DAG 6 (30-inlägg)

Min dag..

.. har varit otroligt lång. Precis som förutspått. Läs inlägget nedan.

Vi vaknade alltså strax efter 7, och Mama var piggare någonsin. Vilket hon redan var vid 3 på morgonen. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag sovit ca 2 timmar i natt, och Mama har sovit ca 5. Her choice though. Fast jag tror att detta har något att göra med russinen hon fått i sig på dagis. Och kanske ytterligare sockerkick, vad vet jag. Mitt barn behöver inte socker. Hon är en duracellkanin ändå.

Anyhow.. Vi hade mysig tidig morgon med , tv-tittande, betalande av räkningar, lång varm dusch, bokläsande och lite till. Alldeles lagom till det var dags att gå till dagis så blev lilla Ms Gangstress supertrött. Så klart. Jätteledsen, mammig och nappig. Jag fick tvinga på kläder och ytterkläder, medan dockan nästan somnade sittandes. Väl utanför dörren piggnade hon till lite av den friska luften. Men väl på dagis så rasade humöret igen. Jag gissar att någon sov gott under middagsluren idag.

Själv fortsatte jag mot jobbet, och tog mig ett arbetspass på 3 timmar. En okej dag på jobbet, men jag gillar måndagar och tisdagar bättre. Kvällsjobb är mer min grej. Idag körde jag 14-17.

Mamma hämtade Mama på dagis, så jag slapp stressa mig sönder och samman för att ta mig dit. Hennes pappa då? Nej, han har inte tid. Några frågor på det?

Väl hemma så fixades lite lätt middag till Ms Gangstress, och jag och mamma fick lite tid att prata och umgås. Mama var otroligt grinig och trött även på kvällen. Så strax före 8 var hon i säng och somnade direkt. Hon kunde inte släcka lampan fort nog.

För ett par timmar sedan åkte mamma hem, och jag har hunnit trycka i mig en äggmacka och fixat för att se veckans avsnitt av Desperate och Grey's. Yeay!

Egentligen hade dagens ämne i 30-utmaning varit roligare att ha imorgon, på fredag eller lördag känner jag. Då händer det grejer på riktigt. Folk har planer för mig då nämligen. Men mer om det framöver.

Just det. Jag har dessutom upptäckt intressanta vänförfrågningar på Facebook. Alltid lika intressant med folk som insisterar på att de inte vill ha något att göra med en specifik person, och sedan skickar de ändå vänförfrågningar till densamme. Varför gör man det? Är det så spännande att man inte kan låta bli? Uppmärksamhet? Känslor? Spänning? Bekräftelse? Tänk om hon bara visste vem det är hon har att göra med. Lyckoönskningar skickas från mig. Jag vet nämligen bättre än någon vilket helvete denna personen strör om sig. May God protect you and your child from disaster.


//Kiqi