DAG 12 (30-inlägg)

I min handväska


Där hittas just nu

• Plånbok
• Card case
• Mini-Almanacka
• Penna
  
• Måndskort till lokaltrafiken
• Headset till mobilen
• Mini-Parfym (Flower Bomb by Victor & Rolf)
• Lipbalm (Baume Reparateur av Sheasmör från Yves Rocher)
• Lipgloss (MAC)
  
• Tuggummi (Extra Eukalyptus)
• Pocketbok (Kalaharis skrivmaskinsskola för män)
• Röntgensvar

.. innan jag går ut genom dörren så åker även mobil och nycklar ner i väskan. Ofta även kameran.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 11 (30-inlägg)

Mina syskon


När mina föräldrar skilde sig, och sedan gifte om sig med varsin ny, så fick jag ett gäng med syskon på köpet. Två stycken via mamma, och fem via pappa. Jag hoppar över dem i detta inlägget. Dels för att jag bara växt upp en del av mitt liv med några av dem, och inte alls med andra. Någon har kommit in i mitt liv på senare tid, men lika fort försvunnit. Några fanns med när jag var liten, men försvann sedan bort på ena eller andra sättet, ploppar tillbaka ibland som gubben i lådan och så där. Ett par av dem lever rätt tveksamma liv, inga liv jag känner för att gå in närmare på IGEN. Inga personer jag känner stolthet eller närhet till. De känns liksom inte helt 100. Därför hoppar vi över närmare presentation av dem.

Däremot ska ni få lära känna de andra FYRA lite. Min underbara småsyskon. Två tjejer på mammas sida, Två killar på pappas sida. Fyra otroligt olika individer, men lika mycket mina syskon för det. 2 av dem är ganska lika mig, men på olika sätt. Det är de 2 yngsta på var sida. De 2 äldre på var sida är otroligt olika mig, men också helt olika varandra. Utseendemässigt är det bara ett av mina syskon som liknar mig. Och ingen av de andra är det minsta lika varandra. Inte så konstigt. I'll tell you..

Den äldsta, Camilla.
Hon är 25, 5 år yngre än mig, och jobbar som personlig assistent. Hon läste hotell- & restaurang på gymnasiet, efter att ha varit hemma ett år efter högstadiet och tagit hand om en nyfödd liten dotter. Japp, hon var ung tonårsmorsa. Inte planerat. Hon har gjort ett otroligt imponerande jobb med min systerdotter. Man mognar snabbt som mamma, så är det. Hon fick problem med värk i sina händer och kunde inte jobba med det hon studerat till, därav jobbar hon idag som personlig assistent. Camilla är den minst känslosamma av oss syskon. Hon visar nästan aldrig känslor, bortsett från glädje. Hon skrattar jämnt. Både i tid och otid. Hon blir sällan riktigt arg. Och om hon blir det så har hon glömt det 10 minuter senare. Samtidigt blir hon än mer sällan ledsen. Eller hon visar det inte i alla fall. Däremot brukar det svämma över när det väl händer. Sådär 1 gång om året eller nåt. Hon är väldigt bekymmerslös, tror jag i alla fall, och tar dagen som den kommer. Till mångas förtret, då det är svårt att planera med henne. Hon gillar utekvällar med vänner, hälsokostmat i perioder, och sover så fort hon får möjlighet.. haha..

Nästa är Cecilia.
Cissi är 23, minst storleksmässigt sett, och kommer säkert hitta sitt inom musiken. Hon är den riktiga sångerskan i familjen. De flesta av oss har sysslat med musik på ena eller andra sättet, men Cissi är den som haft störst framgång och hållt i det från miniålder. Hon började med blockflöjt, fiol och gick vidare till piano och sång. Hon har sökt idol och gått vidare till slutaudition. Hon är sångerska i bandet Middlesex, och älskar att stå på scen. Grym röst och otroligt tonsäker. Annars har hon jobbat lite i klädbutik, blomaffär och även på lager. Cissi är den som är mest lik mig av mina systrar, och det är också vi som umgåtts mest. Mycket för att Camilla fick barn, och inte kunde hänga med i vårt partytempo på den tiden. Cissi är också känslomänniska, precis som mig. När hon är arg är hon arg. När hon är glad är hon glad. Hon gråter när hon är ledsen, och har alltid visat känslor. Här behöver man inte fundera på vad människan känner. Hon är väldigt framåt och social för det mesta, rastlös själ, men kan även vara blyg i vissa situationer. Lite konflikträdd så.

Tredje i ordningen, och nu har vi nått pappas sida, är Lamin.
Lamin är 19 år och även han har musik som stort intresse. Här har det däremot kommit på senare tid, efter att fotbollen lades lite på hyllan. Han skriver egna texter till beats, och uppträder lite här och var, under namnet Diamond. Han går sista året på gymnasiet och sedan ska han satsa fullt på musiken sägs det. Han är den som var snäll, tyst och lydig som liten. Nu är han inte riktigt lika extrem på de punkterna. Han hörs mer, protesterar mer och gör inte alls som man säger längre. Konstigt va?! Han är till utseende och sätt mest lik sin mamma, och alltså inte alls lik mig. Han har en hel drös med vänner, och jag hänger inte med alls. En gång i tiden visste man vilka syskonen umgicks med och hade koll på de flesta. Nu har man noll koll. En gång i tiden var man systern som hade stenkoll på musik, och den som fixade skivor och stuff till sina småsyskon. Nu är det Lamin som står för den biten. "VA! Har du inte hört den.. meh Kiqiiii!". Nej, jag är gammal.

Sist, men störst, är Babu.
Babu fyller 17 dagen efter Lucia. Helt sjukt. Bebisen är myndig om ett år. Jag förstår inte vad som hände med tiden. Bebis är den som är mest lik mig till utseendet. VI har tagit en del från vår pappa. Babu har alltid varit stor för sin ålder. Växte om sin storebror när han var 2, och storebror 4. Har alltid blivit tillfrågad om det är han som är den äldre, och blir fortfarande. Som liten var han stor och bastant. En riktig liten Buddah. Idag är han bara lång och muskulös. Otroligt duktig fotbollsspelare, och satsar allt på det. Samtidigt har han lätt att lära, så även om fotbollen inte skulle funka, så kommer han hitta något annat att syssla med. Han är familjens clown, och har alltid svar på tal. Han är en gentleman när det kommer till tjejer, och visar alltid sin bästa sida. Han blev ofta kallad för stubborn, big headed osv som liten. Men det där handlar bara om att han inte lät folk sätta sig på honom. Han har alltid varit väldigt ärlig i sina känslor och spelar inte spel. Ett exempel på komikern i honom kan ni läsa här.

Systrarna är adopterade av min mamma, från min pappas hemland. Men det är en annan story. Bröderna är alltså min pappas barn med hans nya fru. Men i vår familj har blod och vatten ingen skillnad. Hjärta och kärlek är det enda som matters. Jag älskar de alla fyra. Föräldrar hit eller dit. Who cares.

Ni är bäst! Älskar er!

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 10 (30-inlägg)

Det här hade jag på mig i dag


Jag vaknade och gick runt i myskläder. Både jag och Mama hängde här hemma i våra cerise mysdressar.

Efter att Mama ätit lunch, så lade jag henne för att sova middag. Drog på mig dubbla svarta leggings, ett gult långt linne och en svart oversized collegetröja. Gråa raggisar, svarta benvärmare, kamelfärgade fejkuggs, svarta favvismössan, kamelfärgadehalsduk, svarta vantar och stora tjocka svarta korta vinterjackan med päls i luvan. Ut i snön och en sväng till mataffären för att köpa lite grejer.

Kom hem igen och slängde av mig ytterkläderna. Medan jag gjorde en liten gå-bort-present till lillebrors flickväns familj, så fortsatte jag gå klädd i mina leggings, linne & oversized tröja. Jag gjorde chokladtryffel, och dekorerade askar att lägga dem i. Hallontryffel & Apelsintryffel. Bara en chokladig parentes.

Senare på kvällen var vi ju bortbjudna till bebisbrors flickväns familj, och då svidade både jag och Mama om. Mamma hade denimleggings, en svart top med små guld-silvriga pärlor och en svart lång myskofta över. Dotter hade svart sammetsklänning med röda rosor, och under det svart långärmad t-shirt och svarta strumpbyxor och leggings. När vi försvann ut i kylan så drog vi på oss massooooor med varma goa ytterplagg och var sedan redo för en lång adventskväll med mysigt folk.. Framför allt popcornen var en hit tyckte Mama.

