INTENSIV DAG

Alltså jag är helt slut!

Det är ingen bra idé att gå till olika butiker och handla på en och samma dag. Inte om man är jag. Men nu är allt för morgondagen inhandlat. Dessutom har jag marinerat 2 kg lamm och lagat kycklinggryta med äggnudlar. I know, det låter inte som någon speciellt intensiv dag. Men för mig var det det.

SÅ här i efterhand så borde jag gått till saluhallen, för att handla diverse kallskuren kalkon, en annan dag. Och jag borde struntat i att laga mat idag. MEN, jag hade aldrig hunnit till saluhallen tidigare i veckan, då jag skulle orka med jobbet då. Jag hoppade över matlagningen igår och vi åt fiskgratäng från frysdisken. Så jag var liksom ganska tvungen att ta tag i saker idag. Tur att jag fick hjälp i alla fall.

Nu slappar jag på soffan, medan Mama sover, och någon skramlar efter mat i köket.


//Kiqi

SITTING IN THE BACKROW AT THE MOVIES

Igår var denna småbarnsmamma på dejt. Bio-dejt. Såg "The Town". Ben Affleck både bakom filmen, och framför kameran. Mycket bra film. Se den!

Efter filmen åt vi kex, ost och choklad. Lång natt, sen morgon. Nu ska jobba..

Jag mobilbloggar och ve inte hur man länkar, men.. MEN tack bästa underbara Linda och Isabella för biobiljetterna. Bästa julklappen!

//Kiqi

CHRISTMAS DAY & BOXING DAYS

Vi har haft en supermysig jul här hemma i Lerum. Lika mysig som alltid.

Juldagen spenderade vi med familjespel och Turkey Dinner. Jag var inte utanför dörren en enda gång på juldagen. Så kallt som det var så kändes det skönast så.

Annandagen tog vi en sväng till Lerums äventyrsbad, och sedan var det slappande för hela slanten. Vissa började ju jobba idag! Japp sånt är livet. Inga mellandagsledigheter här inte. SKa nog inte klaga för mycket bara. Ena lillsyrran jobbar ju på Gina Tricot, och hon gjorde en 12timmarsdag där igår. Idag har hon också jobbat stackarn. Då känns mina fjuttiga 3timmardagar bakom telefon som lyx.

Dagens Chelsea-match behöver inte gå närmare in på känner jag... *suck*

Hoppas ni andra haft en trevlig jul?


//Kiqi

CHRISTMAS EVE

Julen blev alldeles familjig (nytt ord) och mysig. Inge tråkigheter, inga oväntade olyckor. Eller ja, Mama blev ju lite skräckslagen av tomten till en början. Men det löste sig när hon fick lite julklapp. Till slut fick tomten till och med en kram. Bara mysigt, gott och lugnt med andra ord. Jag är förvånad över hur positivt allt flutit på den senaste veckan. Kan inte annat än att vara tacksam.

Mama fick så fina julklappar. Kommer säkert bildinlägg från detta om några dagar. Har inte haft tid att fota.

Mama själv gav bort sitt förskolefoto till de flesta i familjen, och en egendesignad disktrasa. Likaså en och annan polkagrisnapp från Liseberg.

Vi vuxna körde jullotteri, och köpte därför endast en julklapp var. I en skål åkte en lapp med våra namn, och sedan drog alla varsin julklapp. Jag hade köpte in och gjort en liten julkorg. Givetvis var det Mr Gangster som drog den lotten. Jag bar alltså hem julklappen till mamma, och han tar den tillbaka hem till oss. Typiskt ja! Men det är lugnt. Jag hade varit avis på den som fått korgen.. haha..

Godast på julbordet var kycklingen tyckte Mama.

Som den äkta afrikan hon är så ser hennes rester ut som nedan.

Gissa vilket ben som är hennes, och vilket som är mitt?

//Kiqi

GOD JUL

God Jul
önskar

Kiqi & Mama

DAN' FÖRE DAN'

Äntligen lite lugnt och ledigt.

Mama och jag har kommit hem till mamma, och ska som vanligt vaka in julen här. Just nu fixas tryffel och så väntar vi på ena syster och hennes dotter. Yngsta syster är med sin pojkvän och firar jul med hans familj. Så henne ser vi först imorgon, precis som Mr Gangster. Så ikväll blir det en mini-uppesittarkväll här hos mamsen. God mat och musikunderhållning på TV. Precis sådär lagom mysigt.

Lagom till jul fick vi också beskedet att ytterligare en fond beviljat min ansökan. Jag börjar tro på jultomten på riktigt tror jag. Plötsligt känns inte ny säng, nya kläder och en liten våraktivitet allför omöjligt att uppnå för min lilla Ms Gangstress. Jag kan inte ens beskriva känslan. För en gångs skull har jag haft en vecka där allting känns "så mycket bättre".

//Kiqi

DAG 30 (30-inlägg)

Ett sista ögonblick

Årets kväll på jul på Liseberg. Mama fullkomligt älskade Ponnykarusellen. Tur för mig att den var gratis. Hon fick åka Sagoslottet, Farfars bilar och titta på julshow med kaninen också. Men Ponnykarusellen slog allt! Särskilt när hon fick åka på en av hästarna. "Oppla oppla oppla opplaaa!". En liten värmande våffla och massa springande hann vi också med. När vi skulle mäta henne på gästservice, i ett desperat försök att få tillåtelse att åka kaffekopparna som hon var helt förtrollad av att se, så fick hon dessutom ett gosedjur. Lilla Ms Gangstress var givetvis inte 90 cm lång (vilket jag väl visste), och fick därför en lite drake som tröst. . Precis som förra året var vi där med Mamas gudmor, och extra gudmor, Mama & Mariama.


//Kiqi

DEN DÄR SILVERSKEDEN

Så jag är buzzador. Jag gillar gratis. Och självklart gillar jag gratis som man inte behöver kämpa för. Det gör väl alla?

Nu till saken.

Jag anslöt mig till buzzadorgruppen på FB. En av mina FB-vänner hade lämnat en kommentar där. Jag läser vidare bland kommentarerna. Och på typ 10 kommentarer hittar jag EN (1) positiv. De andra var bara gnäll. Bitterhet, tiggeri, pessimism och gnäll. "Jag får aaaaaldrig.. ", "Nähä, inte denna gången heller..", "Åh vad besviken jag är nu..", "Jag som är så bra och har så många vänner, nu missade ni minsann massor med kunder bara för ni inte valde mig.. " osv osv osv..

Hallå folk! Hur kan man med att visa sig vara en sådan tiggande missnöjesmänniska. Fine om du nu är det. Men lägg av att outa er själva på det viset.

När jag gick med i Buzzador så läste jag innantill. Där stod att man ska vara noga med att fylla i, och uppdatera, sin information och sina levnadsförhållanden. Detta för att man ska vara aktuell för de kampanjer man passar för. Jag blev också informerad och fick uppfattningen att i början är det lite glest och kan dröja innan man får kampanjerbjudande, då det är baserat även på poäng och tid som medlem. Alltså måste man ju börja någonstans. Givetvis är det ju också så att om man väljer bort många kampanjer, alernativt inte utför dem med engagemang, ja då hamnar man långt ner i sållandet. Är detta konstigt? Fungerar inte de flesta företag så? Du börjar från scratch och jobbar dig uppåt. Löneförhöjning kommer väl med erfarenhet inom yrket, alternativt tillfälliga prestationer eller att man skapar god profit till sitt företag? Eller?

Men det är klart. Buzzadorerna speglar väl dagens befolkning i Sverige, i allmänhet. Och de som bara vill ha, i synnerhet. Födda med silversked i mun. Allt ska serveras på direkten. Varför ska jag behöva kämpa eller anstränga mig? Ge mig, ge mig, ge mig..

Skärpning folk. Var glada för de gratischanser ni får, och ta till vara på dem. Detsamma gäller människor som tycker att det är jobbigt att deras gratiskupong BARA gäller på COOP. Life isn't always fair maybe. But hey, use what you got and be thankful you where given life.


//Kiqi

DAG 29 (30-inlägg)

Mina ambitioner


Just nu är mina ambitioner inte så höga.

Jag har ambitionen att slåss mot Försäkringskassan til the bitter end. Och jag ska vinna.

Jag har ambitionen att inte låta min kropp bli helt förstörd, utan kunna fungera minst på den nivå jag gör idag, och lite till.

Jag har ambitionen att ge min dotter en trygg uppväxt. Det är prioritet nummer ETT. Inget, och ingen, ska stå i vägen för mig där.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 28 (30-inlägg)

Det här saknar jag

Jag saknar känslan av att allt är bra.

