KÄNSLAN NÄR TELEFONEN RINGER..

.. och rösten på andra sidan säger "Hej, du vann ju i Kammarrätten och vi ska betala ut lite pengar till dig"!


 Absolut ingen otrevlig grej. Däremot så bad jag dem vänta lite. Har massor med fler papper som de (Försäkringskassan) ska ha in eftersom jag ska begära sjukpenning för hela den period som förflutit sedan jag förlorade min SGI och försäkring hos dem. Så hold on..

Jag skulle kunna ropa megavinst, men det gör jag inte förrän pengarna sitter på mitt konto. Mycket kan hända på vägen. Det är ju Försäkringskassan vi snackar om!

//Kiqi

INTE FÖR ATT NI BRYR ER..

.. det är inget världsproblem direkt. Det är egentligen bara mitt problem. Eller ja, familjens så klart.

Det är så mycket man tar för givet när ens kropp faktiskt fungerar. Massa saker man inte tänker på hur tacksam man ska vara över dem. Saker som att..

• Kunna öppna konservburkar, vanliga burkar, flaskor och kranar. Jag var dessutom grym på att öppna nya oöppnade burkar förr. Nu gör det bara skitont och jag vill skrika av smärta. Oftast går det inte över huvud taget. Kranar som andra skruvat åt ska vi inte ens tala om..
• Kunna tvätta sig utan att det gör ont överallt. Dels i ryggen för att man inte kan ligga orörlig om man vill bli ren. Eller det kanske funnkar om man tar sig ett klorinbad på 2 timmar eller så? Sedan har vi smärtan i händerna igen då, som gör att den enkla rörelsen av att tvåla in sig gör att man vill gråta.
• Torka sig efter ett toalettbesök. Och jag som hatade att göra nummer två redan innan och faktiskt inte diggar att gå och kisa över huvud taget, för jag tycker verkligen toaletter är äckliga och det tar onödig tid från viktigare saker. Nu ska dessutom göra rent ut sagt skitont att vinkla handen där bak för att komma åt. Kommer nog bli vänsterhänt snart, för den handen gör mindre ont i alla fall.
• Knuffa sulkyn. Vill inte ens tänka på att behöva köra barnvagn regelbundet i framtiden. Kan man lära framtida små att gå direkt vid födseln? Mama lärde sig ju på 7 månader.. 
• Bära en kasse som väger nada från mataffären till busshållplatsen och sedan från busshållplatsen till hemmet. Det räcker nämligen att knyta handen lite för att det ska börja domna. VIkten är oväsentlig.
• Sova om natten utan att vakna av att det känns som att någon på typ 300 kg har suttit på handen i två timmar, och samtidigt vridit hela kroppen ett halv varv så att armbåge och axel blivit totalt massakerade.. 
• Dra på barnet eller sig själv byxor och kläder = SKITONT!
• Ta på sig BH och tröjor. Det var ju inget skönt innan direkt heller.. och ja nu.. äsch skit samma!

Well, det var dagens gnäll. Annars mår jag just nu förbannat bra!!!


//Kiqi

DET HÄR MED VISSA ORD OCH ATT KÄNNA SIG KRÄNKT ELLER KRÄNKA..

Den här debatten som aldrig tar slut. Den här debatten som hela tiden får ny kol på sin grill.

Jag har sagt ett och annat om det här med Svarting-Bo de senaste dagarna och nyligen pratade jag med en väninna om det här med neger, negerboll och mulatt.

Jag ska utveckla detta mer i dagarna, vänta bara. Men vi kan säga så här. Jag tycker att om man ska ha starka åsikter om n-ordet, inte det faktum att folk KÄNNER sig kränkta, utan att man personligen tycker att det är kränkande. Då ska man *här-har-jag-lust-att-svära* också ha starka åsikter om m-ordet. Men det är det inte många som har...



//Kiqi

MIXED FEELINGS

Det har varit en dag av väldigt mycket blandade känslor.

Jag har haft en givande möte om ett trevligt event som varit i Göteborg i sommar.
Ett mindre trevligt, men långt möte med myndigheter.

Och precis nu har jag kommit hem från minnesstund och bönestund i Moskén. Till minne av den familjeväns son som blev mördad.

Är helt slut i både kropp och hjärna. Nu blir det horisontalläge resten av kvällen och så även imorgon!