Nu sitter jag återigen i mina myskläder och har hängt en adventsstjärna i fönstret.. Mama sover givetvis, och hennes pappa sitter i köket och hänger. Snart ska jag dra av mig alla kläder och hoppa i säng.. Nej, jag sover inte helt naken.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

ADVENT

Jag har sett fram emot idag, sedan jag fick den där inbjudan.

Inbjudan från bebisbrors "frus" familj. Det är min lillebror som anser sig gift om man kollar hans FB-status. Hursom så har hennes mamma nu bjudit mig och Mama på adventsfika. Vi träffades en kort sväng för ett par månader sedan, då deras yngsta dotter spelade match. Mamman och Mama blev kära direkt. Så nu är vi bjudna på fika.

Jag gissar att min lillebror gjort rätt bra intryck på både sin flickvän och hennes familj. Med tanke på att vi blir ditbjudna. Kommer bli otroligt mysigt. Ett extra plus i kanten för snön utanför vårt fönster.


//Kiqi

DAG 9 (30-inlägg

Min tro


Det här är svårt. Det känns otroligt svårt att skriva om sin tro. Hur sätter man ord på sin tro? Sure, jag kan säga att jag är kristen, sätta ett namn på min religion liksom. Men jag kan inte säga vilken del av kristendomen jag håller på. Alltså vilket samfund. Jag tillhör sjundedagsadventisterna, och jag köper det mesta av byggstenarna i det samfundet. Varför jag tillhör dem är för att det var där jag växte upp. Det var där grunden för min tro lades. Läran om Gud, Jesus, skapelsen och livet lärdes ut till mig där. Jag var på alla läger man kan tänka sig, och spenderade mina lördag i kyrkan tillsammans med mina vänner. Jag trivdes där som liten. I slutet av tonåren började den egna hjärnan tänka mer och mer. Mycket jobbigt hände, och ifrågasättande dök upp. Jag började se mindre positiva saker med människor i samfundet, och jag valde att ta ett steg tillbaka.

Jag hade t o m en period där jag tvivlade rätt starkt. Jag var ganska cynisk, arg och ledsen på mycket runt mig. Jag kände väl någonstans att Gud liksom hade glömt av mig. Eller att kanske var så att han inte ens fanns.

Idag tror jag. Jag är säker på hans existens. Jag hittade tillbaka efter ett par år. Tillbaka till min tro alltså. inte tillbaka till kyrkan. Jag går dit ibland, för att det är en mysig känsla att sitta i en kyrksal och det är givande att lyssna på predikan. Det är också lite kul att träffa folk man inte sett på länge. Men det räcker så för mig. Min tro är personlig. Den är mellan mig och Gud. Det går inte att sätta ett namn på min tro. Idag tror jag inte heller att det viktiga är VILKET samfund man tillhör, eller ens om man är Jude, Muslim eller Kristen, Nej, det viktiga är ATT du tror. Att du har en relation med Gud. Det är inte heller viktigt HUR många gånger du ber, eller PÅ VILKET sätt du ber. Det är viktigt ATT du ber. Inte heller är det viktigt ATT DU går till Kyrkan, Mosken eller Synagogan. Dessa ställen finns där för dig, om du behöver dem. Det är viktigt att dessa platser FINNS för oss.

Inom alla religioner finns folk med fördomar, åsikter och besserwisser-attityd. Det är just dessa människor som får mig att känna att ingen relgion, inget samfund, är bättre än det andra. Det är du som människa som kan vara god och leva ett gott liv. Oavsett religion. Jag är övertygad om att det kommer vara folk från alla möjliga religioner & länder som trängs där i himlen en dag. Jag framför mig hur jag bor granne med en liten man från någon bush längst inne i innersta Afrika, en liten man som aldrig ens hört talas om Gud, Mohammed, Jesus eller Maria. Däremot har han levt sitt liv precis så som man ska. Tagit hand om sin nästa precis så som man ska. Han har varit den bästa av bästa. Utan att ens veta om Guds existens.


Om alla kunde lära sig att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att inte känna avund eller högmod. Att vilja alla väl och inte vara ute efter hämnd. Då hade vi sluppit allt negativt i världen och världen hade varit den bästa av världar. Det är liksom det religion handlar om, egentligen. Och det kan ju aldrig vara något negativt.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 8 (30-inlägg)

Ett Ögonblick


Jag vet jag vet. Jag skulle skrivit detta igår. Eller innan 0:00 i alla fall, eller hur?

Jag har haft en otroligt busy dag (eller i alla fall kväll) idag. Underbart nice kväll.

Men för att återgå till det där ögonblicket. Igår, alltså vi snackar torsdag kväll, blev jag ju kidnappad av en vän och utdragen på stan för lite happening. Mer detaljer om kvällen kommer, men huvudevenemanget var en teaterföreställning på Stadsteatern. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Se den!

Här snackar vi ögonblick. Det är en monolog baserad på en bok skriven av Teologiedoktorn, debattören och skribent Ann Heberlein. Jag fattar det som att den är självbiografisk. Det handlar om oförmågan att orka leva, älska, älskas, hantera osv. Mani & depression. Självmord? Här har ni ögonblicket.

Visste ni att 80% av de som räddas från ett självmordsförsök är tacksamma. Tacksamma för att de räddats. Det säger ganska mycket. 80% behöver klara sig förbi det där ögonblicket då det sista avgörandet tas. Det där ögonblicket då de hoppar, sväljer pillar och sprit, skär upp handleder, skjuter, super och simmar rakt ut, tar steget ut över kanten, låter snaran dras åt.. just i det ögonblicket är det det valet som känns som enda utväg. I 80% av fallen ångras det valet/ögonblicket. Tänk om vi kunde bli så duktiga på den sjukvård som behövs i alla dessa fall, att 80% av dessa ögonblick passeras utan att förverkligas. Jag är glad att jag lever. De orden etsade sig fast efter föreställning. Vet ni..

Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag fått den hjälp som så många andra inte fått. Och det är tack vare min mamma. Ni vet, min mamma. Ja det vet ni. Jag har ju redan berättat om min mamma.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

DAG 7 (30-inlägg)

Min bästa vän


Min bästa vän är också min dotters gudmor. Och hon är även min dotters namne. Hennes lilltoma som gambianerna skulle säga. Hon är även min dotters pappas kusin. Hon är också Mariamas storasyster. Underbara Mariama som får vara stand-in-gudmor åt sin storasyster. Min bästa vän är Mama. Stora Mama. Stora Mama som är "lååååååååångt botta". Min Mama kallar sin gudmor för Tatou (Fatou). Det är deras gemensamma riktiga förnamn. De är döpta efter samma kvinna. Min Mamas gammelfarmor, och stora Mamas farmor. En enastående kvinna som har fört sina goda gener vidare till sitt barnbarn. Även sitt barnbarnsbarn hoppas jag.

Mama är en sådan bästa vän som alla borde ha. Hon är den som alltid lyssnar. Samtidigt som hon pratar nästan oavbrutet, och har ärliga åsikter. Hon är alltid (nästan i alla fall) glad, och har det vackraste leendet ever. Hon får ner mig på jorden när jag skenar iväg. Hon får mig att tänka från olika vinklar, och inte snöa in på ett och samma spår hela tiden. Hon öppnar min box. Hon är också helt fri från fördomar. Hon vet inte hur man gör för att ha fördomar. Hon vill tro gott om alla. Folk säger ibland att jag är godtrogen. Men det stämmer inte. Jag är både och. Jag kan vara väldigt godtrogen, om man jag önskar att någon ska vara perfekt. Men jag kan också vara väldigt logisk och krass, när jag ser eller känner att något är fel. Jag tror inte gott om alla, eller ens ger alla en chans. Jag kan vara helt avvisande mot en person, medan jag i nästa andetag är väldigt mottagande mot en annan. Mama är inte sådan. Hon är öppen mot alla. Ger alla en chans först. Sedan stänger hon dörren, eller rättare sagt lämnar en på glänt, om det är nödvändigt. Hon är inte heller dömande. Vilket ger mig tryggheten att prata om allt med henne. Jag vet att jag kan säga precis vad som helst till henne. Blotta mig helt. Hon kommer aldrig att döma mig. Och hon kommer aldrig att prata vidare om vad jag delat med henne. Hon kommer heller aldrig att döma en annan person utefter vad jag berättar om den för henne. Hon skiljer också på person och handling otroligt bra. Det är imponerande. Hon är klok också, och väldigt sympatisk. Hon har ett otroligt stort hjärta, och rikt känsloliv. Hon är känslig. Otroligt känslig. mer känslig än vad jag är. Samtidigt är hon tuff. Hon vet vad hon vill, och hur hon vill ha saker. Hon är väldigt klar med vad hon accepterar och inte. Det finns liksom inga öppningar för att tumma på sin moral, sina normer eller sin tro. Hon är benhård. Trofast. Hon är en stor stark klippa (bildligt talat alltså), som står stadigt med båda fötter på jorden. Hennes hjärta och själ har garanterat redan fått sin plats i himlen. För är det någon som har en självskriven plats där, så är det hon.

