCH ALLA SMÅ BROKIGA
Jag är inte på något sätt en person som lätt ropar "rasism" eller "förtryck". Men i just det här fallet där det gäller filmen "Liten Skär och Brokig" och dess illustration av ett svart barn så kan jag inte annat än känna tacksamhet till Folkets bio i Lund, Kino, som valt att inte visa filmen.
Det känns trist att kultursverige så uppenbart tagit ett steg tillbaka i tiden känns rätt illa för att vara Sverige 2012. Jag säger inget om budskapet i filmen, då jag inte sett den. Utifrån det jag läst verkar det vara fina tankar bakom budskapet. Men det är verkligen ett stort fail på hur de illustrerat figurerna i filmen.
Mer att läsa om detta?
http://thegambia.nu/2012/09/20/kino-i-lund-vill-inte-fortsatta-sprida-en-rasistisk-nidbild/
http://thegambia.nu/2012/09/07/barnfilm-med-rasistisk-nidbild-av-svarta/
Lyssna på P3: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5262162
//Kiqi
Det känns trist att kultursverige så uppenbart tagit ett steg tillbaka i tiden känns rätt illa för att vara Sverige 2012. Jag säger inget om budskapet i filmen, då jag inte sett den. Utifrån det jag läst verkar det vara fina tankar bakom budskapet. Men det är verkligen ett stort fail på hur de illustrerat figurerna i filmen.
Mer att läsa om detta?
http://thegambia.nu/2012/09/20/kino-i-lund-vill-inte-fortsatta-sprida-en-rasistisk-nidbild/
http://thegambia.nu/2012/09/07/barnfilm-med-rasistisk-nidbild-av-svarta/
Lyssna på P3: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5262162
//Kiqi
19 september, 2012
FÖRÄLDRAMÖTE
Hemkommen från årets föräldramöte och jag är halvt slut i huvudet. Det är så mycket med det praktiska på denna förskola att man blir alldeles matt. Chockerande stora barngrupper. 21 ungar på 3 pedagoger och då ska vi inte tala om vad som händer när någon är sjuk eller sjukskriven. Vikarier på löpande band, i bästa fall! Annars får de klara sig bäst det går med den friska personal som finns tillgänglig.
Men detta var knappast det som chockerade mig mest under kvällen. Jag visste liksom redan om att det är så här det är. Det har ju inte varit en incident där på andra sidan parkeringen om man säger så. Nej, det som gjorde mig mest förvånad och upprörd var ointresset från föräldrarna. Vi satt indelade i de fyra olika hemvister barnen tillhör och således skulle det ju finnas i alla fall 21 vuxna representerade i vår grupp, en förälder per barn. Hur många var där i vår grupp. NIO stycken. Och då var dessutom två av oss tillhörande samma barn. Alltså var det bara åtta av tjugoen barn som hade en från sin familj där. Hur galet är inte det? Visst några av barnen hade säkert syskon i någon annan grupp och föräldern som inte var hemma med barn/barnet kanske valde den gruppen. Men inte är det tretton av ungarna som har syskon i andra grupper i alla fall!
Är man verkligen så oengagerad som förälder? Bryr jag mig för mycket?
//Kiqi
Men detta var knappast det som chockerade mig mest under kvällen. Jag visste liksom redan om att det är så här det är. Det har ju inte varit en incident där på andra sidan parkeringen om man säger så. Nej, det som gjorde mig mest förvånad och upprörd var ointresset från föräldrarna. Vi satt indelade i de fyra olika hemvister barnen tillhör och således skulle det ju finnas i alla fall 21 vuxna representerade i vår grupp, en förälder per barn. Hur många var där i vår grupp. NIO stycken. Och då var dessutom två av oss tillhörande samma barn. Alltså var det bara åtta av tjugoen barn som hade en från sin familj där. Hur galet är inte det? Visst några av barnen hade säkert syskon i någon annan grupp och föräldern som inte var hemma med barn/barnet kanske valde den gruppen. Men inte är det tretton av ungarna som har syskon i andra grupper i alla fall!