//Kiqi

TOMTENISSAN PÅ LUSSEFIRANDE

Mamas lussefirande gick bra.

Hon var inte helt nöjd när vi 6:30 knatade bort mot dagis. Och givetvis var hon inte heller jätteglad när jag väckte henne klockan 6. Stackars barn.

Men när vi väl kom till dagis så blev hon så upptagen med att titta på alla kompisar i sina utstyrslar att hon glömde att hon var trött, och att hennes mamma tvingat upp henne och klätt ut henne i en konstig röd klänning. Hon stod där och tittade med de största, mest förvånade och sötaste ögon ni kan tänka er. Lika stora och förundrade var de när tåget senare kom ut till oss föräldrar och förärade oss med "skönsång". Det var inte många toner som slapp ur lilla Ms Gangstress mun. Om det ens var en. Rörelserna kan man räkna på en hand. Däremot var hon pratglad i sångpauserna. Någn som är förvånad? Det är helt tyst och fröknarna förbereder barnen för nästa sång. Mama har precis tagit av sig sina vantar och deklarerar med hög stämma, vänd mot mig. "Titta mammaaaaa... vaaanteeen!". Alla skrattar, och Mamas förvånade blick blir om än mer förvånad. Lilla chockade tomtenissa. Hon måste undrat varför alla kompisar såg så konstiga ut, och varför vi var upp "mitt i natten" bara för att sjunga lite sånger utomhus...

//Kiqi

DAG 27 (30-inlägg)

Min favoritplats


Oj vad svårt. Jag har olika favoritplatser för olika ändamål.

Favoritplats att känna trygg på är helt klart hemma i mammas hus. Mitt barndomshem. Hemma liksom!

Favoritplats att sova på. Min egen säng. Min rygg mår bäst i min säng. Jag sover bäst i min säng.

Favoritplats här hemma är helt klart vardagsrummet. Soffan bjuder in till avkoppling, med allt inom räckhåll. Fjärrkontroller, dator, mobil, magasin och musik.

Favoritplats i min hemstad, kära GÖteborg? Där får nog awarden gå till Frank's Coffe på vintern, och Slottskogen på sommaren. Restaurang Chez Amis funkar året om. Även någon av biograferna ger mig favvovibbar året runt.

Favoritresmål får nog bli Gambia av de ställen jag varit på. Dels för att vädret och folket där är välkomnande och man blir pigg. Men också för att det är så otroligt billigt, och bjuder in till ett liv utan stress. Man känner inte en massa måsten där, Kan bara vara och koppla av.

Favoritresmål jag ännu inte besökt är Kina. Jag har inte sett något av Asien, och skulle verkligen uppleva en del av den kulturen på riktigt. Dessutom får du ju vad som helst för inga pengar där i Chinaland. Skicka mig dit tack.


//Kiqi

(fler 30-inlägg)

BLOG AWARD

Jag har fått awarden av Soulsister, och man ska skriva 3 egenskaper hos sig själv. De som känner mig väl säger..

• Envis
• Familjekär
• Detaljpedant
  

Jag skickar awarden vidare till

Jennie
Caroline
Deelight


//Kiqi

UPPMUNTRAN SOM ETT PAKET PÅ POSTEN

Jag gillar att få paket på posten. Allra mest gillar jag när det kommer en överraskning på posten. Det dimper ner en avi om att man ska hämta ut något på posten, och man vet att man inte beställt något.

Igår var en sådan dag. I KNEW I HAD NOT ORDERED ANYTHING. Ändå låg den där avin innanför dörren. Jag blev så nyfiken att jag efter jobbet, ryggvärk och öronvärk till trots, tog mig den extra hållplatsen förbi hemmet och hämtade ut det. På paketet var skrivet med en handstil jag inte kände igen. Jag rev upp paketet mitt på gatan. Vem har tid att ta sig hem först? Där låg något som fick mitt ansikte att frysa till is. Det var liksom tusen minusgrader igår kväll, och tårar är vatten, vatten blir is i tusen minusgrader.

TACK finaste & omtänksamma Deelight

5 flaskor bodymist från Victoria's Secret

//Kiqi

DAG 26 (30-inlägg)

Mina rädslor

Att förlora någon familjemedlem, eller någon nära.

Att aldrig få rätt till min sjukpenning och försörjning.

Att se vart världen är på väg. Hat, Själviskhet, Svält, Fattigdom, Krig, Förföljselse m m


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 25 (30-inlägg)

En Första


Imorgon bitti, eller ja, om några timmar.. Då ska min lilla Ms Gangstress gå sitt första Luciatåg. Jag ska upp 5:45. Mama ska upp 6:00. Det är helt svindlande tidigt för oss. 6:30 ska hon vara på plats, iklädd lussestassen. Sedan ska vi föräldrar tydligen föräras med våra barns Luciatåg UTOMHUS! Hur tänkte de då? 7:00 på morgonen, i svinkyla, utomhus. Stackars mig. Stackars barn.

Och varför den 14e???

Hoppas Mama överlever, och att det blir en mysig fikastund sedan. Lilla Ms Gangstress ska få vara en liten tomtegumma. Hej och hå..


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 24 (30-inlägg) - lite försenat

Det här får mig att gråta

Oj oj oj. Om ni bara visste hur lätt jag gråter. Jag är en känslomänniska, MEGA, för er som missat detta. Jag grinar när underbara saker händer. Jag grinar när hemska saker händer. Jag grinar när jag blir frustrerad. Jag grinar när jag tänker på orättvisor. Jag grinar när jag inser hur mycket en del bryr sig om mig. Att gråta är befriande, att gråta är något jag lärt mig med tiden. Jag har alltid varit känslomänniska, men just gråtandet har intensifierats med tiden. Någonstans runt 20-22 så hände massa saker i mitt liv, och därefter blev jag tillsagd att lära mig skilja på ilska, rädsla, sorg och besvikelse. Lära mig att reagera rätt efter vad jag egentligen känner. Det var välbehövligt. Vägen till det mörka, svarta, djupa hålet blir liksom längre om man lär känna sig själv och sina känslor ordentligt.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 23 (30-inlägg)

Det här får mig att må bättre


Omtänksamhet från vänner, familj, okända på gatan, kunder och kollegor.

Jag mår bra när jag känner att folk bryr sig om varandra. Jag mår bra när folk bryr sig om mig. Jag mår bra när jag får bry mig om andra.

Att bry sig om är det är bästa som finns!

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

SNYGG PÅ STAN

Min handväska är alltid för liten. Det spelar ingen roll hur stor den är. Jag har alltid en påse med grejer i handen.

Etersom plastpåsar inte särskilt hett, och inte heller speciellt hållbart eller miljövänligt, så blev jag så nöjd när jag fick ett litet mejl. Ett mejl från en bekant och hennes klasskompisar. De har startat en UF-business och ska sälja miljövänliga tygpåsar. Jag är ombedd att vara deras rådgivare. De har precis startat, och än så länge finns 3 olika designs på dessa påsar. Är man inte göteborgare, så kanske bara 2 känns passande. Eller hey, hela världen är väl fans av Götet eller?

Ni hittar påsarna HÄR!

Här har ni min favorit. Den lilla svarta ;-)

bild: BiosUF

//Kiqi

DAG 22 (30-inlägg)

Det här upprör mig


Själviskhet.
Det är bra att vara självisk till viss del. Men det kallar jag det inte själviskhet, utan självkänsla & självhjälp. Man värnar om sitt och ser till att man själv är okej, innan man hjälper andra. Själviskhet är när man bara tänker på sig själv, och sätter sig själv i första rummet. ALLTID. Till och med vid de få tillfällen man gör något för andra, så gör man det för egen vinning. Kanske för att höja sin status bland folk, eller för att köpa sig en vän eller två. Sverige börjar bli ett självsikt land. Ingen bryr sig längre om hur grannen har det. Ingen bryr sig så länge det inte drabbar dem själva. Om jag kan få mer på bekostnad av någon annan, så ja tack. Så resoneras det i var och varannat hem. Skam. Vad hände med gör för andra vad du vill att de ska göra för dig.

Psykopater.
Här har ni kännetecknen för en psykopat.

1. Munvig och charmig 2. Ständigt behov av spänning och nya impulser 3. Bristande ansvar för egna handlingar 4. Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt 5. Svekfull och manipulativ 6. Egocentrisk och grandios 7. Saknar helt ånger och skuldkänslor 8. Empatistörning (dålig inlevelseförmåga) 9. Parasiterande livsstil/lever genom andra 10. Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet 11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv 12. Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder) 13. Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering 14. Impulsivitet 15. Flackt känsloliv 16. Frekventa äktenskap och samboförhållanden 17. Ansvarslöst föräldraskap 18. Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)

Känner du någon som stämmer in på mer än hälften av dessa drag så SPRING FÖR LIVET!