Jag tackar Gud varje dag för att jag träffade Mr Gangster. Och det är inte för att jag fått chansen att dela mitt liv med Mr Gangster himself. Nej det är för att det gav mig Mama. Min dotter Mama och min bästa vän Mama.

Jag älskar er!!

//Kiqi

(mer 30-inlägg)

SPÄNNANDE

Idag är en spännande dag.

Jag sitter här och laddar inför kvällen. Min sötaste lilcousin-in-law kommer och ska passa lilla Gangstersessan, medan en annan vän ska ta mig på äventyr. Har klockat mina mediciner idag, så jag tar dem i förebyggande syfte istället för när värken slår till. Ett måste om jag ska orka kommande dagars aktiviteter. Lite drogad lär man känna sig, men det kommer det vara värt. Inte ofta jag får ha kul på det här sättet längre. Har ju inte direkt råd, och egentligen inte ork heller. Men nu blir jag bjuden x3 kommande dagar. Ååååh, I'm so excited. Vem kan tacka nej liksom..

Thanks you'all!


//Kiqi

DAG 6 (30-inlägg)

Min dag..

.. har varit otroligt lång. Precis som förutspått. Läs inlägget nedan.

Vi vaknade alltså strax efter 7, och Mama var piggare någonsin. Vilket hon redan var vid 3 på morgonen. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag sovit ca 2 timmar i natt, och Mama har sovit ca 5. Her choice though. Fast jag tror att detta har något att göra med russinen hon fått i sig på dagis. Och kanske ytterligare sockerkick, vad vet jag. Mitt barn behöver inte socker. Hon är en duracellkanin ändå.

Anyhow.. Vi hade mysig tidig morgon med , tv-tittande, betalande av räkningar, lång varm dusch, bokläsande och lite till. Alldeles lagom till det var dags att gå till dagis så blev lilla Ms Gangstress supertrött. Så klart. Jätteledsen, mammig och nappig. Jag fick tvinga på kläder och ytterkläder, medan dockan nästan somnade sittandes. Väl utanför dörren piggnade hon till lite av den friska luften. Men väl på dagis så rasade humöret igen. Jag gissar att någon sov gott under middagsluren idag.

Själv fortsatte jag mot jobbet, och tog mig ett arbetspass på 3 timmar. En okej dag på jobbet, men jag gillar måndagar och tisdagar bättre. Kvällsjobb är mer min grej. Idag körde jag 14-17.

Mamma hämtade Mama på dagis, så jag slapp stressa mig sönder och samman för att ta mig dit. Hennes pappa då? Nej, han har inte tid. Några frågor på det?

Väl hemma så fixades lite lätt middag till Ms Gangstress, och jag och mamma fick lite tid att prata och umgås. Mama var otroligt grinig och trött även på kvällen. Så strax före 8 var hon i säng och somnade direkt. Hon kunde inte släcka lampan fort nog.

För ett par timmar sedan åkte mamma hem, och jag har hunnit trycka i mig en äggmacka och fixat för att se veckans avsnitt av Desperate och Grey's. Yeay!

Egentligen hade dagens ämne i 30-utmaning varit roligare att ha imorgon, på fredag eller lördag känner jag. Då händer det grejer på riktigt. Folk har planer för mig då nämligen. Men mer om det framöver.

Just det. Jag har dessutom upptäckt intressanta vänförfrågningar på Facebook. Alltid lika intressant med folk som insisterar på att de inte vill ha något att göra med en specifik person, och sedan skickar de ändå vänförfrågningar till densamme. Varför gör man det? Är det så spännande att man inte kan låta bli? Uppmärksamhet? Känslor? Spänning? Bekräftelse? Tänk om hon bara visste vem det är hon har att göra med. Lyckoönskningar skickas från mig. Jag vet nämligen bättre än någon vilket helvete denna personen strör om sig. May God protect you and your child from disaster.


//Kiqi

Tidiga morgnar KAN vara positivt.. MEN BARA IBLAND!

Idag kommer bli en lång dag. Jag är redan trött.

Mama bestämde sig för att det var morgon strax efter 7 idag? Alltså 11 igår, 7 idag. I förrgårnatt var hon vaken 2 timmar mitt i natten. Något är fel.

Jag gillar inte att vakna såsent som 11. Jag är heller inte en fan av att vakna klockan 7. 9-10, som brukar vara lilla Ms Gangstress normala tid att vakna, passar mig perfekt. Jag hopp på att ordning är återställd imorgon.

Fördelen med tidiga morgnar är att man hinner förbannat mycket innan man ens lämnat gangstern på dagis. Vi har duschat en låååång och varm dusch. Vi har titta på Playhouse Disney och på "aaaaapan" (Nicke Nyfiken). Vi har pusslat, och läst bok. Räkningarna är betalda, alla viktiga telefonsamtal är ringda, och jag har för andra gången i rad konstaterat att Forex Bank är den sämsta banken ever. Men den storyn tar vi en annan gång.

Nu ska vi snart iväg till dagis och jobb. Idag ska jag äta en riktig lunch. Det var längesedan. Inga snabbnudlar idag inte!

//Kiqi

MUSIC TO MY SOUL

Musik är bäst, när den är som bäst!

Musik är som bäst när det är Usher. Tror jag det. Hans idol var MJ. Hur fel kan det gå då? Inte det minsta fel.

Jag har ju redan erkänt att jag får hang-ups väldigt lätt. Det är min personlighet. Senast handlade det om nudlar. Väldigt ofta handlar det om mat. Men det handlar även om klädesplagg, smycken och musik.

Senaste månaden, nä det är nog längre än så, har jag haft en hang-up på en specifik Usher-låt. "Hey Daddy (Daddy's home)". Ikväll har jag lyssnat på låten säkert 20 gånger på repris. And I ain't getting tired. Undrar ni över vilken bit jag gillar mest i låten, eller vilken textrad jag diggar? SÅ klart ni gör. Jag gillar HELA låten. Melodin, beaten, rösten osv. usher outdid himself this time. Men...

"I won't knock, or ring no bell.." .. Där har ni den. Min textrad. Både bildligt och bokstavligt.

Ni som har FB. Kiqi gillar "Yes my status is taken from a song, and it's a subtile message to you" på GoLike.

//Kiqi

DAG 5 (30-inlägg)

Vad är kärlek?

Ja vad är kärlek? Så otroligt svår fråga. Och nästan omöjlig att svara på. Det är ju så otroligt olika för olika människor. Men jag kan svara på vad kärlek är för mig.

Kärlek för mig är glädje. Kärlek för mig är lycka. Kärlek för mig är frivilliga uppoffringar. Kärlek för mig är trygghet. Kärlek för mig är tilltro och tillit. Kärlek för mig är känslan som värmer oavsett hur kallt livet är i övrigt. För så länge kaminen där inne är varm och hela tiden fylls på med virke som håller glöden igång. Ja då brinner hjärtat av kärlek, och då får det vara hur förbannat kallt det vill i övrigt.


//Kiqi

(mer 30-inlägg)

McFLURRY TOBLERONE

Alltså nu får de hära McDonalds-människorna låta mig vara.

McFlurry Toblerone. Jag kommer ju gå chokladas. Varför gör de detta mot mig.

//Kiqi

11:04

Ser ni vad ni läser..