//Kiqi

SÅNT GÖR MIG GLAD

Den där artikeln jag skrev. Intervjun med en musiker som många i bekantskapskretsen känner, eller känner till.

Det värmer så otroligt mycket när man får beröm och uppskattning. Helt otroligt peppande när någon länkar vidare ens artikel med fina ord som "Kiqi har skrivit en bra artikel om en vänlig själ". Jag må vara löjlig men sådant sätter sig och man minns. Likaså när man får gratulationer och hejarop för att man blivit skribent. Eller kommentarer som "Det var på tiden". Det är sånt man minns. Det är de personen man känner extra mycket glädje till. Samtidigt förvånas man också över personer som man nånstans förväntat sig ska läsa ens artikel och säga något om det. Min första riktiga artikel för en tidningen liksom. För mig är det stort och jag har lagt stort engagemang bakom. Men många i min närhet verkar inte bry sig alls. Och det är folk som känner mig på nära håll. Men det kanske finns någon anledning till att de inte säger nåt.

Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att de har sånt ointresse för läsning överhuvudtaget. Eller om de läst och inte tycker den är bra skriven, men inte vågar säga det högt. All kritik är ju bra och viktig när man startat något nytt. Jag funderar också över om vissa kanske inte uppskattar personen jag skrivit om och därför inte kan se igenom det och se till hur artikeln är uppbyggd och skriven? Hur som helst så har all pepping och fina ord varit väldigt roliga att ha fått. Och eftersom det kommit från kunnigt folk i många fall så känner jag mig nöjd, lyckad och framgångsrik i mitt första riktiga försök till intervju och artikel.

Så tack till alla er som faktiskt läst, tyckt till och fått mig att känna att jag betyder något! Jag älskar er!

//Kiqi

ÄRLIGT TALAT!

Det finns vissa saker med myndigheter jag har noll tolerans för.

NÄR DE INTE PASSAR TIDER, OCH INTE BETALAR UT PENGARNA DEN DAG DE LOVAT.

När vi vanliga dödliga ska träffa de där viktiga myndighetspersonerna, eller betala till dem. Då ska det minsann gå undan. Och det gnälls så det räcker för ett år framöver på att man MÅSTE passa tider osv.- Men när de ska betala ut eller tillbaka pengar, eller har bokat en tid och är sena.. ja då ska man minsann ha massa förståelse..

Att de dessutom dubbelbokar sig, och således inte kommer när de ska, och orsakar kaos i ens planering. Det är inget konstigt och inget de behöver be om ursäkt för.

Fullt normalt! Nej.


//Kiqi

EN SÅDAN DAG (bitterdag)

Idag är en sådan dag.

En dag då allting känns fel. Kroppen känns fel. Energin finns inte. Humöret är i botten.

Helt enkelt en dag man hellre hade ställt in.

Vågar man hoppas på att tyskland åker ur EM?


//Kiqi

TILLBAKA

Jag försvann där ett tag ja.

Gick rakt in i någon konstig dimma, med alldeles för mycket tråkigheter och jobbiga saker omkring mig. Vissa saker har förbättras, andra inte.

Men hur som helst så tror jag att jag orkar blogga igen nu. Så ni som inte glömt mig eller tröttnat på att vänta. Här är jag igen.

//Kiqi

VÄSTTRAFIK FÅR EN ROS

Eller nä. Det är faktiskt inte dem som får rosen, utan chauffören som körde 33an igår mot länsmansgården. Sådär vid 16:30.

Vi skulle upp till pappa och co, och den där stormen var ju liksom på väg. Jag insåg när vi gick ut till bussen att detta kommer nog inte gå så bra. Jag kommer garanterat få be någon komma ner och hämta oss vid hållplatsen.

När vi går mot bussen vid vår hållplats, ser jag dessutom bussen komma rullande. Och får lite lätt panik. Börjar liksom ta mig fram så fort jag kan, och Mama jobbar brevid och ropar att bussen ska vänta. Så snart jag kommer närmare ser jag hur chauffören håller dörren öppen och vinkar åt mig att ta det lugnt. Så jag slutar stressa, och går i det tempo kroppen tillåter. FUnderandes över hur förbannade alla passagerare på bussen kommer vara nu. När jag kommer fram säger chauffören..

"Jag är tidig, så du behöver inte stressa. Alldeles snart ska jag lämna hållpaltsen"

Åååååh, jag tänkte väl att jag inte var ute i så sen tid.