Svält/Krig/Förföljelse/
Om alla bara fick ha det bra. Här kan man ju skriva hur mycket som helst, men det ska jag låta bli. Jag tror att de flesta kan skriva på att detta är något man önskade inte förekom i världen år 2010. Eller 2011, eller någonsin.



//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 21 (30-inlägg)

Ett annat ögonblick


Känns som att ni kan läsa HÄR!


//Kiqi

RING RING HALLELUJAH

Telefonen ringde. Jag hann inte svara.

Lyssnade av telesvar. Ringde tillbaka. Grina i den trevliga, men stressade, herrens öra.

Jag har blivit godkänd för en fond jag sökt. Vi kan betala sulky till Mama, bland annat.

THANK YOU


//Kiqi

DAG 20 (30-inlägg)

Den här månaden


Ja alltså det är ju december. Underbara julmånaden. Jag gillar julen. Jag gillar samhörigheten, familjemyset och alla stearingljus, adventsstjärnor och juleljus. Jag älskar december. Enda vintermånaden jag njuter av. I övrigt kunde de få vara sommar året runt. Jag är nämligen inget fan av kyla.

Denna månad ska jag alltså bara julmysa och ha det härligt. Försöka lägga allt negativt åt sidan, så gott det går. Glömma att jag inte har några pengar. Jo det går trots att man "bör" köpa julklappar. När man har underbar familj och bra vänner som förstår så går det. Jag känner ingen press att köpa massa till folk, bara ledsamhet att jag inte har möjlighet. Flera av mina underbara vänner har redan skickat julklappar till Mama, så att hon faktiskt får en liten hög under granen. Jag grinar bara jag tänker på det. Underbara, fina människor. Det är när livet går åt skogen som man inser vart vännerna finns. De liksom tänker på en utan att man ens behöver säga något. Allt från ekonomisk hjälp till barnpassning, städning, diskning, samtal och uppmuntran. Massa hjälp kommer min väg. De tänker både på mig och Mama. Hur underbara får folk lov och bli. De flesta har nong märkt att jag har otroligt svårt att be om hjälp, så plötsligt dyker det upp paket lite här och var, och jag grinar. Ja aldrig trodde jag att livet skulle bli så svårt. Och aldrig trodde jag att jag skulle klara att hantera det så som jag gjort. Med det menar jag att jag inte lagt ner på sängen, dragit täcket över huvudet och velat dö. Jag önskar inte min värsta fiende min sits, men är ändå tacksam för det jag har.

I December månad vill jag inte vara den som är utan hem, vänner, familj och släkt. Den som sitter utan skor och strumpor utanför frälsningsarmens dörr, men inte får komma in för att man värmt sig med lite brännvin. Nej jag är mer än gärna just jag. Mamma till världens underbaraste Mama.


//Kiqi


(mer 30-inlägg)

DAG 19 (30-inlägg)

Detta ångrar jag..


.. att jag lät mig luras så lätt. Gav mitt liv, mina pengar, mitt stöd, mitt engagemang, min kärlek, min sympati, allt. Bara för att bli sönderbruten, förnedrad, sårad, kränkt och spottad på.

Tack ska du ha!


//Kiqi

DAG 18 (30-inlägg)

Min favoritfödelsedag


Helt klart min senaste. Den 30e.

Inte för att det var underbart att fylla 30, utan för att vi firade dotterns FÖRSTA födelsedag samtidigt. Inget kommer nog slå att få fira sitt barns första födelsedag. Alla de där "first-moment" är liksom heliga.

Vi hade superfest i en liten lokal här i Gbg. Massa glada barn, familj och vänner. Mat i massor, och kakor i massor. Mama uppförde sig exemplariskt hela dagen, och var helt underbar som prinsessa..

Lite bilder från dagen, för er som inte sett dem innan.

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 17 (30-inlägg)

Mitt favoritminne


Lättaste temat att skriva om.

Helt klart den 28 mars 2009.

Lilla Miss Gangstress födelsedag.

Behöver väl knappast motiveras va? Men här har ni lite av storyn..

..efter att alltså haft förvärkar med 10 minuters mellanrum i 30 timmar där hemma, åkte vi till slut till Östra för att få hjälp med ev smärtlindring för ryggen, och kolla läget. Var ju rätt slut också, då jag inte sovit mer än 2 timmar på de 30 timmar som varit. Jag hade ju sådan värk i ryggen att jag kräktes flera gånger och inte fick behålla något jag fick i mig. Det kändes som att skruvarna som opererats in var på väg ut genom ryggen...


Vi kom till Östra vid 6:30 den 28e mars, och fick ligga med CTG och sedan vänta på skiftbyte. Allt på CTG'n såg bra ut, och så kom morgonpersonalen och BM som skulle undersöka mig. Var då öppen 2cm och tappen var utplånad. Vid 07:20 fick lägga mig i badet som jag så hett önskat!! Superskönt! Bästa som finns att spruta varmt vatten mot magen och ryggen. Efter en timme fick jag kompletera med lustgas, och försöka lära mig den var inte lätt!! Jag lyckades ta till den för sent ganska många gånger! När jag badat i 2 timmar ville BM undersöka mig igen och se om det hänt något i förlossningsförloppet. Jag var då (09:45) öppen 4 cm, så nog hände något i alla fall! Då kanske jag slipper vänta till 29e innan bebis är här, tänkte jag. Mannen var ju vid den tidpunkten på väg i spelarbussen till Halmstad! De skulle ju spela match klockan 12, och sedan skulle han komma till förlossningen direkt därifrån. Jag "visste" ju att det skulle ta bra lång tid innan gangstern var ute, iom att jag gått med förvärkar så länge..


Nåja.. Jag ligger där på förlossningsrummet och suger lustgas. Ibland lyckas jag rätt, och då är den min bästa vän! Många gånger missar jag tajmingen, och jag ligger och tänker för mig själv att "nästa gång"!! .. VId 11:50 hatar jag min rygg och min ryggoperation så mycket att jag vet inte vad. BM pratar om ev ytterligare smärtlindring för att orka, och jag säger att jag kanske kan tänka mig det om det är nödvändigt. Hon ska bara undersöka mig först innan vi pratar vidare om det säger hon. Då inser hon att jag är helt öppen plötsligt! Inget mer snack om annan smärtlindring! Jag ligger i fosterställning på höger sida, som jag gjort i princip hela tiden sedan jag kom upp från badet. Min favoritposition alla kategorier, sedan operationen.

12:10 går vattnet, och krystvärkarna sätter igång. BM vill instruera mig hur jag ska göra, men jag lyssnar inte på henne. Jag hör hur hon säger flertalet gången till min mamma att "jösses vad stark hon är". Och så viskar hon i mitt öra "Gud vad duktig du är, du gör precis rätt. Skit i oss, vi tror bara att vi vet vad gör. GÖr precis det du gör. Lyssna på din kropp!".. 12.21 kom HON ut! Unerbaraste prinsessan!! Full pott på Apgar-poängen, 3000 gram, 49 cm och ett huvudomfång på 34 cm. 11 dagar över tiden!!


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

JUST CHILLIN

Vi sitter här och hänger.

Jag, mamma, ena brorsan och systedottern. Alla med varsin dator. Inte systerdottern i och för sig. Mama sover middag och alldeles snart kommer andra brorsan tillbaka. Han har varit och mött sin flickvän vid tåget. Vi har familjehäng här idag. Ena syrran kommer så snart hon jobbat klart. Den andra är lite sjuk, så vi får väl se om hon dyker upp..


//Kiqi

DAG 16 (30-inlägg)

Min första kyss


Jag minns inte min första kyss. Och givetvis inte den första pussen heller. Minns folk sånt?

Det enda jag minns är den första riktiga erfarenheten av att känna en killes tunga i munnen, där killen hade way mer erfarenhet än jag. Alltså den där första kyssen från en äldre kille, med massor av mer erfarenhet. Skyldig till det var en av mina styvbrorsas polare. Och när styvbrorsan fick veta det blev det hett om öronen för Victor. Jag var runt 14 och han skulle snart fylla 20. Till hans försvar så får jag nog påpeka att jag lätt passerade som 18-19åring när jag gick på högstadiet. Han fick en smärre chock när han fick veta min ålder. Men vi sågs ett par gånger till, tills jag insåg att han inte riktigt var på samma oskyldiga nivå som jag.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 15 (30-inlägg)

Mina drömmar


Oj oj. Jag önskar jag kunde skriva som Mrs Mpili, att jag inte har några drömmer. Men det vore lögn. Jag har massor med drömmar just nu. Att skriva om dem, och motivera dem, kommer ta en hel helg, så jag besparar er. Högst upp på listan av mina drömmar finns i alla fall..