11:04

Det är när jag slog upp ögonen. Eller det kanske var 11:03. 11:04 visade i alla fall displayen på min mobil när jag tittade på den. Mama stod snällt vid sängkanten och upplyste mig.. "mammaaa.. ha bajsat".

Men hur i hela fridens namn kan lilla Ms Gangstress sova till 11! Det måste vara bristen på sömn från förra natten då vaknade vid 3, och inte somnade om förrän vid 5.

Nåja, jag sov gott i natt.


//Kiqi

DAG 4 (30-inlägg)

Det här åt jag i dag

Frukost: En kopp te, medan Mama åt en macka och drack lite mjölk.

Det händer ofta att jag inte är särskilt hungrig till frukost, så då kör jag liksom mjukstart med lite te, medan jag bloggar, facebookar eller liknande. Perfekt medan dotter äter sin frukost och har sina långa morgondebatter med mig.

Lunch: Thainudlar med anksmak & äggröra

Sådana där snabbnudlar man köper i thaibutiken. Ni vet dem med smak!!! Yum yum tror jag just detta märket heter. Jag har en hangup på nudlar just nu, som jag väl berättade för ett tag sedan. Ägg har jag alltid hang up på. Mmm..

Mellanmål: Te igen, M&M's

Jag är allergisk mot jordnötter ibland, men bara ibland. Blir prickig i hela ansiktet. Men jag älskar jordnötter, och kan inte låta bli dem. Ja, jag älskar te också!

Middag: Ris med Räkgryta

Fräste lite räkor & strimlad röd paprika i olja och vitlök.
Slängde i lite Sweetchilimarinerade vitlöksklyftor, och en liten burk skivade champinjoner.
2 msk mangochutney.
2,5 dl mellangrädde.

Övrigt: Ca 1,5 liter Julmust light.

Julmust all the way baby



//Kiqi


(mer 30-inlägg)

ORDFÖRRÅD

Snart är hon 20 månader..

Orden trillar in, och lilla Ms Gangstress härmar allt man säger. Hon är snabb med att uppfatta saker, och börjar bli en duktig hjälpreda här hemma. Plockar undan efter sig när man ber henne. Hämtar saker åt mamma så jag inte alltid behöver ta mig upp med ryggen.

Men sure, hon gör också tvärtemot vad man säger vissa gånger, så att man måste jaga henne. Hon kan ju inte släppa sina gangsterfasoner helt.

Någon frågade hur många ord Mama kan. Jag har tappat räkningen för läääääängesedan. Hon använder ju både 2- och 3ordsmeningar, så det är ju ett gäng ord. Igår kom en ny mening i alla fall. "A tappa den" (Jag tappade den). "Hennes" är ett ord som nyligen tillkommit, men inte "hans". Därför är pappas skor "hennes". En favoritmening att dra loss är "Hejdå mamma. Ses sen". Jacka och skor brukar åka på, och så försvinner hon till nästa rum. Undrar om hon smider rymningsplaner.

Hon räknar på rätt bra med, men man lyckas ju aldrig få med det man vill på kameran. Hon är ju inte helt intresserad av att räkna på beställning alla gånger. Hon säger gärna nej när man frågar om vi ska räkna lite. En minut senare sätter hon igång självmant istället. Lite "Ingen ska tala om för mig vad jag ska göra. Jag bestämmer". Undrar vart hon fått detta från?

DAG 3 (30-inlägg)

Mina föräldrar

Mina föräldrar skilde sig innan jag var 2 år. Det bästa de kunde göra. Jag minns inte mina föräldrar tillsammans. Alltså tillsammans som gifta, eller i ett förhållande. Och i ärlighetens namn har jag otroligt svårt att ens visualisera det. Jag har bildbevis, så jag vet att det har varit. Men de är så olika. Otroligt olika. Men det är väl det där med oppsites attract. I should know.

I Osby, hos mormor, 17maj 1980

MIN PAPPA är den av mina föräldrar som man rent spontant tycker att jag är mest lik personlighetsmässigt. Vi hörs, vi syns, vi är envisa, och vi älskar det. Vi trivs när vi är center of attention. För det mesta. Men där någonstans stannar våra likheter. Min pappa flyttade ut när jag var 1½ ungefär. Efter det spenderade jag varannan helg hos honom, fram tills jag var runt 12. Då ville jag inte vara där så ofta längre. Jag hade en jobbig och tidig pubertet, och denna period satte negativa spår i relationen till min pappa. Han kunde inte hantera den perioden i mitt liv. Lika lite som han kunnat hantera kommande jobbiga perioder i mitt liv. Min pappa vill gärna att inga problem ska existera. Något säger mig att det är en vanlig egenskap hos män från down there. Sorg, ledsamhet, sjukdomar etc. De vill låtsas som att det inte existerar. Tyvärr så förstör det lätt relationer till folk som inte är rädda för att hantera och erkänna denna typ av motgångar. Kulturkrock. Eftersom jag växte upp hos mamma mestadels, och hon är den som tog hand om mig och fanns där i alla lägen. Ja, då har det ju fallit sig ganska naturligt att jag och pappa inte är så väldans lika i annat än medfödda egenskaper. Envishet ärvs. Tro mig. Missförstå mig nu rätt. Jag och min pappa har en bra relation idag. Men ha är inte den jag springer till i första läget om jag mår dåligt. Däremot om jag behöver hjälp med praktiska saker. Körning och sånt. Då är han guld, eftersom han bor så nära. Hans barnbarn trivs bra med sin morfar också, så han är ett perfekt substitut för hennes egen pappa, när han inte har tid. Vilket är alltmer ofta märker jag. Pappa kom till Sverige i slutet av 70-talet och började jobba på Volvo 1980, efter svenskastudier och diskjobb på Lillhagen. Han brinner för fotboll, och är ansvarig för mitt intresse av sporten. Han har spelat, tränat, dömt och domarkontrollerat inom sporten. Han har träffat Pelé. Han har suttit i arrest för att ha förlorat finalen med sitt landslag. Pappa är komiker, clown, en sådandär mysfarbror. Men framför allt så är han MIN PAPPA!


MIN MAMMA! Min mamma är min klippa, min styrka, min trygghet, min ängel, min räddare, min 2-för-1-förälder, min famn, min värme. Vi är ganska olika när det gäller sociala bitar. Hon är ganska försiktig och blyg om hon inte känner folk väl. Hon gillar inte uppmärksamhet eller att stå i centrum. Hon är den som jobbar i tysthet bakom alla. Hon är klistret som fogar samman hela familjen, och som har världens största hjärta typ. Hon förlåter allt och alla, jämnt och hela tiden. Det finns typ inga gränser för hennes kärlek. Ett praktexempel är att jag är hennes enda biologiska barn. Jag har ju 2 systrar på hennes sida också. Hon har adopterat dem. Hon adopterade dem från min pappas hemland, efter att de skilt sig. Vi det sjukhus som hon jobbade på när hon träffade min pappa. Hon såg till att bli godkänd adoptivförälder av myndigheterna, sedan kontaktade hon sjukhuset och sa att hon är redo om något övergivet barn dyker upp. 2 gånger gjorde hon detta. Jag glömmer hela tiden att de är adopterade. För mig, och jag lovar att det gäller även för dem, har hon fött dem lika mycket som mig. Hon har aldrig favoriserat något barn vår familj. Jag vet massor med föräldrar som gör det. Och jag mår illa av sådant. Man får inte göra så. Man kan inte göra så. Min mamma är bäst. Hon har så stort hjärta att det räcker och blir över till mina halvbröder också. De pojkar som min pappa har med sin nya fru. Min mamma har alltid funnits där för dem. De har kommit hem till henne och sovit. Hon hälsar på om de ligger sjukhus, och hon bryr sig på ett ärligt sätt. Hon blir ledsen när de mår dåligt eller inte har det bra. Hon oroar sig för dem. Hon har alltid tänkt på dem under jul och deras födelsedagar. Hon har köpt kläder och skor till dem när de kommit med för små eller trasiga saker. Min mamma är sjukpensionär. Hon är inte rik. Men hennes hjärta är rikt. Hon ger heller än att få. Hon har en stark gudstro, och den har gjort henne till den fina människa hon är. Hon har haft motgångar, och det finns folk som inte är så snälla mot henne som de borde. Men återigen. Hon behandlar inte de illa tillbaka. Det är till och med så att jag blir arg på henne ibland. Jag blir arg för att hon nästan ursäktar och förlåter dem, utan att de ens haft vett att be om det. Jag skulle kunna mala på om min mamma i evigheter, men jag tror ni fattar. Min mamma finns alltid där för mig. Hennes famn är alltid öppen för mig. Hon liksom håller om mig även när hon inte är fysiskt närvarande. Och om jag ringer henne mitt i natten och ber henne komma, så kan ni vara säkra på att hon kommer. När jag behöver henne finns hon alltid där. Så min största rädsla i livet är att förlora henne. Henne och min dotter. Jag tror inte jag skulle hålla mig flytande utan dem. Det är hemskt att ens tänka, men min sista bön innan jag somnar om nätterna är att min mamma ska få leva imorgon också. Och jag hoppas att hon överlever mig. Jag hoppas att jag ska slippa begrava henne. För jag tror inte jag kan hantera det. Jag vill inte få reda på om jag kan hantera det. Hon är mer än min mamma. Hon är allt. MIN MAMMA!