NÄr vi sedan kommer upp till sluthållplatsen, där vi ska av, så säger myschauffören..

"Ska ni upp i området så ni kan åka med upp för backen istället för att gå i det här vädret. Du ser ut att ha ganska ont i kroppen."

Alltså älskade människa! Det finns hopp för västtrafik!!


//Kiqi

LIFE

Sucks again.

Mest ont hela tiden.

Kasst väder för jämnan.

Allmänt trött och orkeslös 24/7.

Tur att man har ett gäng fina vänner,
och några omtänksamma familjemedlemmar.

Att det finns en hög med äventyr inbokade framöver.

Annars hade jag nog stannat inne till nästa sommar, eller en miljonvinst.


//Kiqi

JAG ÄR EGENTLIGEN VIT OCH HAR VARKEN MAN ELLER BARN

Och bara för att jag skrev det här igår, så läser man om riktigt stora otrevligheter som en man blivit utsatt för HÄR!

Alltså vi är så dåligt skyddade mot identitetsstöld på nätet att det inte är klokt. Huruvida detta är en sanningsenlig artikel eller inte, går ju givetvis inte att veta bara så där. Men det känns inte troligt att en skyldig person ens skulle skriva en artikel som ju faktiskt hjälper till att sprida hans namn i samband med detta faktum. Någonstans så är det ju faktiskt så att han själv indirekt nu hjälper till att koppla samman sitt namn med nätpedofilism, oavsett om folk tror honom eller inte. SÅ jag väljer att faktiskt tro på hans skrivna ord.

För ungefär två år sedan stal en tjej bilder på min blogg. Hon kopierade bilder på min man och dotter och valde att lägga ut dem på sin blogg, under förespeglingen att det var hennes familj. För att illustrera sig själv hade hon valt bilder på en annan bloggskribent och tagit från dennes blogg. Ja det var rätt så obehagligt först. Sedan blev jag förbannad. För att i nästa läge tycka synd om henne som uppenbarligen kände sig så missnöjd med sitt eget liv att hon valde att gestalta det med andras. Kanske var hon inte ens en hon, vad vet jag.

Jag minns också en annan incident, där jag i och för sig inte vet vems bilder som stals, men där en person på AB-bloggen gav sig ut för att vara en gravid kvinna i stockholms inneområden. Hon kändes genuin. Bloggen var mysig och mycket mode och inredningsintresse. Jag följde den här bloggen entusiastiskt, och vi skrev hos varandra och jag gillade tjejen bakom bloggen trodde jag. Bara för att sedan inse att allt var en bluff. Hon bodde inte där man trodde, frågan är om hon ens hade det förhållande hon sa. Ett är i alla fall säkert. Hon fick aldrig något barn, trots att hon menade det på bloggen. Hon blev konfronterad och ifrågasatt från lite olika håll, och så plötsligt var hon borta. Jag undrar än idag vem hon verkligen är. Alltså hr hennes riktiga liv egentligen såg ut, och anledningen till att valde att fantisera så vilt.

Som sagt det är lätt att vara anonym på nätet, och det har jag inget emot. Men när man iklär sig en annan persons identitet, eller skapar falska band till människor. Då känns det verkligen inte okej längre.


Ps. Ni fattar att rubriken är fejk va? .ds


//Kiqi

DANGEROUS

Det händer lite för ofta. Eller varje gång är en gång för mycket.

Våldet. Kvinnovåld. Och alltför ofta utförs det av den som säger sig älska dem.

I onsdags, sent på kvällen, såg jag henne. Leende glad, som alltid. Jo, jag har haft mina misstankar att det är en fasad. Någonstans i ögonen har den där sorgen och litenheten glimmat till.

Idag är hon borta. Hennes liv släcktes.

Ilska, hat, svartsjuka, narcissism, övermod, girighet, lättja. Alla det där karaktäristiska dragen för en psykopat. Skrämmande nog finns de där runt om oss. Alldeles för nära.

Må alla dessa fattiga versioner av en man få den hjälp de behöver. I tid.


//Kiqi

RESPEKT

Jag gillar ödmjukhet

Jag älskar den där sjukt snygga tjejen som inte vet om hur snygg hon är. Vi känner väl alla en sådan tjej. Min är dessutom en duktig idrottare. Hon är vacker, har the body of the year, atletisk och samtidigt sockersöt. Dessutom är löjligt trevlig, alltid positiv, ställer alltid upp och gör aldrig någon illa. Hon vet att hon inte är ful, men har absolut inget begrepp om HUR snygg hon är. Hennes enda problem är att hon inte tar för sig det hon borde.