Är man verkligen så oengagerad som förälder? Bryr jag mig för mycket?
//Kiqi
18 september, 2012
ÄRLIG REKLAM
Mat som bara ska värmas. Fryspizza man slänger in i ugnen. Det är inte många sorter som på allvar är ätbara och/eller njutbara. Jag såg reklamen för just den här. Grandiosa hämtpizza el nacho. Och som den nyhetsnörd jag är så var jag tvungen att testa. Inställd på att bli besviken. Grandiosa hasn't done it for me before. Så varför skulle de lyckas nu.
Men damn!! Alltså we have a Winner. inte bara smakar den gott och man bara vill fortsätta äta. Nej, den ser precis ut som bilden på kartongen. Inget läskande lurendrejeri här inte. Mc Donalds, se och lär!!
Jag måste äta en till.. snarast!
//Kiqi
17 september, 2012
GRATTIS PANETOZ - DETTA ÄR BEYOND STORT
Ingen kan komma och säga att de kom från ingenstans eller är någon tillfällig bomb som bara slog ner. Nej de här killarna kan sin musik och har visat det i många år, även om det tog folket lite tid att fatta det. Det är nu de ska visa hela musikeuropa vart skåpet ska stå och vinna hela skiten!
NOMINERADE I KATEGORIN BÄSTA SWEDISH ACT
(blid lånad från mtvema.com)
GRATTIS PANETOZ
Mer om gruppen HÄR
//Kiqi
HUR
Nu har jag precis spenderat ca 50 minuter av min morgon med att titta på "Efter Tio" med Malou Von Sivfers (stavas det så). Sämre journalist/programledare får man nog leta efter!! HUR fick hon ett eget program?
Inte bara är hon otroligt ointressant att lyssna till. Hon klarar dessutom inte av att vara lyhörd eller i sekundögonblicket förstå och registrera vad de personer hon intervjuar säger.
Nej det blir inget mer efter tio för mig.
//Kiqi
Inte bara är hon otroligt ointressant att lyssna till. Hon klarar dessutom inte av att vara lyhörd eller i sekundögonblicket förstå och registrera vad de personer hon intervjuar säger.
Nej det blir inget mer efter tio för mig.
//Kiqi
16 september, 2012
PLANER
Jag har storslagna planer inför morgondagen.
I min värld är de storslagna. Jag ska orka med lunch med en av mina fina och hennes kille. Och så ska jag göra ett inköp av något jag väntat på ett tag nu. Något som utgör ett stor behov i min samling av tekniska prylar. Hoppar jag orkar och hinner bara. Det är inte helt lätt att planera sina dagar när ens kropp har sitt egna liv och bestämmer hur man ska må från dag till dag. Nåja, vi får se hur glad jag är när jag kommer hem imorgon.
//Kiqi
I min värld är de storslagna. Jag ska orka med lunch med en av mina fina och hennes kille. Och så ska jag göra ett inköp av något jag väntat på ett tag nu. Något som utgör ett stor behov i min samling av tekniska prylar. Hoppar jag orkar och hinner bara. Det är inte helt lätt att planera sina dagar när ens kropp har sitt egna liv och bestämmer hur man ska må från dag till dag. Nåja, vi får se hur glad jag är när jag kommer hem imorgon.
//Kiqi
LAX
Fisken, inte flygplatsen.
Min man är inte helt lost i köket, inte alls. Men ibland har han stor otur när han tänker. Som när han köpte en helsida lax och frös in den hel istället för att dela upp den. Hade vi varit ett hushåll på tio så hade jag absolut inte haft något att invända. Eller om vi regelbundet hade stora middagar här hemma och därför skulle ha användning för nästan 2 kg lax på en och samma gång. Nu är det inte så, utan vi är TRE. Tre ynka personer som det lagas middag för per dag. Dessutom är en av oss tre år gammal.