//Kiqi


(Mer 30-inlägg)

JAG HAR LJUGIT

Jag har ljugit för er. Ni vet ju att brukar säga att jag är besatt av Pepsi Max. Jag dricker Pepsi Max i princip varje dag. Jag brukar påstå att inget kan ersätta Pepsi Max.

Jag har ljugit.

Varje år när påsk och jul närmar sig så kommer ju den där andra drickan. Must. Påskmust, Julmust. Där har ni Pepsins konkurrenter. Där har ni drickan som kan slänga ut Pepsin från mitt kylskåp.

Julmust Light. Nu i mitt kylskåp.


//Kiqi

SOCKERFRI CHOKLAD

Jag kände att en god chokladbit kunde vara något. Stod där inne på Hemköp i Nordstan och letade efter något gott att sätta tänderna i. Plötsligt såg jag någon liten söt sak som låg och såg sådär lite dyr och belgisk ut. Cavalier. Jag letade bland smakerna och bestämde mig för en vanlig Praline. Vanlig mjölkchoklad typ, inga konstigheter. Då plötsligt ser jag det..

Den är sockerfri...

Hm.. kan det vara gott? Well, inte vore jag Kiqi om jag i det läget hade lagt tillbaka den. En ny grej att testa. Chokladig dessutom. Yeeeeaaaay!

Och såååå god den var. Härligt lyxigt chokladig och alldeles lagom med 42 gram. DYR, mäktig, sockerfri och god. Kommer köpas igen. Fler smaker att testa.


Betyg: *****



//Kiqi

KÄNSLIGT LÄGE

Jag ska blogga dag 3 på 30-listan snart. Det där inlägget om mina föräldrar. Jag måste bara ta mig samman först. Att skriva om mamma är väldigt känslomässigt. Jag vet inte vad jag hade gjort utan hennes trygghet.

Denna dag har dessutom startat helt uruselt, med en krasslig Mama, utbrott från Mamas pappa och en kass rygg på mig. Så just nu är jag inte känslomässigt i form för att skriva ett inlägg om min mamma. Jag har inte råd med fuktskador på min dator.

Mama & Mamma. Jag älskar er.


//Kiqi

DAG 2 (30-inlägg)

Min första kärlek

Alltså det här med kärlek. Kärlek ter sig ju rätt olika i olika åldrar. Det jag tyckte var kärlek när jag var 5, tyckte jag ju inte när jag var 15. Och det jag tyckte var kärlek när jag var 15, var ju definitivt inte kärlek om du frågade mig när jag var 25.

En flickas första kärlek sägs ju vara en hennes pappa. Jag minns inte om det var så för min del. Men det är nog tveksamt. Bodde inte permanent med pappa så länge att jag kan tänka mig det.

Min första kärlek var nog klasskompisen i lågstadiet. Han var den som alla tjejer ville få chans på. Kommer ni ihåg att man frågade chans. Vi gick i ettan, och nästan alla tjejer tyckte att HAN var sååååå söt. Han såg inte ut som alla andra killar i klassen. Han hade sådär mörka ögon och mörkt hår. Och så höll han inte på som en pajas hela tiden. Det gjorde ju alla andra. Jag frågade chans på honom (med lappar, genom hans kompisar, genom mina kompisar.. you name it) men han sa alltid med jättesnäll och omtänksam röst, nej. Till slut frågade jag och min kompis samtidigt. Hon hade också försökt förgäves ett tag. Då slapp han ju välja bara en, tänkte vi. Vi skrev en lapp, och väntade. Smart drag. Han sa JA! Vi hade chans på honom i typ 2 dagar. Sedan var kärlekshistorian över.

Lite rolig kuriosa i det hela är att hans lillasyster idag är sambo med en av mina vänner från högstadietiden. Jag och denna vän var orkesterpolare, och hängde mycket ett tag. Ibland trodde jag nog att jag var lite kär i honom. Han var så söt. Som en gosig nallebjörn. Men det fanns så många andra intressanta, äldre och mognare, killar i min närhet. Så jag utforskade aldrig de där kanske-känslorna.

Well well, det var lite om kärleken i unga år. Första riktiga heartbraken kom inte förräns åååår senare. Den där kärleken som gör att man tror man ska dö när det tar slut. Runt gymnasietiden där. Då tror man verkligen på allvar att det är sin livs kärlek man träffat. Världen liksom går i kras ett tag när det tar slut. Man ska inte äta, man ska inte sova, man ska inte plugga, man ska bara grina. Grina, grina, grina. Men egentligen handlar det ju inte om att man älskar personen så otroligt mycket. Det handlar ju bara om att man misslyckats. Antingen har man själv misslyckats med att fortsätta vara kär och är tvungen att såra någon. Eller så har den andra misslyckats med det och sårar en. Jag grinade alltid i båda fallen. Gick under. Tur att det inte var några djupa hav. Hade ju varit jobbigt att drunkna så tidigt i livet.


//Kiqi

(Mer 30-inlägg)

DAG 1 (30-inlägg)

Presentera mig själv

This is me.

Mixad av 2 goda sidor. En vit, och en mörk chokladvariant. Sverige + Sierra Leone. Good Mix.

Jag är 30. Gammal? Nej inte då. Man är ju aldrig äldre än man gör sig sägs det. Tro mig, jag är inte gammal.

Älskar musik, film & naglar. Ville en gång i tiden bli nagelteknolog/skulptris, men med cykelolyckan som slog sönder min rygg, stannade drömmen om att jobba med naglar vid just en dröm. På gymnasiet gick jag musiklinjen, och sysslade även en del med teater och dans i yngre år. Ett och annat statist- och reklamjobb finns i bagaget. Men ryggen har satt stopp för mycket. Ganska mycket estet faktiskt. Men tror mina två hjärnhalvor är ganska 50/50 utvecklade ändå. Hade lätt för de teoretiska ämnen i skolan.
Ryggen och cykeln ja. 2000 skenade min cykel iväg på sandad betong. Min fot kände tydligen att de skulle hänga var bland ekrarna och på så sätt dra ner mig på plåtskivorna i ett fall som antagligen liknande ryggplask. Pang. Trasig kota, vidare kota på glid, nu även nerver i kläm. En operation gjord. Hjälpte delvis, men inte som jag hade önskat. Kan ju bero på sabotaget som troligen uppstått därinne då jag fick fightas i 8 år för att ens få operationen gjord. Nu vägrar FK mig sjukpenning, bara sådär efter 10 år? Plötsligt kan jag tydligen jobba heltid, från att inte kunnat jobba mer än 25%. Att jag går på morfinliknande preparat dagligen för att ens klara en någorlunda vardag, det skiter väl de i.

Fattig, men rik på kärlek och stöd från underbara vänner och familj. Försöker gilla livet varje dag, och min lilla Ms Gangstress gör givetvis den biten väldigt mycket lättare. 1½ år gammal, och alldeles vild och underbar.