Jag älskar den där fotbollskillen som inte satt sig på en hög häst, trots att han är grymt bra. Han vet om att han är duktig. Det visar hans nivå av fotbollsspel. Men aldrig har han låtit det stiga honom åt huvudet. Han erbjöds kontrakt i England, men pappan satte stopp. Folk som inte vet jämför honom med andra och tror att de är bättre. Han säger aldrig något. Han försöker inte dissa sina konkurrenter eller hävda sig själv. Aldrig. Han älskar spelet. Han gör det ärligt, av hela sitt hjärta. Folk sa att han skulle bli trubbel när han blir stor. Jag visste att de inte kunde ha mer fel. Han är ärlig och rak, men ödmjuk och omtänksam.

Jag älskar sångerskan som sjunger så sjukt bra, men som aldrig någonsin låter det stiga henne åt huvudet, utan fortfarande är jordnära och ödmjuk. Det är hon som fått bekräftat gång på gång att hon är bra, men som ändå aldrig är nöjd. Hon finslipar in i minsta detalj, och slutar aldrig att vilja förbättras. Hon ber om kritik och tar åt sig av den, MED ett leende. Hon pratar inte om hur grym hon är, eller basunerar ut allt som går hennes väg. Hon har integritet och är ärligt glad när det går bra för henne. Samtidigt vet hon att man alltid kan bli bättre.

Jag respekterar kvinnan som var gift med en musikproducent/musiker, och har barn med honom. Hon använder det aldrig för att skaffa sig fördelar. Hon har aldrig spelat ut "the wifey-card". Hon lämnade pengarna och scenen när hon insåg att hennes liv inte blev det hon hoppats på. Hon stannade inte kvar för pengar, eller för fame, eller för att det är lättare så. Hon valde det lite tuffare livet, ensamstående med 2 barn och utan fördelar i vardagen.

Dessa personer har "DET" och samtidigt har de tillräckligt mycket självrespekt och självkänsla för att inte söka bekräftelse genom provokation eller falsk vänskap. Och aldrig har de tappat greppet om verkligheten eller ser sig själva som någon perfekt skapelse. De är alla ödmjuk inför de talanger de blivit begåvade med. De mäter inte värde i antalet vänner på Facebook, eller antalet gilla-klick på sina statusuppdateringar och postade länkar. De behandlar inte heller andra som skit, eller kräver att deras "vänner" ska vara av samma åsikt som dem i alla situationer. Inte heller visar de falsk kärlek bara för att få något tillbaka. Mår du dåligt så bryr de sig om dig på riktigt, även om det bara ett litet ord någon gång ibland. De visar att de finns. Samtidigt kräver de inte något tillbaka, och kommer inte med påhopp för att du inte hyllar dem dagarna i ända.

Respekt.


//Kiqi

ALLA MINA TANKAR GÅR IDAG TILL NORGE

Det behövs ju egentligen inga ord för det som hänt. Vi känner väl alla detsamma. Alla med sunt förnuft.

Terroristattack i Norge. Två attacker i och utanför Oslo. En mot byggnader i Oslo, däribland regeringsbyggnaden. Den andra attacken mot ett ungdomsläger på ön Utöya.

Norge är i chock. Tragedin är mer än tragisk.

7 döda i attacken i Oslo. Över 80 döda på ungdomslägret.

Ganska snabbtg pratades det om en terroristattack, och spekulationerna gick igång. Det fanns teorier om att det var en attack ämnad mot den nyhetsblaska som printat bilder på Muhammed-karikatyrerna. De som från början gavs ut i Danmark. Några menade att det var riktat mot regeringsbyggnaden pga den islamistiska aktivist som nyligen blivit utvisad, och som uttalat hot mot en minister. Samtidigt nämndes även en eventuell gasläcka.

MEN så plötslig började en man med polisuniform skjuta hej vilt mot ett ungdomsläger ute på en ö. Socialdemokratiskt ungdomsläger. Och ganska snabbt fick vi konstaterat att terroristen i fråga INTE hade något med islam att göra. En lång, vit, blåögd man greps och arresterades för dåden. Han sitter nu i förhör och har medgett vissa delar av händelseförloppet.