1. Att jag ska få rätt till min inkomst från Försäkringskassan
2. Att en person i min närhet ska inse och acceptera faktum. Antingen hitta tillbaka till den person h*n en gång var, eller också fortsätta gå och inte vända om.
3. Att alla hemlösa har värme och tak över huvudet under denna otroligt kalla period i Sverige.

.. som sagt har jag många tankar och drömmar just nu, men det ryms inte här. Så jag låter detta vara dagens (gårdagens egentligen) inlägg.


//Kiqi
3
(mer 30-inlägg)

DAG 14 (30-inlägg)

Detta hade jag på mig idag


Idag har jag hunnit med ett antal byten. Jag vaknade och drog på mig min cerise velourdress. Sedan åt vi lite frukost här hemma, och tittade på lite TV. Strax innan lilla Ms Gangstress skulle till dagis så tog jag mig en snabbdusch och drog på mig leggings, svarta jeansleggings, strumpor, benvärmare, raggisar, en av mina favorit-tunikor som är faktiskt är ett gravid-plagg, men inte ser ut som det. Den har söm under bysten, MEN min bröst får plats. Hade never ever funkat i en vanlig tunika sydd på det sättet. Min svarta myskofta åkte också på. Vantar, mössa, halsduk och kameluggs. Good to go. Mama lämnades av i full mysklädesmundering, med nya cerise oveallen över. Själv drog jag vidare för myslunchen med Caroline. Och vi satt och skvallrade av oss lite. Tack vännen för det!! Innan jag gick till sjukgymnasten för lite välbehövlig behandling så hann jag springa in på Ingelsta Kalkon på Frölunda Torg. Köpte med mig lite mumsigt kalkonpålägg. Så lyxar jag nu för tiden!

Väl hemma efter allt så åkte mina mys-aladinbyxor på, långt linne och oversized tröja från Gina. Jag älskar dess tröjor. De tappar färg, men det är sååå sköna!

fast jag hade röd med marinblått tryck

Det var dagens kläder..


//Kiqi

DAG 13 (lite försenat, sorry)

Min vecka

Svårt att säga hur min vecka kommer att ha sett ut när den väl är slut. Men jag kan säga hur planen ser och har sett ut..

I måndags och tisdags skulle jag jobba, och inget annat. Precis det gjorde jag.

Igår skulle jobbet fira 30 år, och lillebror skulle tävla i finalen i WAD-talent. Precis så blev det.
Vi firade utan större pompa och ståt, med en tvättex-tårta, pepparkak och lite glögg på kontorett. Till lunch fick vi oxfile (som var ttyp ryggbiff) på planka. Jag har mina gissningar att det stora firandet dyker upp någon gång nästa år i januari.
Lillebror tävlade och vann. Han körde två låtar. En lite soft, som är skriven tiill hans mamma. Den andra lite mer upptempo. Well well, grattis!

Idag har jag sjukgymnastik, och ska även ha en mysig lunch med "Det Ljuva Livet"-Caroline från mitt mamma-gäng. Sedan ska jag ta det väldigt lugnt hemma tills Mama hämtas på dagis, och vi får gosa i soffan.

Imorgon ska vi ut till mamma och bli omhändertagna hela helgen. Vila, vila, vila. OCH jag ska hinna med och bli bjuden på middag och massa gossip hemma hos väninnan Petronella. Lugn och skön helg. Ompysslad och omhändertagen. We like.


//Kiqi

WAD (World Aids Day)

1 december och World Aids Day idag.

I vårt shoppingcenter Nordstan har de event för WAD hela dagen. På eftermiddagen avslutas det hela med den årliga WAD-talentfinalen. Lillebror är en av de tävlande, så vi lär ju befinna oss där och hålla tummarna.

MEN först ska vi till dagis och jobb. Hej mitt vinterland och 10 minusgrader. Brrr..


//Kiqi

DAG 12 (30-inlägg)

I min handväska


Där hittas just nu

• Plånbok
• Card case
• Mini-Almanacka
• Penna
  
• Måndskort till lokaltrafiken
• Headset till mobilen
• Mini-Parfym (Flower Bomb by Victor & Rolf)
• Lipbalm (Baume Reparateur av Sheasmör från Yves Rocher)
• Lipgloss (MAC)
  
• Tuggummi (Extra Eukalyptus)
• Pocketbok (Kalaharis skrivmaskinsskola för män)
• Röntgensvar

.. innan jag går ut genom dörren så åker även mobil och nycklar ner i väskan. Ofta även kameran.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 11 (30-inlägg)

Mina syskon


När mina föräldrar skilde sig, och sedan gifte om sig med varsin ny, så fick jag ett gäng med syskon på köpet. Två stycken via mamma, och fem via pappa. Jag hoppar över dem i detta inlägget. Dels för att jag bara växt upp en del av mitt liv med några av dem, och inte alls med andra. Någon har kommit in i mitt liv på senare tid, men lika fort försvunnit. Några fanns med när jag var liten, men försvann sedan bort på ena eller andra sättet, ploppar tillbaka ibland som gubben i lådan och så där. Ett par av dem lever rätt tveksamma liv, inga liv jag känner för att gå in närmare på IGEN. Inga personer jag känner stolthet eller närhet till. De känns liksom inte helt 100. Därför hoppar vi över närmare presentation av dem.

Däremot ska ni få lära känna de andra FYRA lite. Min underbara småsyskon. Två tjejer på mammas sida, Två killar på pappas sida. Fyra otroligt olika individer, men lika mycket mina syskon för det. 2 av dem är ganska lika mig, men på olika sätt. Det är de 2 yngsta på var sida. De 2 äldre på var sida är otroligt olika mig, men också helt olika varandra. Utseendemässigt är det bara ett av mina syskon som liknar mig. Och ingen av de andra är det minsta lika varandra. Inte så konstigt. I'll tell you..

Den äldsta, Camilla.
Hon är 25, 5 år yngre än mig, och jobbar som personlig assistent. Hon läste hotell- & restaurang på gymnasiet, efter att ha varit hemma ett år efter högstadiet och tagit hand om en nyfödd liten dotter. Japp, hon var ung tonårsmorsa. Inte planerat. Hon har gjort ett otroligt imponerande jobb med min systerdotter. Man mognar snabbt som mamma, så är det. Hon fick problem med värk i sina händer och kunde inte jobba med det hon studerat till, därav jobbar hon idag som personlig assistent. Camilla är den minst känslosamma av oss syskon. Hon visar nästan aldrig känslor, bortsett från glädje. Hon skrattar jämnt. Både i tid och otid. Hon blir sällan riktigt arg. Och om hon blir det så har hon glömt det 10 minuter senare. Samtidigt blir hon än mer sällan ledsen. Eller hon visar det inte i alla fall. Däremot brukar det svämma över när det väl händer. Sådär 1 gång om året eller nåt. Hon är väldigt bekymmerslös, tror jag i alla fall, och tar dagen som den kommer. Till mångas förtret, då det är svårt att planera med henne. Hon gillar utekvällar med vänner, hälsokostmat i perioder, och sover så fort hon får möjlighet.. haha..

Nästa är Cecilia.
Cissi är 23, minst storleksmässigt sett, och kommer säkert hitta sitt inom musiken. Hon är den riktiga sångerskan i familjen. De flesta av oss har sysslat med musik på ena eller andra sättet, men Cissi är den som haft störst framgång och hållt i det från miniålder. Hon började med blockflöjt, fiol och gick vidare till piano och sång. Hon har sökt idol och gått vidare till slutaudition. Hon är sångerska i bandet Middlesex, och älskar att stå på scen. Grym röst och otroligt tonsäker. Annars har hon jobbat lite i klädbutik, blomaffär och även på lager. Cissi är den som är mest lik mig av mina systrar, och det är också vi som umgåtts mest. Mycket för att Camilla fick barn, och inte kunde hänga med i vårt partytempo på den tiden. Cissi är också känslomänniska, precis som mig. När hon är arg är hon arg. När hon är glad är hon glad. Hon gråter när hon är ledsen, och har alltid visat känslor. Här behöver man inte fundera på vad människan känner. Hon är väldigt framåt och social för det mesta, rastlös själ, men kan även vara blyg i vissa situationer. Lite konflikträdd så.