Negativa personlighetsdrag som jag besitter. Envis som synden. Det är inte alltid bra. Ibland måste man släppa till. Handlar oftast om att jag anser att mina lösningar på situationer är de bästa. Eller att jag haft en åsikt så länge, utan att bli motbevisad, så när jag väl blir det så vägrar jag ändå inse. Jag är känslomänniska. Jag bryr mig väldigt mycket om hur folk mår och hur det är i relationer. Jag kan lätt bli otroligt sårad, och vägrar förlåta om jag inte får ett förlåt och en vettig förklaring. Är alltså ganska hård med att man ska göra rätt för sig och stå för det man gjort. Hatar lögner och tveksamma svar. Rätt ska vara rätt, inte halvrätt. Alltså kan jag vara väldigt långsint! Får jag däremot en vettig förklaring och en ursäkt, så är jag snabb med att förlåta. Men gör inte om samma sak igen sedan. Det negativa med att bry sig för mycket om andra är att man lätt förstör för sig själv i sin strävan att andra ska ha det bra. Det har jag fått ångra många många många gånger om i mitt liv.

Positiva personlighetsdrag finns. Jag är positiv i det stora hela. Försöker som sagt gilla livet varje dag när jag vaknar. Oavsett om jag kommer ur sängen eller inte. Jag lever liksom. Hallå. Jag har de bästa vänner man kan ha, och en underbar familj. Det är viktigare än något annat. Kärlek och uppskattning. Jag är rolig. Jo faktiskt. Folk brukar skratta åt mig. Är lite sådär bitchrolig. Väldigt ärlig och upprörd i mina åsikter ibland. Men på ett komiskt sätt. Glimten finns alltid där. Viljan att försöka vara öppen i de mest bittra och sorgliga situatoner. Jag är otroligt familjekär. Jag älskar hela familjegrejen. Ha folk att dela livet med. Människor du kan älska nästan villkorslöst. Så om du tillhör min familj och är snäll mot mig, ja då har du en bästa vän för livet. En som kommer vilja ha fredagsmys med dig, gå och shoppa med dig, gå ut och äta med dig, spela spel med dig, pussla med dig, lösa gåtor med dig, resa med dig, sitta och prata sönder halva natten med dig. That's family. Oavsett om samma blod rinner genom våra kroppar or not.

Just det. Jag hatar att alliansen vann valet igen.


//Kiqi


(Mer om 30-inlägg)

NU HÄNDER DET GREJER

Okej ni vet att jag älskar listor. Nu är det kört.

Kolla vad jag hittade inne hos Linda Mpili.

En lista att följa i 30 dagar. Ett inlägg om dagen, baserat på den dagens ämne. Jag börjar ikväll eller imorgon. Vi får se.

Här har ni listan:

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 - Min första kärlek

Dag 03 - Mina föräldrar

Dag 04 - Det här åt jag i dag

Dag 05 - Vad är kärlek?

Dag 06 - Min dag

Dag 07 - Min bästa vän

Dag 08 - Ett ögonblick

Dag 09 - Min tro

Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 - Mina syskon

Dag 12 - I min handväska

Dag 13 - Den här veckan

Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 - Mina drömmar

Dag 16 - Min första kyss

Dag 17 - Mitt favoritminne

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 - Den här månaden

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Dag 22 - Det här upprör mig

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Dag 25 - En första

Dag 26 - Mina rädslor

Dag 27 - Min favoritplats

Dag 28 - Det här saknar jag

Dag 29 - Mina ambitioner

Dag 30 - Ett sista ögonblick


//Kiqi

ÄLSKA

Eftersom förra inlägget var ganska tungt och uttömmande, så kommer här ett med solsken, kärlek och glädje!

Mammas docka har tagit skolfoto

//Kiqi

CHANGE

Just nu är det mycket som rör sig i huvudet. Det är så mycket att allt bara snurrar.

Papper hit, papper dit. Allt handlar om papper. Komplettera si, komplettera så. "Vi har beslutat att inte godkänn....", "Vi står fast vi vårt beslut..". Ja det är mycket.

En gång i tiden kände jag medkänsla med de som har det jobbigt på ena eller andra viset. De som är sjuka, skadade, de som står utan pengar, de som funderar över hur de ska klara nästa månad, nästa vecka, nästa dag. Nu känner jag inte bara medkänsla med dem. Jag är en av dem. För mig går det månad för månad nu. En vacker dag står jag där och undrar hur nästa vecka gå ihop. OM jag inte får det jag har rätt till. Hjälp då kroppen inte orkar.

Mitt hopp börjar tryta kan jag erkänna. Jag tror inte på en lösning längre. Jag väntar mig en total krasch. Jag ser på vårt land med rädsla. Det barkar helt åt skogen med välfärden.

Samtidigt som jag brottas med detta så finns det folk som väljer att strö pengar omkring sig. Pengar som inte ens finns. Men hey, vi är alla olika. En del vill göra rätt för sig och sin familj i första hand. Andra vill hellre flasha runt och låtsas att man är rik. Imponera på folk, köpa sin vänner. Vissa lägger sig på knä, kryper till korset och ber om hjälp från de håll som är möjliga. Tömmer alla kanaler tills det tar stopp, bara för att försöka flyta en månad till. Slippa lämna obetalda räkningar efter sig. I hopp att den inkomst man har rätt till ska komma en vacker dag, innan det är för sent. Andra använder det lilla de får och gamblar med det eller försöker göra om det större pengar. Istället för att se till att det finns mat på bordet och att ens barn har kläder på kroppen. De väljer att inte ta hand om sina barn, till förmån för sina så kallade polare. En del brottas dagligen med sjukdomar, värk, depressioner och ångest, och gör allt för att eliminera saker som kan påverka till det negativa. Andra söker efter problem vart de än går. Pushar sig själva och de runtomkring till bristningsgränsen. De använder sina sjukdomar till att spela martyrer. De blir än större börda än nödvändigt.

Ja vi är verkligen alla olika. Vissa delar av sin familj och sina nära kan man välja. Andra delar inte. Men en sak man alltid kan välja är om man vill engagera sig i en persons liv eller inte. Man kan faktiskt välja att inte involvera sig med en människa, oavsett vem personen är. Mamma, pappa, man, fru, bror, syster, styvföräldrar, svärföräldrar, kusiner, svägerskor, svågrar, vänner, bekantar osv. Vissa är lättare att välja bort än andra.

För att må bra så måste man ibland även välja bort folk som är svårare att välja bort.


//Kiqi

IT BUGS ME

Det finns vissa saker jag har svårt för. Och ibland har jag extra svårt för vissa saker.

Att flasha med materiella ting är en sådan sak. Med flasha menar jag inte att vara glad över något man verkligen velat ha. Nej jag menar att överdriva sitt uppvisande av mad man har och äger. Att mäta sitt människovärde i ting. Att vara en attention whore. När det sedan är så att man har alla dessa saker på bekostnad av sina levnadskostnader, sin familjs välbefinnande och inte ärligt har förtjänat grejerna. Ja då får jag extra svårt det! Jag föraktar det. Jag blir förbannad. Jag kan inte ha respekt för en sådan person.

Ni vet att det finns folk som spelat bort sina hem och bor i sin bil. De bor i bilen för den har de lagt så mycket pengar på att de inte vill sälja. Bilen är det viktagaste i livet. Med den kan man lura folk att man har status. Jag blir förbannad.



En annan sak som jag har svårt för är missbruk. Missbruk av alla möjliga varianter. Så länge det är ett missbruk som förstör för andra. Och ärligt nu. Hur många missbrukare är missbrukare utan att det påverkar någon alls. Vet ni vad som får mig att få svårt för själva missbrukaren i sin tur. Det är när de förmedlar vidare sitt missbruk på andra. Alltså missbrukare som i sin tur säljer sitt missbruk.

Men allra värst är de som inte själva är missbrukare men får/hjälper andra att missbruka. Alltså finansierar sitt liv på att förstöra andras liv. Utnyttja de som är svaga och lättledda. Som kanske står i ett skede i livet där de är lättpåverkade in i dumheter. Där har ni verkligen den värsta sortens beteende. Där tappar du min respekt direkt. Sådant har jag extra svårt för.



Jag har också svårt för folk som dömer folk i religionen namn. Människor som talar om för dig huruvida du är en god muslim/kristen/jude osv.. Människor som slänger sig med fraser som "jag är en äkta muslim.. jag bla bla bla" eller "Ja hon lever i synd så till den milda grad.. bla bla". Många av dessa religiösa verkar ha glömt det viktigaste budskapet. DÖM inte så skall inte heller ni bli DÖMDA.