Igår fick jag så ett ryck att ta ut den där förbannade helsidan och laga flera rätter på den. Det är tur man har frys liksom. Och det är också tur att alla i familjen älskar lax.
Nu kanske ni fattar varför jag inte bloggade igår. I vår frys finns nu pastasås al Salmone, med rucola. Fiskgratäng på lax, alaska pollok och räkor. Lax och skaldjurssoppa. Ugnsbakad lax med röd paprika och blomkål. Den senare rätten fick även agera middag tillsammans med bulgurotto igår.
Omega-3 has got nothing on us!
Min man är inte helt lost i köket, inte alls. Men ibland har han stor otur när han tänker. Som när han köpte en helsida lax och frös in den hel istället för att dela upp den. Hade vi varit ett hushåll på tio så hade jag absolut inte haft något att invända. Eller om vi regelbundet hade stora middagar här hemma och därför skulle ha användning för nästan 2 kg lax på en och samma gång. Nu är det inte så, utan vi är TRE. Tre ynka personer som det lagas middag för per dag. Dessutom är en av oss tre år gammal.
Igår fick jag så ett ryck att ta ut den där förbannade helsidan och laga flera rätter på den. Det är tur man har frys liksom. Och det är också tur att alla i familjen älskar lax.
Nu kanske ni fattar varför jag inte bloggade igår. I vår frys finns nu pastasås al Salmone, med rucola. Fiskgratäng på lax, alaska pollok och räkor. Lax och skaldjurssoppa. Ugnsbakad lax med röd paprika och blomkål. Den senare rätten fick även agera middag tillsammans med bulgurotto igår.
Omega-3 has got nothing on us!
14 september, 2012
MIXED FEELINGS
Det har varit en dag av väldigt mycket blandade känslor.
Jag har haft en givande möte om ett trevligt event som varit i Göteborg i sommar.
Ett mindre trevligt, men långt möte med myndigheter.
Och precis nu har jag kommit hem från minnesstund och bönestund i Moskén. Till minne av den familjeväns son som blev mördad.
Är helt slut i både kropp och hjärna. Nu blir det horisontalläge resten av kvällen och så även imorgon!
//Kiqi
Jag har haft en givande möte om ett trevligt event som varit i Göteborg i sommar.
Ett mindre trevligt, men långt möte med myndigheter.
Och precis nu har jag kommit hem från minnesstund och bönestund i Moskén. Till minne av den familjeväns son som blev mördad.
Är helt slut i både kropp och hjärna. Nu blir det horisontalläge resten av kvällen och så även imorgon!
//Kiqi
VEM VA DET SOM DÖDADE
50 000 000 spindlar i natt!!
Ni tänkte inte på att jag skulle ut i det här vädret va?! Va? Va? VA?!
//Kiqi
13 september, 2012
SÅNT GÖR MIG GLAD
Den där artikeln jag skrev. Intervjun med en musiker som många i bekantskapskretsen känner, eller känner till.
Det värmer så otroligt mycket när man får beröm och uppskattning. Helt otroligt peppande när någon länkar vidare ens artikel med fina ord som "Kiqi har skrivit en bra artikel om en vänlig själ". Jag må vara löjlig men sådant sätter sig och man minns. Likaså när man får gratulationer och hejarop för att man blivit skribent. Eller kommentarer som "Det var på tiden". Det är sånt man minns. Det är de personen man känner extra mycket glädje till. Samtidigt förvånas man också över personer som man nånstans förväntat sig ska läsa ens artikel och säga något om det. Min första riktiga artikel för en tidningen liksom. För mig är det stort och jag har lagt stort engagemang bakom. Men många i min närhet verkar inte bry sig alls. Och det är folk som känner mig på nära håll. Men det kanske finns någon anledning till att de inte säger nåt.
Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att de har sånt ointresse för läsning överhuvudtaget. Eller om de läst och inte tycker den är bra skriven, men inte vågar säga det högt. All kritik är ju bra och viktig när man startat något nytt. Jag funderar också över om vissa kanske inte uppskattar personen jag skrivit om och därför inte kan se igenom det och se till hur artikeln är uppbyggd och skriven? Hur som helst så har all pepping och fina ord varit väldigt roliga att ha fått. Och eftersom det kommit från kunnigt folk i många fall så känner jag mig nöjd, lyckad och framgångsrik i mitt första riktiga försök till intervju och artikel.
Så tack till alla er som faktiskt läst, tyckt till och fått mig att känna att jag betyder något! Jag älskar er!
//Kiqi
Det värmer så otroligt mycket när man får beröm och uppskattning. Helt otroligt peppande när någon länkar vidare ens artikel med fina ord som "Kiqi har skrivit en bra artikel om en vänlig själ". Jag må vara löjlig men sådant sätter sig och man minns. Likaså när man får gratulationer och hejarop för att man blivit skribent. Eller kommentarer som "Det var på tiden". Det är sånt man minns. Det är de personen man känner extra mycket glädje till. Samtidigt förvånas man också över personer som man nånstans förväntat sig ska läsa ens artikel och säga något om det. Min första riktiga artikel för en tidningen liksom. För mig är det stort och jag har lagt stort engagemang bakom. Men många i min närhet verkar inte bry sig alls. Och det är folk som känner mig på nära håll. Men det kanske finns någon anledning till att de inte säger nåt.
Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att de har sånt ointresse för läsning överhuvudtaget. Eller om de läst och inte tycker den är bra skriven, men inte vågar säga det högt. All kritik är ju bra och viktig när man startat något nytt. Jag funderar också över om vissa kanske inte uppskattar personen jag skrivit om och därför inte kan se igenom det och se till hur artikeln är uppbyggd och skriven? Hur som helst så har all pepping och fina ord varit väldigt roliga att ha fått. Och eftersom det kommit från kunnigt folk i många fall så känner jag mig nöjd, lyckad och framgångsrik i mitt första riktiga försök till intervju och artikel.
Så tack till alla er som faktiskt läst, tyckt till och fått mig att känna att jag betyder något! Jag älskar er!
//Kiqi
LUNCH
Lunchade med min partner in crime idag. Vi valde Paprika. Och precis som alla andra senaste gånger så förbannade vi det faktum att tallrikarna krympt och urvalet försämrats avsevärt. Speciellt på vissa av ställena. Men gott var det och mätta blev vi.
12 september, 2012
MUSIK
Underbara röst! Jag liksom dör lite inombords varje gång jag hör James Ingram sjunga. Och dessutom älskar jag den här texten. Det är liksom hopp tillsammans med insikt i den. Han ger inte upp oavsett..
//Kiqi
ÖPPET SKITSTÖVEL, ELLER I HEMLIGHET?
Tänk så ofta man anklagar och klagar på folk som beter sig som riktiga as och idioter. Dessa personer erkänner ju rätt ofta att de beter sig illa, då det liksom inte går att motsäga det. Om de inte är psykopater vill säga. .
Men hur är det med dem som liksom svävar in i folks liv och låtsas vara så himla bra och ser sig själva som bra personer. Fast bakom allt det där och om man skrapar ordentlig och tänker till ordentligt så är de egentligen också riktiga as.
Vilket är egentligen värst? Personligen så har jag kommit fram till att föredrar de som öppet visar att de beter sig illa, står för det, ångrar sig och inser. Kontra de som gör allt i det dolda, inte står för sina felaktiga beteenden och bortförklara allt för sedan bara släta över och gå vidare. Således heller aldrig ångrar något, för de är ju så perfekta personer och alla andra gör fel och är själviska. De har alltså också noll självinsikt. Allt som oftast leker de även martyrer har jag märkt, vilket är det värsta jag vet..
Nej hellre ärliga djävlar än ljugande änglar...
//Kiqi
Men hur är det med dem som liksom svävar in i folks liv och låtsas vara så himla bra och ser sig själva som bra personer. Fast bakom allt det där och om man skrapar ordentlig och tänker till ordentligt så är de egentligen också riktiga as.