Tredje i ordningen, och nu har vi nått pappas sida, är Lamin.
Lamin är 19 år och även han har musik som stort intresse. Här har det däremot kommit på senare tid, efter att fotbollen lades lite på hyllan. Han skriver egna texter till beats, och uppträder lite här och var, under namnet Diamond. Han går sista året på gymnasiet och sedan ska han satsa fullt på musiken sägs det. Han är den som var snäll, tyst och lydig som liten. Nu är han inte riktigt lika extrem på de punkterna. Han hörs mer, protesterar mer och gör inte alls som man säger längre. Konstigt va?! Han är till utseende och sätt mest lik sin mamma, och alltså inte alls lik mig. Han har en hel drös med vänner, och jag hänger inte med alls. En gång i tiden visste man vilka syskonen umgicks med och hade koll på de flesta. Nu har man noll koll. En gång i tiden var man systern som hade stenkoll på musik, och den som fixade skivor och stuff till sina småsyskon. Nu är det Lamin som står för den biten. "VA! Har du inte hört den.. meh Kiqiiii!". Nej, jag är gammal.

Sist, men störst, är Babu.
Babu fyller 17 dagen efter Lucia. Helt sjukt. Bebisen är myndig om ett år. Jag förstår inte vad som hände med tiden. Bebis är den som är mest lik mig till utseendet. VI har tagit en del från vår pappa. Babu har alltid varit stor för sin ålder. Växte om sin storebror när han var 2, och storebror 4. Har alltid blivit tillfrågad om det är han som är den äldre, och blir fortfarande. Som liten var han stor och bastant. En riktig liten Buddah. Idag är han bara lång och muskulös. Otroligt duktig fotbollsspelare, och satsar allt på det. Samtidigt har han lätt att lära, så även om fotbollen inte skulle funka, så kommer han hitta något annat att syssla med. Han är familjens clown, och har alltid svar på tal. Han är en gentleman när det kommer till tjejer, och visar alltid sin bästa sida. Han blev ofta kallad för stubborn, big headed osv som liten. Men det där handlar bara om att han inte lät folk sätta sig på honom. Han har alltid varit väldigt ärlig i sina känslor och spelar inte spel. Ett exempel på komikern i honom kan ni läsa här.

Systrarna är adopterade av min mamma, från min pappas hemland. Men det är en annan story. Bröderna är alltså min pappas barn med hans nya fru. Men i vår familj har blod och vatten ingen skillnad. Hjärta och kärlek är det enda som matters. Jag älskar de alla fyra. Föräldrar hit eller dit. Who cares.

Ni är bäst! Älskar er!

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 10 (30-inlägg)

Det här hade jag på mig i dag


Jag vaknade och gick runt i myskläder. Både jag och Mama hängde här hemma i våra cerise mysdressar.

Efter att Mama ätit lunch, så lade jag henne för att sova middag. Drog på mig dubbla svarta leggings, ett gult långt linne och en svart oversized collegetröja. Gråa raggisar, svarta benvärmare, kamelfärgade fejkuggs, svarta favvismössan, kamelfärgadehalsduk, svarta vantar och stora tjocka svarta korta vinterjackan med päls i luvan. Ut i snön och en sväng till mataffären för att köpa lite grejer.

Kom hem igen och slängde av mig ytterkläderna. Medan jag gjorde en liten gå-bort-present till lillebrors flickväns familj, så fortsatte jag gå klädd i mina leggings, linne & oversized tröja. Jag gjorde chokladtryffel, och dekorerade askar att lägga dem i. Hallontryffel & Apelsintryffel. Bara en chokladig parentes.

Senare på kvällen var vi ju bortbjudna till bebisbrors flickväns familj, och då svidade både jag och Mama om. Mamma hade denimleggings, en svart top med små guld-silvriga pärlor och en svart lång myskofta över. Dotter hade svart sammetsklänning med röda rosor, och under det svart långärmad t-shirt och svarta strumpbyxor och leggings. När vi försvann ut i kylan så drog vi på oss massooooor med varma goa ytterplagg och var sedan redo för en lång adventskväll med mysigt folk.. Framför allt popcornen var en hit tyckte Mama.

Nu sitter jag återigen i mina myskläder och har hängt en adventsstjärna i fönstret.. Mama sover givetvis, och hennes pappa sitter i köket och hänger. Snart ska jag dra av mig alla kläder och hoppa i säng.. Nej, jag sover inte helt naken.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

ADVENT

Jag har sett fram emot idag, sedan jag fick den där inbjudan.

Inbjudan från bebisbrors "frus" familj. Det är min lillebror som anser sig gift om man kollar hans FB-status. Hursom så har hennes mamma nu bjudit mig och Mama på adventsfika. Vi träffades en kort sväng för ett par månader sedan, då deras yngsta dotter spelade match. Mamman och Mama blev kära direkt. Så nu är vi bjudna på fika.

Jag gissar att min lillebror gjort rätt bra intryck på både sin flickvän och hennes familj. Med tanke på att vi blir ditbjudna. Kommer bli otroligt mysigt. Ett extra plus i kanten för snön utanför vårt fönster.


//Kiqi

DAG 9 (30-inlägg

Min tro


Det här är svårt. Det känns otroligt svårt att skriva om sin tro. Hur sätter man ord på sin tro? Sure, jag kan säga att jag är kristen, sätta ett namn på min religion liksom. Men jag kan inte säga vilken del av kristendomen jag håller på. Alltså vilket samfund. Jag tillhör sjundedagsadventisterna, och jag köper det mesta av byggstenarna i det samfundet. Varför jag tillhör dem är för att det var där jag växte upp. Det var där grunden för min tro lades. Läran om Gud, Jesus, skapelsen och livet lärdes ut till mig där. Jag var på alla läger man kan tänka sig, och spenderade mina lördag i kyrkan tillsammans med mina vänner. Jag trivdes där som liten. I slutet av tonåren började den egna hjärnan tänka mer och mer. Mycket jobbigt hände, och ifrågasättande dök upp. Jag började se mindre positiva saker med människor i samfundet, och jag valde att ta ett steg tillbaka.

Jag hade t o m en period där jag tvivlade rätt starkt. Jag var ganska cynisk, arg och ledsen på mycket runt mig. Jag kände väl någonstans att Gud liksom hade glömt av mig. Eller att kanske var så att han inte ens fanns.

Idag tror jag. Jag är säker på hans existens. Jag hittade tillbaka efter ett par år. Tillbaka till min tro alltså. inte tillbaka till kyrkan. Jag går dit ibland, för att det är en mysig känsla att sitta i en kyrksal och det är givande att lyssna på predikan. Det är också lite kul att träffa folk man inte sett på länge. Men det räcker så för mig. Min tro är personlig. Den är mellan mig och Gud. Det går inte att sätta ett namn på min tro. Idag tror jag inte heller att det viktiga är VILKET samfund man tillhör, eller ens om man är Jude, Muslim eller Kristen, Nej, det viktiga är ATT du tror. Att du har en relation med Gud. Det är inte heller viktigt HUR många gånger du ber, eller PÅ VILKET sätt du ber. Det är viktigt ATT du ber. Inte heller är det viktigt ATT DU går till Kyrkan, Mosken eller Synagogan. Dessa ställen finns där för dig, om du behöver dem. Det är viktigt att dessa platser FINNS för oss.

Inom alla religioner finns folk med fördomar, åsikter och besserwisser-attityd. Det är just dessa människor som får mig att känna att ingen relgion, inget samfund, är bättre än det andra. Det är du som människa som kan vara god och leva ett gott liv. Oavsett religion. Jag är övertygad om att det kommer vara folk från alla möjliga religioner & länder som trängs där i himlen en dag. Jag framför mig hur jag bor granne med en liten man från någon bush längst inne i innersta Afrika, en liten man som aldrig ens hört talas om Gud, Mohammed, Jesus eller Maria. Däremot har han levt sitt liv precis så som man ska. Tagit hand om sin nästa precis så som man ska. Han har varit den bästa av bästa. Utan att ens veta om Guds existens.


Om alla kunde lära sig att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att inte känna avund eller högmod. Att vilja alla väl och inte vara ute efter hämnd. Då hade vi sluppit allt negativt i världen och världen hade varit den bästa av världar. Det är liksom det religion handlar om, egentligen. Och det kan ju aldrig vara något negativt.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 8 (30-inlägg)

Ett Ögonblick


Jag vet jag vet. Jag skulle skrivit detta igår. Eller innan 0:00 i alla fall, eller hur?

Jag har haft en otroligt busy dag (eller i alla fall kväll) idag. Underbart nice kväll.

Men för att återgå till det där ögonblicket. Igår, alltså vi snackar torsdag kväll, blev jag ju kidnappad av en vän och utdragen på stan för lite happening. Mer detaljer om kvällen kommer, men huvudevenemanget var en teaterföreställning på Stadsteatern. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Se den!