Extra svårt får jag om den som dömer dessutom är en person som falskeligen marknadsför sig själv. Där tappar jag allt. Jag känner ett gäng. Och som jag alltid brukar säga. "You might be able to fool the world. But you can never fool God"


Tuffa ord så här på kvällen. Ibland måste man ventilera lite. Go ahead och skäll ut mig ;-)


//Kiqi

FÖR ER SOM INTE HAR FACEBOOK (eller missade skrattet där)

Så min pappa sätter sig och öppnar sin farsdagspresent från mig. Det är ett inramat foto på hans barnbarn. Lilla Ms Gangstress.

Pappa: Jag hoppas inte det är ett av de fotona du har tagit från mig.
(pappa säger detta i all välmening, och vill liksom bara tala om att han vet minsann något och är något på spåren. Jag och mina bröder tittar lite undrande?)

Jag: Eh va? Vadå, vilka foton som jag har tagit från dig?

Pappa: Ja, jag fick ett mail förut som talade om något om att "Kiqi D.. M.. har tagit foton av dig på Facebook"
(mina bröder håller på att dö av garv)

Jag: Men pappa då.. "Kiqi D.. M.. har TAGGAT foton av dig på Facebook" ..
(här börjar jag också skratta helt hejdlöst.. jag finner mig efter en stund och förklarar fenomenet med tagging för min far)



Det är inte lätt att vara gammal och ganska internetbefriad, men samtidigt försöka hänga med. We love you daddy!!


//Kiqi

FATHERS FOOTBALL DAY

Jag & Mama bestämde oss för att åka till moffa och fira fars dag. Eller jag bestämde. I min lilla familj firar vi nämligen inte mors och fars dag längre. Det har nämligen den gambianska gangstern bestämt.

Detta hindrar givetvis inte mig från att fira MIN PAPPA.

Presenten fixades, köttfärspajen lagades och sedan hängde vi framför fotboll på TV'n. Chelsea spelade, stryk det, Chelsea åkte på storstryk. I min pappafamilj behöver man inte direkt slåss för att få titta på fotboll. Det enda som möjligen skulle kunna skapa en situation där förhandlingar är nödvändiga, hade varit om Chelsea, Real Madrid & Barca hade spelat samtidigt på olika kanaler. Ingen större risk.

Till efterätt åt vi varma bananer med glass. Mumsa!


//Kiqi

LADIES PÅ ÖSTERMALM

Någon som tittar?

Jag såg ett avsnitt. Har ingen aning om hur många som visats.

Det är flärd, ytlighet, pengar, flashande, ekonomi, nöje, snobberi, lyx, företgsamhet, eknomisk tryghet och allt det där. Något som då slår mig, som det ofta gör när jag ser folk med hyfsad fixering på sitt utseende, är hållningen hos den där Tone. Vad hände där?

Alltså hon ser ut som en kvinna som bryr sig mer än väl om sitt utseende. Kanske t o m lite för mycket. Och då förstår inte jag hur man kan föra sig med universums sämsta hållning. Sträck på dig människa, räta ut ryggen och sluta sloka med axlarna. Det måste väl vara otroligt viktigt att man för sig med stil inom de där kretsarna? Eller?

SKa det vara, så ska det väl vara till 100% procent?

Vågar man gissa på att hon hade komplex för sin längd när hon var yngre...

//Kiqi

SUGANDE UNDANBEDES

Alltså den där sugen. Ni vet den som ska suga bort saliv när man sitter där i tandläkarstolen. I freakin hate that thing. Den skaver ju upp hela insidan av underkäken.. och den är liksom ivägen för alla..

Och ni vet när man måste ligga och gapa i oändlighet, tills man får kramp i käken.. och så måste man gapa ytterligare lite till..

Tacka vet jag odontologen. Jag har nu haft tre långa dejter med en mörk norrman där. Samma tid, samma plats. Jag har till och med sovit över en stund, där i stolen. Jag fick två presenter redan på första dejten. En bitkloss och frihet från sugen..

Varför är det inte lika trevligt hos folktandvården?

Odontologen, I'm gonna miss you.

//Kiqi

DENTIST

Äntligen på väg till sista dejten med tandläkaren.

Nu ska sista åtgärden göras, och sedan ska allt vara klart. Aldrig mer problem med denna tand är min plan.

Tackar försäkringsbolag och folktandvård för att de står för sin misshandel av min tand, och betalar fakturorna. Ska bli intressant att se vad patientnämndens utlåtande blir när allt är klart.


//Kiqi

HANGUPs

Jag är en sådan som får hangup på grejer. Liksom blir besatt av en grej om jag gillar den. Sedan missbrukar jag den/det under en tid, lagom tills jag spyr på den. Så låter jag den vara ett tag, och kommer tillbaka efter tag.

Nackdelen är ju att det kan bli tjatigt för andra runt omkring mig. Fördelen är att jag ganska lätt kan göra mig av med ett "beroende". Jag har ju bara tillfälliga sådana liksom.

Däremot finns det 3 saker jag aldrig tröttnar på. Jag är inte längre beroende av dem (jag var det som tonåring), men oavsett när, hur eller varför. Jag dricker det. Te & Pepsi Max.

Just nu har jag fått en hang up på sådana där asiatiska snabbnudlar. De man köper i riktiga thai eller kina-butiker här i stan. Alltså inte märkliga eldorado eller samyang raman eller annat krafs. Nej, supernudlar med massa smak och gottigt.

Nu ska jag därför iväg till en av dessa butiker och köpa massaaaaaa paket till mig själv. Äta dem i 2 veckor eller så, tills jag tröttnar. Mums!!

//Kiqi

DET KOM ETT PAKET

Jag tror, stryk det, jag vet att jag har världens mest underbara och omtänksamma vänner. Alldeles nyss damp det ner ett paket i min brevlåda..

Jag öppnade det för att hitta 2 kakor av min favoritchoklad för tillfället. Dessutom 2 biobiljetter (en vän som vet att jag älskar film) och ett kort med texten..

"Det här är ingen födelsedagspresent eller julklapp.
Det här är en uppmuntran!
För att du kämpar på, för att du är en bra mamma,
och för att du är du!"

Massor av kärlek från
stora och små
Mpilisar

Behöver jag säga att tårarna trillar ner för mina kinder. Det är omtänksamhet när livet känns som värst. Värme när det är som kallast. Uppmuntran när man känner sig som sämst. Jag tror faktiskt inte detta paket kunde valt en bättre dag. Linda, fina fina vän, överst på min önskelista står "Kära tomten, jag önskar mig att bo nära Linda."

Love!


//Kiqi

TORR

Jag har aldrig testat Willy's egna blöjor på Mama.

Dels har vi alltid fått massa rabattkuponger på Liberos blöjor, så vi har kommit ner i princip samma prisklass som Willy's egna, och Toujour's som säljs på Lidl.

TYcker dessutom att Liberos blöjor är superbra, och har därför inte känt något behov att testa annat. Toujour är mitt andrahandsval när jag inte har kuponger på Libero, och de är super de med.

Men idag.. jag var inne på Willys för att handla lite och hade även sett det där blöjmärket på Mamas hylla på dagis. Ni vet den som säger att det är dags att fylla på blöjor. Så jag gick mot blöjavdelning och skulle precis dra tag i ett Liberopaket, trots att jag var utan kuponger, när jag tittar lite åt höger och ser den röda Willys-stjärnan. Den där som betyder extra billigt!

2 paket för 79!!! 100 blöjor för 79 spänn. Det var liksom ingen mening med att börja leta efter ursäkter. 2 paket åkte upp på kassabandet. Tur att lillebror & hans flickvän var med som bärhjälp.

Nu återstår att se hur dessa funkar. Får de godkänt de närmsta dagarna så finns ju risk för hamstrande i alla fall. Ingen aning om hur länge erbjudandet varar. Deras 10-årsjubileum var i alla fall anledningen till denna prischock.


//Kiqi

NYA LASERMANNEN

Så de har tagit den misstänkte lasermannen säger de.

Jag hoppas det är rätt person. Jag hoppas det bara fanns en. Jag hoppas det inte härjar massa copy cats därute.

Väntar med intresse på fortsättningen i detta fall.


//Kiqi

BOMBNEDSLAG

Det nygamla är att dra ut alla kläder man kan få tag på och slänga det i en hög.