Vilket är egentligen värst? Personligen så har jag kommit fram till att föredrar de som öppet visar att de beter sig illa, står för det, ångrar sig och inser. Kontra de som gör allt i det dolda, inte står för sina felaktiga beteenden och bortförklara allt för sedan bara släta över och gå vidare. Således heller aldrig ångrar något, för de är ju så perfekta personer och alla andra gör fel och är själviska. De har alltså också noll självinsikt. Allt som oftast leker de även martyrer har jag märkt, vilket är det värsta jag vet..
Nej hellre ärliga djävlar än ljugande änglar...
//Kiqi
11 september, 2012
PREMIÄR - INTERVJU MED..
NEDRÄKNING
Ikväll är det äntligen dags.
Min offentliga premiär som skribent för webtidningen, THEGAMBIA.NU.
Ni kommer att hitta min första artikel som fast skribent på tidningens första sida alldeles snart.
Min smygstartsartikel från i somras hittar ni här.
//Kiqi
Min offentliga premiär som skribent för webtidningen, THEGAMBIA.NU.
Ni kommer att hitta min första artikel som fast skribent på tidningens första sida alldeles snart.
Min smygstartsartikel från i somras hittar ni här.
//Kiqi
DEN DÄR KLUMPEN
Det känns i luften liksom. Det är en dag av sorg. Jag påverkas alltid väldigt mycket av dödsbud. Oavsett om jag känner personen väl inte. Jag känner så med familjerna och vännerna till den som gått bort. De som ska leva med förlusten av en älskad..
Det är också kust detta som får mig att må illa av dödsstraff.. men det är en annan historia.
//Kiqi
R I P
När man läser sådant här så undrar man alltid vad som hänt, och hur det ska gå. Jag tänker alltid att stackars familj och få beskedet att någon har skjutit ens familjemedlem. Varje gång är jag tacksam att det inte är någon man känner och tänker att Göteborg är ganska litet liksom.
Men så inatt. Inatt blev mina tankar abrubt och brutalt avbrutna. Plötsligt var det en någon vars familj jag känner som var den som blivit skjuten. Jag vill så gärna att det slutar där, på det sätt tidningarna skrivit. Att det är oklart hur svårt skottskadad han är. Men för oss är det inte oklart längre. Han har lämnat..
R I P
Mina tankar och böner inatt går till dig och din familj.
//Kiqi
uppdaterad nyhetslänk: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article15418372.ab
(intressant att det står att han är oidentifierad?)
Men så inatt. Inatt blev mina tankar abrubt och brutalt avbrutna. Plötsligt var det en någon vars familj jag känner som var den som blivit skjuten. Jag vill så gärna att det slutar där, på det sätt tidningarna skrivit. Att det är oklart hur svårt skottskadad han är. Men för oss är det inte oklart längre. Han har lämnat..
R I P
Mina tankar och böner inatt går till dig och din familj.
//Kiqi
uppdaterad nyhetslänk: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article15418372.ab
(intressant att det står att han är oidentifierad?)
10 september, 2012
BILLIG KONTAKTLINS
Det var dags att beställa linser och min nya linsbutik är numer lensway.se, eftersom Aktuell Optik har gått i konkurs.
Jag brukar redan sedan innan köpa den billiga kontaktlinsen från Coopervision, Biomedics 55 Evolution. Men nu har det tydligen kommit en ännu billigare lins in på svenska marknaden, hela vägen från Syd Korea. Och jag tänker, varför inte?!
Så nu ska jag testa Splash i tre månader (jag köpte ett paket av mina klassiska just in case) till en kostnad av 199 kronor!! Vi snackar alltså 398 kronor för 6 månader. Detta är givetvis en månadslins, men det finns också en dagslins från samma märke för 137 kronor/30 dagar. Kommer gladeligen köpa dem med som reselinser om jag blir nöjd med fredagens beställning.