Här snackar vi ögonblick. Det är en monolog baserad på en bok skriven av Teologiedoktorn, debattören och skribent Ann Heberlein. Jag fattar det som att den är självbiografisk. Det handlar om oförmågan att orka leva, älska, älskas, hantera osv. Mani & depression. Självmord? Här har ni ögonblicket.

Visste ni att 80% av de som räddas från ett självmordsförsök är tacksamma. Tacksamma för att de räddats. Det säger ganska mycket. 80% behöver klara sig förbi det där ögonblicket då det sista avgörandet tas. Det där ögonblicket då de hoppar, sväljer pillar och sprit, skär upp handleder, skjuter, super och simmar rakt ut, tar steget ut över kanten, låter snaran dras åt.. just i det ögonblicket är det det valet som känns som enda utväg. I 80% av fallen ångras det valet/ögonblicket. Tänk om vi kunde bli så duktiga på den sjukvård som behövs i alla dessa fall, att 80% av dessa ögonblick passeras utan att förverkligas. Jag är glad att jag lever. De orden etsade sig fast efter föreställning. Vet ni..

Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag fått den hjälp som så många andra inte fått. Och det är tack vare min mamma. Ni vet, min mamma. Ja det vet ni. Jag har ju redan berättat om min mamma.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 7 (30-inlägg)

Min bästa vän


Min bästa vän är också min dotters gudmor. Och hon är även min dotters namne. Hennes lilltoma som gambianerna skulle säga. Hon är även min dotters pappas kusin. Hon är också Mariamas storasyster. Underbara Mariama som får vara stand-in-gudmor åt sin storasyster. Min bästa vän är Mama. Stora Mama. Stora Mama som är "lååååååååångt botta". Min Mama kallar sin gudmor för Tatou (Fatou). Det är deras gemensamma riktiga förnamn. De är döpta efter samma kvinna. Min Mamas gammelfarmor, och stora Mamas farmor. En enastående kvinna som har fört sina goda gener vidare till sitt barnbarn. Även sitt barnbarnsbarn hoppas jag.

Mama är en sådan bästa vän som alla borde ha. Hon är den som alltid lyssnar. Samtidigt som hon pratar nästan oavbrutet, och har ärliga åsikter. Hon är alltid (nästan i alla fall) glad, och har det vackraste leendet ever. Hon får ner mig på jorden när jag skenar iväg. Hon får mig att tänka från olika vinklar, och inte snöa in på ett och samma spår hela tiden. Hon öppnar min box. Hon är också helt fri från fördomar. Hon vet inte hur man gör för att ha fördomar. Hon vill tro gott om alla. Folk säger ibland att jag är godtrogen. Men det stämmer inte. Jag är både och. Jag kan vara väldigt godtrogen, om man jag önskar att någon ska vara perfekt. Men jag kan också vara väldigt logisk och krass, när jag ser eller känner att något är fel. Jag tror inte gott om alla, eller ens ger alla en chans. Jag kan vara helt avvisande mot en person, medan jag i nästa andetag är väldigt mottagande mot en annan. Mama är inte sådan. Hon är öppen mot alla. Ger alla en chans först. Sedan stänger hon dörren, eller rättare sagt lämnar en på glänt, om det är nödvändigt. Hon är inte heller dömande. Vilket ger mig tryggheten att prata om allt med henne. Jag vet att jag kan säga precis vad som helst till henne. Blotta mig helt. Hon kommer aldrig att döma mig. Och hon kommer aldrig att prata vidare om vad jag delat med henne. Hon kommer heller aldrig att döma en annan person utefter vad jag berättar om den för henne. Hon skiljer också på person och handling otroligt bra. Det är imponerande. Hon är klok också, och väldigt sympatisk. Hon har ett otroligt stort hjärta, och rikt känsloliv. Hon är känslig. Otroligt känslig. mer känslig än vad jag är. Samtidigt är hon tuff. Hon vet vad hon vill, och hur hon vill ha saker. Hon är väldigt klar med vad hon accepterar och inte. Det finns liksom inga öppningar för att tumma på sin moral, sina normer eller sin tro. Hon är benhård. Trofast. Hon är en stor stark klippa (bildligt talat alltså), som står stadigt med båda fötter på jorden. Hennes hjärta och själ har garanterat redan fått sin plats i himlen. För är det någon som har en självskriven plats där, så är det hon.

Jag tackar Gud varje dag för att jag träffade Mr Gangster. Och det är inte för att jag fått chansen att dela mitt liv med Mr Gangster himself. Nej det är för att det gav mig Mama. Min dotter Mama och min bästa vän Mama.

Jag älskar er!!

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

SPÄNNANDE

Idag är en spännande dag.

Jag sitter här och laddar inför kvällen. Min sötaste lilcousin-in-law kommer och ska passa lilla Gangstersessan, medan en annan vän ska ta mig på äventyr. Har klockat mina mediciner idag, så jag tar dem i förebyggande syfte istället för när värken slår till. Ett måste om jag ska orka kommande dagars aktiviteter. Lite drogad lär man känna sig, men det kommer det vara värt. Inte ofta jag får ha kul på det här sättet längre. Har ju inte direkt råd, och egentligen inte ork heller. Men nu blir jag bjuden x3 kommande dagar. Ååååh, I'm so excited. Vem kan tacka nej liksom..

Thanks you'all!


//Kiqi

DAG 6 (30-inlägg)

Min dag..

.. har varit otroligt lång. Precis som förutspått. Läs inlägget nedan.

Vi vaknade alltså strax efter 7, och Mama var piggare någonsin. Vilket hon redan var vid 3 på morgonen. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag sovit ca 2 timmar i natt, och Mama har sovit ca 5. Her choice though. Fast jag tror att detta har något att göra med russinen hon fått i sig på dagis. Och kanske ytterligare sockerkick, vad vet jag. Mitt barn behöver inte socker. Hon är en duracellkanin ändå.

Anyhow.. Vi hade mysig tidig morgon med , tv-tittande, betalande av räkningar, lång varm dusch, bokläsande och lite till. Alldeles lagom till det var dags att gå till dagis så blev lilla Ms Gangstress supertrött. Så klart. Jätteledsen, mammig och nappig. Jag fick tvinga på kläder och ytterkläder, medan dockan nästan somnade sittandes. Väl utanför dörren piggnade hon till lite av den friska luften. Men väl på dagis så rasade humöret igen. Jag gissar att någon sov gott under middagsluren idag.

Själv fortsatte jag mot jobbet, och tog mig ett arbetspass på 3 timmar. En okej dag på jobbet, men jag gillar måndagar och tisdagar bättre. Kvällsjobb är mer min grej. Idag körde jag 14-17.

Mamma hämtade Mama på dagis, så jag slapp stressa mig sönder och samman för att ta mig dit. Hennes pappa då? Nej, han har inte tid. Några frågor på det?

Väl hemma så fixades lite lätt middag till Ms Gangstress, och jag och mamma fick lite tid att prata och umgås. Mama var otroligt grinig och trött även på kvällen. Så strax före 8 var hon i säng och somnade direkt. Hon kunde inte släcka lampan fort nog.

För ett par timmar sedan åkte mamma hem, och jag har hunnit trycka i mig en äggmacka och fixat för att se veckans avsnitt av Desperate och Grey's. Yeay!

Egentligen hade dagens ämne i 30-utmaning varit roligare att ha imorgon, på fredag eller lördag känner jag. Då händer det grejer på riktigt. Folk har planer för mig då nämligen. Men mer om det framöver.

Just det. Jag har dessutom upptäckt intressanta vänförfrågningar på Facebook. Alltid lika intressant med folk som insisterar på att de inte vill ha något att göra med en specifik person, och sedan skickar de ändå vänförfrågningar till densamme. Varför gör man det? Är det så spännande att man inte kan låta bli? Uppmärksamhet? Känslor? Spänning? Bekräftelse? Tänk om hon bara visste vem det är hon har att göra med. Lyckoönskningar skickas från mig. Jag vet nämligen bättre än någon vilket helvete denna personen strör om sig. May God protect you and your child from disaster.


//Kiqi

Tidiga morgnar KAN vara positivt.. MEN BARA IBLAND!

Idag kommer bli en lång dag. Jag är redan trött.

Mama bestämde sig för att det var morgon strax efter 7 idag? Alltså 11 igår, 7 idag. I förrgårnatt var hon vaken 2 timmar mitt i natten. Något är fel.