Vad som i detta läge får mediaexperter och journalister att säga "en ensam galning", och plötsligt sluta tala om terrordåd är för mig förvånansvärt. Han är väl fortfarande terrorist. Detta är fortfarande ett terrordåd! Sedan när blev terrorism synonymt med Isalm eller muslimska fundamentalister? Nähä ni. Denne misstänkte gärningsman, som säger sig vara religiös, med sympatier på högerflanken. Han är allt liks mycket terrorist som herr Bin Laden. Anders Behring Breivik. Du må tycka att du är raka motsatsen mot Bin Laden. Newsflash. Ni är båda samma skrot och korn. One World, One People. Och igår skapade du ett band mellan dig och Bin Laden, som aldrig någonsin går att komma ifrån.

Visste ni för övrigt att det begicks 1770 terrordåd i Europa under 2006-2009. SEX av dem begicks av islamister. 0,34% av dåden. Medan 1596 av dem, 90,2%, begicks av höger-extremister. 2010 var de 3 dåd som begicks av islamister, och 43 stycken av vänster-extremister. Hur kommer det sig att media är så förbannat förälskade i att rapportera om det som islamisterna har för sig, men inte om övriga terrordåd. Sure, från USA får vi in rapporter om annat. Men Europa liksom. Hallå?

(KLICK)
Rapport från Europol

Jag minns mycket väl brandkatastrofen här i Göteborg, 1998. Inte så konstigt. Vi sjön på minnesstunder, och var elever på samma skolor som många av dem som gick bort. 63 ungdomar fick sätta livet till på grund av ungdomlig ilska hos 4 unga killar. Det var en katastrof utan dess like här. Jag kan nog ganska väl relatera till hur det är i Norge nu. Hur många av ungdomar känner sig idag. Hela Göteborg frös till is 1998. I Oslo/Utöya gick, vad vi än så länge vet, en man loss med vapen och sköt ihjäl över 80 ungdomar. Helt brutalt. Troligen med politiska motiv bakom de hela. Det ena sägs ha varit ungdomligt oförstånd med chockartad utgång som inte alls var meningen. Det andra verkar vara ett rent välplanerat terrordåd, med precis den planerade utgång som skett. Men sorgen, skräcken och ilskan är fortfarande densamma hos de drabbade, oavsett hur eller varför dåden utförts. Tragedin är fortfarande densamma. Och massa familjer har förlorat en eller flera anhöriga i något som absolut inte ska få hända.

Tänd ett ljus för Norge ikväll.


//Kiqi

JOBBIG TORSDAG OCH STRESSIG HELG

Jag har en otroligt jobbig dag framför mig. Ska försöka sova nu tänkte jag.

Helgen kommer vara mer än stressig, med fortsättning på Gambiska kultur"veckan".

Sedan bär det äntligen av. På söndag lyfter vi mot Franska Rivieran. Äntligen ska jag få vila ut och bara vara jag.



//Kiqi

WHEN I THOUGHT LIFE COULDN'T GET ANY WORSE..

IT CAME CRASHING
OUTTA NOWHERE.

(risk för bloggpaus,
framför allt kommentarspaus,
både här och hos er finns)

//Kiqi

KUVERT PÅ POSTEN ÄR INTE ALLTID RÄKNINGAR

Även om det oftast känns så här hos oss, så är inte alla kuvert som kommer räkningar. Det kommer annat ibland med. Som igår.

Jag fick mig en liten chock faktiskt. Jag är ju givetvis medveten om att jag skickat in ansökan. Men jag hade väntat mig ett svar tidigare. Dessutom står det i dessa fall på ansökan att man inte får något svar om man inte blir utvald. Så..

.. när det där kuvertet kom så slet jag givetvis upp det med darrande händer. Det kan låta ynkligt för en del. Men för mig var det STORT. 3000 kronor att köpa simkort, simkläder och BH för. Japp, ytterligare en fond har förbarmat sig över mig. TACK! Simkortet tar största delen av summan. 1500 spänn för ett år. Jag vet att det finns billigare, men jag är lite beroende av att ha simhallen nära mig med tanke på min fysiska hälsa.

De andra 1500 kronorna följer med mig till tjejkvällen som jag bokat in på CHANGE underwear. Mer om detta i ett annat inlägg..

//Kiqi

ME & MY TWIN

Kollade ni på "sister, sister"? Eller kanske hängt framför "The Game" eller "Romemates" på senare tid. Själv väntar jag med spänning på "Things We Do For Love".