Och självklart har leveransen redan kommit, om någon nu trodde nåt annat. Vi snackar lensway = fastway!
//Kiqi
ATT SKRIVA
Jag blev för ett tag sedan tillfrågad om att börja skriva för en webtidning.
Eftersom jag aldrig tidigare skrivit för någon webtidning, eller papperstidning heller för den delen, så kom det som något totalt nytt för mig. Jag kände att jag behövde ge det en liten funderare.
Till slut kom beslutet att i alla fall frilansa lite. Och slutligen kom jag fram till att det är klart jag ska skriva lite. Det är ju inte något som är jättestort eller ställer krav på dagligt jobb, vilket hade varit svårt för mig att klarar av med tanke på min fysiska hälsa.
I dagarna kommer jag presenteras som skribent för tidningen. Och samtidigt kommer min första artikel som fast skribent att publiceras. Jag har faktiskt redan tjuvstartat och skrev en artikel om kulturveckan här i Göteborg i somras..
Känns skönt att man har något att tänka på och planera för minst en gång i månaden.
//Kiqi
Eftersom jag aldrig tidigare skrivit för någon webtidning, eller papperstidning heller för den delen, så kom det som något totalt nytt för mig. Jag kände att jag behövde ge det en liten funderare.
Till slut kom beslutet att i alla fall frilansa lite. Och slutligen kom jag fram till att det är klart jag ska skriva lite. Det är ju inte något som är jättestort eller ställer krav på dagligt jobb, vilket hade varit svårt för mig att klarar av med tanke på min fysiska hälsa.
I dagarna kommer jag presenteras som skribent för tidningen. Och samtidigt kommer min första artikel som fast skribent att publiceras. Jag har faktiskt redan tjuvstartat och skrev en artikel om kulturveckan här i Göteborg i somras..
Känns skönt att man har något att tänka på och planera för minst en gång i månaden.
//Kiqi
09 september, 2012
WOW
Sommaren är över och allvaret börjar.
Eller?
Nej inte direkt. Jag skulle vilja påstå att min vardag fortfarande ser ganska likadan ut, bortsett från att jag bär gosiga koftor var och varannan dag nu. Kyligt är bara förnamnet. Och ingen vettig sommar hade vi heller.
Nu är det höst på riktigt. Dagis är igång på full fart. Vilket i stort är väldigt skönt för oss, framför allt mig. Dottern får leka av sig ordentligt och jag hinner vila den onda kroppen ordentligt varje dag. Mannen spelar fotboll i vanlig ordning och helgnöjena består numer av premier league och X-factor.
På tal om det där med dagis. Jag sa att i stort i skönt. Det har sin negativa sida också. Påverkan från andra barn är inte alltid det bästa kan jag tycka. Är det någon mer än jag som känner av att det finns något, eller några, barn/kompisar som ni bara känner tillför negativa saker i ert barns utveckling? Jag är något frustrerad faktiskt.. vad gör man?
//Kiqi
Eller?
Nej inte direkt. Jag skulle vilja påstå att min vardag fortfarande ser ganska likadan ut, bortsett från att jag bär gosiga koftor var och varannan dag nu. Kyligt är bara förnamnet. Och ingen vettig sommar hade vi heller.
Nu är det höst på riktigt. Dagis är igång på full fart. Vilket i stort är väldigt skönt för oss, framför allt mig. Dottern får leka av sig ordentligt och jag hinner vila den onda kroppen ordentligt varje dag. Mannen spelar fotboll i vanlig ordning och helgnöjena består numer av premier league och X-factor.
På tal om det där med dagis. Jag sa att i stort i skönt. Det har sin negativa sida också. Påverkan från andra barn är inte alltid det bästa kan jag tycka. Är det någon mer än jag som känner av att det finns något, eller några, barn/kompisar som ni bara känner tillför negativa saker i ert barns utveckling? Jag är något frustrerad faktiskt.. vad gör man?
//Kiqi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)