Jag gillar inte att vakna såsent som 11. Jag är heller inte en fan av att vakna klockan 7. 9-10, som brukar vara lilla Ms Gangstress normala tid att vakna, passar mig perfekt. Jag hopp på att ordning är återställd imorgon.

Fördelen med tidiga morgnar är att man hinner förbannat mycket innan man ens lämnat gangstern på dagis. Vi har duschat en låååång och varm dusch. Vi har titta på Playhouse Disney och på "aaaaapan" (Nicke Nyfiken). Vi har pusslat, och läst bok. Räkningarna är betalda, alla viktiga telefonsamtal är ringda, och jag har för andra gången i rad konstaterat att Forex Bank är den sämsta banken ever. Men den storyn tar vi en annan gång.

Nu ska vi snart iväg till dagis och jobb. Idag ska jag äta en riktig lunch. Det var längesedan. Inga snabbnudlar idag inte!

//Kiqi

MUSIC TO MY SOUL

Musik är bäst, när den är som bäst!

Musik är som bäst när det är Usher. Tror jag det. Hans idol var MJ. Hur fel kan det gå då? Inte det minsta fel.

Jag har ju redan erkänt att jag får hang-ups väldigt lätt. Det är min personlighet. Senast handlade det om nudlar. Väldigt ofta handlar det om mat. Men det handlar även om klädesplagg, smycken och musik.

Senaste månaden, nä det är nog längre än så, har jag haft en hang-up på en specifik Usher-låt. "Hey Daddy (Daddy's home)". Ikväll har jag lyssnat på låten säkert 20 gånger på repris. And I ain't getting tired. Undrar ni över vilken bit jag gillar mest i låten, eller vilken textrad jag diggar? SÅ klart ni gör. Jag gillar HELA låten. Melodin, beaten, rösten osv. usher outdid himself this time. Men...

"I won't knock, or ring no bell.." .. Där har ni den. Min textrad. Både bildligt och bokstavligt.

Ni som har FB. Kiqi gillar "Yes my status is taken from a song, and it's a subtile message to you" på GoLike.

//Kiqi

DAG 5 (30-inlägg)

Vad är kärlek?

Ja vad är kärlek? Så otroligt svår fråga. Och nästan omöjlig att svara på. Det är ju så otroligt olika för olika människor. Men jag kan svara på vad kärlek är för mig.

Kärlek för mig är glädje. Kärlek för mig är lycka. Kärlek för mig är frivilliga uppoffringar. Kärlek för mig är trygghet. Kärlek för mig är tilltro och tillit. Kärlek för mig är känslan som värmer oavsett hur kallt livet är i övrigt. För så länge kaminen där inne är varm och hela tiden fylls på med virke som håller glöden igång. Ja då brinner hjärtat av kärlek, och då får det vara hur förbannat kallt det vill i övrigt.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

McFLURRY TOBLERONE

Alltså nu får de hära McDonalds-människorna låta mig vara.

McFlurry Toblerone. Jag kommer ju gå chokladas. Varför gör de detta mot mig.

//Kiqi

11:04

Ser ni vad ni läser..

11:04

Det är när jag slog upp ögonen. Eller det kanske var 11:03. 11:04 visade i alla fall displayen på min mobil när jag tittade på den. Mama stod snällt vid sängkanten och upplyste mig.. "mammaaa.. ha bajsat".

Men hur i hela fridens namn kan lilla Ms Gangstress sova till 11! Det måste vara bristen på sömn från förra natten då vaknade vid 3, och inte somnade om förrän vid 5.

Nåja, jag sov gott i natt.


//Kiqi

DAG 4 (30-inlägg)

Det här åt jag i dag

Frukost: En kopp te, medan Mama åt en macka och drack lite mjölk.

Det händer ofta att jag inte är särskilt hungrig till frukost, så då kör jag liksom mjukstart med lite te, medan jag bloggar, facebookar eller liknande. Perfekt medan dotter äter sin frukost och har sina långa morgondebatter med mig.

Lunch: Thainudlar med anksmak & äggröra

Sådana där snabbnudlar man köper i thaibutiken. Ni vet dem med smak!!! Yum yum tror jag just detta märket heter. Jag har en hangup på nudlar just nu, som jag väl berättade för ett tag sedan. Ägg har jag alltid hang up på. Mmm..

Mellanmål: Te igen, M&M's

Jag är allergisk mot jordnötter ibland, men bara ibland. Blir prickig i hela ansiktet. Men jag älskar jordnötter, och kan inte låta bli dem. Ja, jag älskar te också!

Middag: Ris med Räkgryta

Fräste lite räkor & strimlad röd paprika i olja och vitlök.
Slängde i lite Sweetchilimarinerade vitlöksklyftor, och en liten burk skivade champinjoner.
2 msk mangochutney.
2,5 dl mellangrädde.

Övrigt: Ca 1,5 liter Julmust light.

Julmust all the way baby



//Kiqi


(mer 30-inlägg)

ORDFÖRRÅD

Snart är hon 20 månader..

Orden trillar in, och lilla Ms Gangstress härmar allt man säger. Hon är snabb med att uppfatta saker, och börjar bli en duktig hjälpreda här hemma. Plockar undan efter sig när man ber henne. Hämtar saker åt mamma så jag inte alltid behöver ta mig upp med ryggen.

Men sure, hon gör också tvärtemot vad man säger vissa gånger, så att man måste jaga henne. Hon kan ju inte släppa sina gangsterfasoner helt.

Någon frågade hur många ord Mama kan. Jag har tappat räkningen för läääääängesedan. Hon använder ju både 2- och 3ordsmeningar, så det är ju ett gäng ord. Igår kom en ny mening i alla fall. "A tappa den" (Jag tappade den). "Hennes" är ett ord som nyligen tillkommit, men inte "hans". Därför är pappas skor "hennes". En favoritmening att dra loss är "Hejdå mamma. Ses sen". Jacka och skor brukar åka på, och så försvinner hon till nästa rum. Undrar om hon smider rymningsplaner.

Hon räknar på rätt bra med, men man lyckas ju aldrig få med det man vill på kameran. Hon är ju inte helt intresserad av att räkna på beställning alla gånger. Hon säger gärna nej när man frågar om vi ska räkna lite. En minut senare sätter hon igång självmant istället. Lite "Ingen ska tala om för mig vad jag ska göra. Jag bestämmer". Undrar vart hon fått detta från?

DAG 3 (30-inlägg)

Mina föräldrar

Mina föräldrar skilde sig innan jag var 2 år. Det bästa de kunde göra. Jag minns inte mina föräldrar tillsammans. Alltså tillsammans som gifta, eller i ett förhållande. Och i ärlighetens namn har jag otroligt svårt att ens visualisera det. Jag har bildbevis, så jag vet att det har varit. Men de är så olika. Otroligt olika. Men det är väl det där med oppsites attract. I should know.

I Osby, hos mormor, 17maj 1980

MIN PAPPA är den av mina föräldrar som man rent spontant tycker att jag är mest lik personlighetsmässigt. Vi hörs, vi syns, vi är envisa, och vi älskar det. Vi trivs när vi är center of attention. För det mesta. Men där någonstans stannar våra likheter. Min pappa flyttade ut när jag var 1½ ungefär. Efter det spenderade jag varannan helg hos honom, fram tills jag var runt 12. Då ville jag inte vara där så ofta längre. Jag hade en jobbig och tidig pubertet, och denna period satte negativa spår i relationen till min pappa. Han kunde inte hantera den perioden i mitt liv. Lika lite som han kunnat hantera kommande jobbiga perioder i mitt liv. Min pappa vill gärna att inga problem ska existera. Något säger mig att det är en vanlig egenskap hos män från down there. Sorg, ledsamhet, sjukdomar etc. De vill låtsas som att det inte existerar. Tyvärr så förstör det lätt relationer till folk som inte är rädda för att hantera och erkänna denna typ av motgångar. Kulturkrock. Eftersom jag växte upp hos mamma mestadels, och hon är den som tog hand om mig och fanns där i alla lägen. Ja, då har det ju fallit sig ganska naturligt att jag och pappa inte är så väldans lika i annat än medfödda egenskaper. Envishet ärvs. Tro mig. Missförstå mig nu rätt. Jag och min pappa har en bra relation idag. Men ha är inte den jag springer till i första läget om jag mår dåligt. Däremot om jag behöver hjälp med praktiska saker. Körning och sånt. Då är han guld, eftersom han bor så nära. Hans barnbarn trivs bra med sin morfar också, så han är ett perfekt substitut för hennes egen pappa, när han inte har tid. Vilket är alltmer ofta märker jag. Pappa kom till Sverige i slutet av 70-talet och började jobba på Volvo 1980, efter svenskastudier och diskjobb på Lillhagen. Han brinner för fotboll, och är ansvarig för mitt intresse av sporten. Han har spelat, tränat, dömt och domarkontrollerat inom sporten. Han har träffat Pelé. Han har suttit i arrest för att ha förlorat finalen med sitt landslag. Pappa är komiker, clown, en sådandär mysfarbror. Men framför allt så är han MIN PAPPA!