Varför har detta beteende kommit tillbaka? Inte okej.


//Kiqi

?

Jag har egentligen inget att säga. Är ganska trött, men samtidigt pigg? Går det?

Jo jag är trött i kroppen och hjärnan, men pigg i övrigt. Make sense?

Frågan är om jag orkar göra något alls idag. Det är nog ganska tveksamt. Känns som en dag i horisontalläge och enbart slappa framför TVn. Tänk om maten kunde laga sig själv idag. Eller om den man bor med kunde ställa sig vid spisen.


//Kiqi

TRÖTT - GRATTIS MAMMA

Vi kom precis hem från mamma. Jag är så trött.

Mamma var sjuk på sin födelsedag, så vi fick flytta firandet till idag.

Undertecknad stod för middagen (bulgurotto med ugnstekt lax & grillad tomat), och yngsta systern tog ansvar för tårtan (blåbärsmums). Mums mums mums. Gott var det, och mätta blev vi.

I torsdags var mellansyrran här och vi försökte få till vår födelsedagspresent till mamma. Ett porträttfoto på Mama och på syrrans dotter Yassie. Vi tyckte att ett foto på dem tillsammans kunde vara en fin present. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag tog ungefär 50 bilder för att få fram i alla fall 3 stycken som var användbara. Det är svårt att få en 1½-åring att sitta/stå/ligga still. Och det är inte lättare när man ska få till det tillsammans med en 8-åring också. Då är det tur att 8-åring är otroligt glad i att bli fotad. Annars vet jag inte hur detta hade slutat..

//Kiqi

FÖDELSEDAG

Idag fyller hon år

min

underbaraste

finaste

coolaste

(f d endast bloggvän)

väninna

LINDA MPILI

FORGIVEN - GET BACK UP

Ja så han är en bad boy sägs det. But there is always 2 sides to a story.

Frågar ni mig så lovar jag att Rihanna är en bitch. Jag lovar att hon slog på honom först. There is no excuse for hittin a woman. Aldrig, never. But I'm just saying.

Den andra är en gangsta' sägs det. Well, han har suttit av sitt straff och är tillbaka ute.

Om hans ursäkt är äkta eller ej, vet bara han och Gud. Vi får hoppas för hans, men framförallt hans familjs skull att den är äkta.

Så de är Bad Boys, eller kanske rent av Mad Men. But so are their musical skills. Mad I mean. . så de är välkomna hem till mig any day. Mr gangster over here kan behöva sig en utmaning.





//Kiqi

ÖGON

Eftersom jag borde gått till optikern för ca 1 månad sedan, så tänkte jag att jag gör det nu då.

Se så upp och iväg. Sedan jobb.


//Kiqi

DET KOM ETT SMS

"Hej allt väl? Satt och funderade, har du allt du behöver till Mama? Kläder, skor eller vad det nu kan vara? Annars köper jag gärna det till dig. Bara säg till Kiqi och tveka inte. Jag har pengar och då kan jag gott hjälpa till. En vacker dag är det jag som blir sjuk och utan pengar. Då hoppas ju jag att mina vänner finns där! Vad har du för adress? Jag hade ju en sak till Mama som hon är för stor för nu, men om jag hittar något trevligt fynd så skickar jag det. Kram"

Vad säger man efter något sådant?

Ingenting kan jag säga. Tårarna bara trillade. Mitt i alla skit man känner inför försäkringskassa, räkningar, ny låg sjukpenninggrundande inkomst och framtiden i stort, så gör det så förbannat mycket med ens vänner. Och det gör extra mycket när det är någon man inte ens räknat med ska vara den som tänker på en och räcker ut en hand. Bara att veta att man har sådana vänner gör massor. Det hjälper en att gå några steg till och känna att det finns hopp.

Som jag skrev till dig, underbara människa, du har en given plats i himlen. Det vet jag!


//Kiqi

BOYBAND

Så pojkbands-reunion är den nya influensan?

New Kids On The Block, Backstreet Boys & Take That. Alla tre är på gång. Det är väl bara att luta sig tillbaka och vänta på Boyzone (fast de släppte någon singel nyss va?) & Nsync då. Weslife har väl aldrig pausat, eller?

Jag älskade boybands, fast aldrig NKOTB. Jag tyckte aldrig att de höll varken stylingmässigt eller sångmässigt. Hade de någon hit förutom "Step by Step"?

Däremot var jag helt frälst när Take That kom. Grinade inte nämnvärt när Robbie lämnade, men hyllar honom stort idag. Gary Barlow var min favorit.Sett till solokarriärer så talar väl Robbies rätt mycket för sig själv..

Backstreet Boys, how I loved them. Kevin kunde få bli min man. Här har vi gruppen där ALLA kunde sjunga. Every single one of them. Dessutom var de flesta troende kristna och ganska, so far, väluppfostrade pojkar. SKandalerna lät dröja på sig, och musiken höll länge.

Nsync. Några hits, söta (?) pojkar och massa vokaliserande. Här var det definitivt stämmorna som regerade, inte utseendena. Nej, Jusin hade inte hunnit bli snygg då. Erkänn bara. Nsync Christmas bör finnas i varje skivsamling.

Boyzone, Steven Gately R I P, hade en del bra låtar. Men den enda i bandet med riktig star quality var ju Ronan. Mr Keating gjorde det enda rätta och gick solo. Vartefter han lanserade nästa stora pojkband..

Westlife. Jag älskade Westlife. I Westlife hade jag aldrig någon favorit. Ingen stack direkt ut. Alla var bra liksom. Ingen var manlig.

Bäst? I don't know. Tror jag får säga Backstreet som grupp.

Som soloartist, helt klart Robbie Williams.

Go ahead, gnäll!!

//Kiqi

OTURSFÖRFÖLJD

Jag tar bussen från jobbet till Svingeln. Vid Svingeln väntar Västtrafik-gardet.

Tur för mig att jag alltid har månadskort. Oavsett hur fattig jag är. Otur för de 15 som inte hade det, och blev stoppade i dörren när de skulle kliva av.

Jag väntar på 17 bussen som ska ta mig över till hemmatrakterna på Hisingen. Givetvis ska gardet kolla den bussen med. Bussen blir 3-4 minuter sen.

Så kommer bussen till underbara Göta Älv och dess bro. BROÖPPNING. Ytterligare 5 minuter sen.

Vi kommer till Hjalmar Brantingsplatsen. En av knutpunkterna för lokaltrafiken i Göteborg. FÖRARBYTE. Ett par minuter till på förseningskontot.

Hade detta varit en dag då jag bara ska hem och slänga mig på soffan så hade jag inte brytt mig nämnvärt. Men när man ska hämta dottern 17.55, som sista familj, på dagis. Och dagis stänger 18:00. Ja då känns det aningens pinssamt att komma 18:05. Särskilt eftersom man var sen förra veckan också! Då valde nämligen busschauffören att INTE STANNA PÅ VÅR HÅLLPLATS. Prata inte i mobiltelefon när du kör buss!

//Kiqi

MICHELINMAMA

Jag älskar Ellos.

Jag älskar Ellos för att man kan hitta ett par rejäla, fodrade, knästärkta överdragsbyxor med reflex! Dessutom kommer de hela vägen hem, och kostar bara 99 kronor. Istället för typ 299. Ellos i love. Näst efter Baby Phat då.

.. och tack mormor för jackan & skorna.

//Kiqi

MATLAGNINGSINTRESSE

Vilket långt ord..

Well. Jag tror dottern önskar sig en spis i julklapp. Hon överälskar när jag bakar eller lagar mat. Ska vara med och hjälpa till, härmas, titta och inspektera. Frågar hela tiden "E deee" , "A göööö du?".

Så fort hon hör "laga mat" så åker hennes fåtölj (som hon fått ärva av en väninnas dotter som ville ge den till Mama) ut i köket och hon bänkar sig framför spisen.

//Kiqi

UTAN HUVUD

.. hade jag för tillfället mått mycket bättre.

Det är andra gången på bara några månader som jag fått the headache from down under. Så fort jag ställer mig upp, eller någon tänder en lampa, så bultar det som jag vet inte vad. Igår snurrade hela världen, och när jag råkade hosta till lite så trodde jag att jag skulle spy.

Idag är det lite bättre. Men bara lite.

//Kiqi