Hursom.. tvillingarna Mowry har ju som oss andra gått och blivit lite äldre. Det är konstigt det där att skådisarna också åldras. Forever young verkar inte funka på dem heller. Tia väntar barn, och Tamera gifte sig nyligen. But still they hold each others backs.

bild lånad från people.com

//Kiqi

13TH OF MAY - 5 YEARS LATER

Vi firade ju vår bröllopsdag den 13e maj. Precis. Fredagen den 13e. Nu har vi bevisat att det inte är en otursdag. Kanske en av två dagar på året som inte är det. Den och den 28 mars. Detta var nog vår bästa dag, på tu man hand, på länge. Absolut bästa bröllopsdagsfirandet också. Bortsett själva Bröllopet då.

Vi började på Amazing Thai Barbeque med deras berömda buffé. Jag har tidigare inte ätit på just den restaurangen, men däremot på Bamboo. Dessa två restauranger är ganska lika. Konceptet är detsamma, men råvarorna skiljer sig lite åt. Massa råvaror ligger i färskt format i skålar i mitten av restauranger. Man plockar vad man vill och sedan ger man tallriken till en av kockarna som står vid en står stekplatta, och han wokar till hela rätten framför dig. Man kan välja på massa olika grönsaker som paprika, minimajs, lök, purjolök, champinjoner, vattenkastanj, bambuskott, böngroddar, ananas med mera. Huvudingredienser som jätteräkor, kycklingfilé, oxfilé och crabsticks. Woksåser som barbeque, vitlök, sweet & sour. Och sedan nudlar eller ris. Med facit på hand så måste jag ändå lägga min röst på Bamboo Mongolian Barbeque. De har betydligt mer smakrik mat, och bättre utbud på råvarorna. Framför allt så har de lamm. Sedan är de bättre på att tvätta av stekplattan, och det gör ju att maten smakar olika vid olika val, vilket väl är mening. Amazing Thai har lite trevligare personal och bjuder på kycklingsatay till förrätt. Men det viktigaste i min värld är huvudrätterna, så de går bet hos mig.

Efter middagen gick vi vidare för att gå på bio. Vi såg årets bästa, grymmaste, häftigaste och mest actionladdade rulle. En film med massa coola effekter, bra skådespeleri, humor, MÄN, överraskningar och skön musik. Vi såg FAST 5! Och som grädde på moset såg vi den uppe på VIP-salongen. Och hell yes, det gör skillnad. Jag undrade i mitt stilla sinne om det verkligen skulle vara värt sitt pris. Det var det. Inte så att jag skulle slänga de pengarna på filmbiljetter i vanliga fall, men for special occasions. So worth it. Alltså jag har aldrig sett film på en så stor duk, på så nära håll, utan att sitta i filmduken (läs rad 1 el 2 i vanlig salong). Jag har heller aldrig känt av hur hela jag slängs bakåt i stolen eller slänger upp armarna för att skydda mig i en filmsekvens när det verkligen smäller. Att man får sitta i egen foaje, med tillhörande bar, innan filmen börjar gjorde inte filmupplevelsen sämre direkt. Fritt med godis, popcorn och dricka var inte heller fel. Vi såg årtiondets bästa action-rulle, under de bästa förutsättningarna, på en underbar dag. It kicked freakin ass!

Vi avslutade sedan vårt firande med ostbricka och färsk frukt hemma i soffan. Och skålade givetvis i våra bröllopsglas, som vi fick i bröllopspresent av min väninna. Vet inte om man ser våra graverade namn och bröllopsdatumet på fotot i kollaget?

Anyhow.. there you have it. Vår 5e bröllopsdag. Träig.


//Kiqi

TA I TRÄ

...och blogger är back on track tydligen. Det borde betalas skadestånd när de ligger nere så länge..

Äsch vem försöker jag lura. Jag är inte det minsta arg idag. Tänker inte ens försöka låtsas. Vi firar för fullt. Äter massa gott, ser bra film, är proppmätta, har det mer än nice och myset är sådär äckligt bra så ni inte ens vill höra. Ni kommer inte ens tro att det är jag som bloggar om jag ska börja blogga kärleksdravel. Så jag besparar er..

Men jag tänker påminna er om att det är träigt antal år sedan vi sa "I DO"

//Kiqi