MIN MAMMA! Min mamma är min klippa, min styrka, min trygghet, min ängel, min räddare, min 2-för-1-förälder, min famn, min värme. Vi är ganska olika när det gäller sociala bitar. Hon är ganska försiktig och blyg om hon inte känner folk väl. Hon gillar inte uppmärksamhet eller att stå i centrum. Hon är den som jobbar i tysthet bakom alla. Hon är klistret som fogar samman hela familjen, och som har världens största hjärta typ. Hon förlåter allt och alla, jämnt och hela tiden. Det finns typ inga gränser för hennes kärlek. Ett praktexempel är att jag är hennes enda biologiska barn. Jag har ju 2 systrar på hennes sida också. Hon har adopterat dem. Hon adopterade dem från min pappas hemland, efter att de skilt sig. Vi det sjukhus som hon jobbade på när hon träffade min pappa. Hon såg till att bli godkänd adoptivförälder av myndigheterna, sedan kontaktade hon sjukhuset och sa att hon är redo om något övergivet barn dyker upp. 2 gånger gjorde hon detta. Jag glömmer hela tiden att de är adopterade. För mig, och jag lovar att det gäller även för dem, har hon fött dem lika mycket som mig. Hon har aldrig favoriserat något barn vår familj. Jag vet massor med föräldrar som gör det. Och jag mår illa av sådant. Man får inte göra så. Man kan inte göra så. Min mamma är bäst. Hon har så stort hjärta att det räcker och blir över till mina halvbröder också. De pojkar som min pappa har med sin nya fru. Min mamma har alltid funnits där för dem. De har kommit hem till henne och sovit. Hon hälsar på om de ligger sjukhus, och hon bryr sig på ett ärligt sätt. Hon blir ledsen när de mår dåligt eller inte har det bra. Hon oroar sig för dem. Hon har alltid tänkt på dem under jul och deras födelsedagar. Hon har köpt kläder och skor till dem när de kommit med för små eller trasiga saker. Min mamma är sjukpensionär. Hon är inte rik. Men hennes hjärta är rikt. Hon ger heller än att få. Hon har en stark gudstro, och den har gjort henne till den fina människa hon är. Hon har haft motgångar, och det finns folk som inte är så snälla mot henne som de borde. Men återigen. Hon behandlar inte de illa tillbaka. Det är till och med så att jag blir arg på henne ibland. Jag blir arg för att hon nästan ursäktar och förlåter dem, utan att de ens haft vett att be om det. Jag skulle kunna mala på om min mamma i evigheter, men jag tror ni fattar. Min mamma finns alltid där för mig. Hennes famn är alltid öppen för mig. Hon liksom håller om mig även när hon inte är fysiskt närvarande. Och om jag ringer henne mitt i natten och ber henne komma, så kan ni vara säkra på att hon kommer. När jag behöver henne finns hon alltid där. Så min största rädsla i livet är att förlora henne. Henne och min dotter. Jag tror inte jag skulle hålla mig flytande utan dem. Det är hemskt att ens tänka, men min sista bön innan jag somnar om nätterna är att min mamma ska få leva imorgon också. Och jag hoppas att hon överlever mig. Jag hoppas att jag ska slippa begrava henne. För jag tror inte jag kan hantera det. Jag vill inte få reda på om jag kan hantera det. Hon är mer än min mamma. Hon är allt. MIN MAMMA!


//Kiqi


(Mer 30-inlägg)

JAG HAR LJUGIT

Jag har ljugit för er. Ni vet ju att brukar säga att jag är besatt av Pepsi Max. Jag dricker Pepsi Max i princip varje dag. Jag brukar påstå att inget kan ersätta Pepsi Max.

Jag har ljugit.

Varje år när påsk och jul närmar sig så kommer ju den där andra drickan. Must. Påskmust, Julmust. Där har ni Pepsins konkurrenter. Där har ni drickan som kan slänga ut Pepsin från mitt kylskåp.

Julmust Light. Nu i mitt kylskåp.


//Kiqi

SOCKERFRI CHOKLAD

Jag kände att en god chokladbit kunde vara något. Stod där inne på Hemköp i Nordstan och letade efter något gott att sätta tänderna i. Plötsligt såg jag någon liten söt sak som låg och såg sådär lite dyr och belgisk ut. Cavalier. Jag letade bland smakerna och bestämde mig för en vanlig Praline. Vanlig mjölkchoklad typ, inga konstigheter. Då plötsligt ser jag det..

Den är sockerfri...

Hm.. kan det vara gott? Well, inte vore jag Kiqi om jag i det läget hade lagt tillbaka den. En ny grej att testa. Chokladig dessutom. Yeeeeaaaay!

Och såååå god den var. Härligt lyxigt chokladig och alldeles lagom med 42 gram. DYR, mäktig, sockerfri och god. Kommer köpas igen. Fler smaker att testa.


Betyg: *****



//Kiqi

KÄNSLIGT LÄGE

Jag ska blogga dag 3 på 30-listan snart. Det där inlägget om mina föräldrar. Jag måste bara ta mig samman först. Att skriva om mamma är väldigt känslomässigt. Jag vet inte vad jag hade gjort utan hennes trygghet.

Denna dag har dessutom startat helt uruselt, med en krasslig Mama, utbrott från Mamas pappa och en kass rygg på mig. Så just nu är jag inte känslomässigt i form för att skriva ett inlägg om min mamma. Jag har inte råd med fuktskador på min dator.

Mama & Mamma. Jag älskar er.


//Kiqi

DAG 2 (30-inlägg)

Min första kärlek

Alltså det här med kärlek. Kärlek ter sig ju rätt olika i olika åldrar. Det jag tyckte var kärlek när jag var 5, tyckte jag ju inte när jag var 15. Och det jag tyckte var kärlek när jag var 15, var ju definitivt inte kärlek om du frågade mig när jag var 25.

En flickas första kärlek sägs ju vara en hennes pappa. Jag minns inte om det var så för min del. Men det är nog tveksamt. Bodde inte permanent med pappa så länge att jag kan tänka mig det.

Min första kärlek var nog klasskompisen i lågstadiet. Han var den som alla tjejer ville få chans på. Kommer ni ihåg att man frågade chans. Vi gick i ettan, och nästan alla tjejer tyckte att HAN var sååååå söt. Han såg inte ut som alla andra killar i klassen. Han hade sådär mörka ögon och mörkt hår. Och så höll han inte på som en pajas hela tiden. Det gjorde ju alla andra. Jag frågade chans på honom (med lappar, genom hans kompisar, genom mina kompisar.. you name it) men han sa alltid med jättesnäll och omtänksam röst, nej. Till slut frågade jag och min kompis samtidigt. Hon hade också försökt förgäves ett tag. Då slapp han ju välja bara en, tänkte vi. Vi skrev en lapp, och väntade. Smart drag. Han sa JA! Vi hade chans på honom i typ 2 dagar. Sedan var kärlekshistorian över.

Lite rolig kuriosa i det hela är att hans lillasyster idag är sambo med en av mina vänner från högstadietiden. Jag och denna vän var orkesterpolare, och hängde mycket ett tag. Ibland trodde jag nog att jag var lite kär i honom. Han var så söt. Som en gosig nallebjörn. Men det fanns så många andra intressanta, äldre och mognare, killar i min närhet. Så jag utforskade aldrig de där kanske-känslorna.

Well well, det var lite om kärleken i unga år. Första riktiga heartbraken kom inte förräns åååår senare. Den där kärleken som gör att man tror man ska dö när det tar slut. Runt gymnasietiden där. Då tror man verkligen på allvar att det är sin livs kärlek man träffat. Världen liksom går i kras ett tag när det tar slut. Man ska inte äta, man ska inte sova, man ska inte plugga, man ska bara grina. Grina, grina, grina. Men egentligen handlar det ju inte om att man älskar personen så otroligt mycket. Det handlar ju bara om att man misslyckats. Antingen har man själv misslyckats med att fortsätta vara kär och är tvungen att såra någon. Eller så har den andra misslyckats med det och sårar en. Jag grinade alltid i båda fallen. Gick under. Tur att det inte var några djupa hav. Hade ju varit jobbigt att drunkna så tidigt i livet.


//Kiqi

(Mer 30-inlägg)