Besöket igår på Carlanderska var en sådan befrielse att jag knappt kan förklara. Man måste nog ha varit i mina skor ett tag för att förstå.
Min tidigare erfarenhet av ryggortopederna/specialisterna i Göteborg har varit allt annan än positiv. Först avfärdade man mina smärtproblem. Sedan vägrade man åtgärd för att jag var så ung. Sist var man rakt dryg, pratade över huvudet på mig, och vägrade besvara mina frågor.
Men så kom gårdagen.
Eftersom försäkringskassan inte vill förstå, och eftersom domningar i benen har tillkommit på senare tid så gjordes ju en ny röntgen och remiss till ryggortoped skickades. För att få konkreta svar om framtiden, om resultat från senaste operationen, och om min läkare och sjukgymnast faktiskt har rätt eller om de är ute och cyklar som FK vill påstå.
Givetvis strulade västtrafik när jag skulle ta mig till kliniken, och jag blev några minuter sen. Turligt nog fick jag tag på dem per telefon när jag väntade på vagnen, och supertrevliga som de var så tackade de för att jag meddelade mig och sa att det inte var någon fara. TACK!
Herr specialist hade läst på bra. Ovanligt! Han hade stenkoll min historik från journalanteckningar och han hade tittat igenom bilderna från röntgentillfällena ordentligt. Han började med att berätta om resultatet från operationen, som han tyckte var mycket gott. De hade lyckats rädda en disk som normalt sätt brukar hamna i fara efter en steloperation, så den diskutbuktning som jag har är mindre än tidigare. Alltså inget att vara orolig över. Han visade mig bilderna och förklarade ordentligt. Jag hr nog aldrig sett min ryggrad i så många olika lägen och vinklar. Min vilovärk är näst intill borta, tack vare operationen. Det är stort för mig.
Herr Specialist berättade om problemen med nervrotsförträgningarna och domningarna och menade att en operation KAN hjälpa, men KAN OCKSÅ förvärra då det är ett svårt och krångligt ingrepp som ofta leder till att man inte kommer åt där man vill om man går in. Man måste också in och bråka och ta bort delar som hjälper till att hålla skurvarna från tidigare operation på plats. Detta ger en risk på 50% att jag får värre smärtproblem än jag har idag. Så varken för domningarna eller smärtans skull anser han det vara någon idé med fler ingrepp. THis is as good as it gets för mig. LITE JOBBIGT, men samtidigt befirande att få konkreta svar. Vad som kan göras är gjort. Som Herr SPecialst så fint sa "Du har tyvärr en usel rygg till följd av denna del i ryggen. Den bär allt på sina axlar, och det är en svår sak att leva med. Men att de har lyckats så bra med operationen och att du har nästan smärtfri vilovärk, det ska du vara glad och tacksam för". Jag är det.
Vad jag kan göra för att inte bli sämre? Fortsätta sjukgymanstik, köra simträning (värme och viktlöshet är ju självklart positivt) och röra mig i den mån smärtan låter mig. Inget nytt, men skönt att få sjukgymnastens ordinationer bekräftade.
SEDAN kom det. Allt det där som jag redan "vet", och som min läkare och sjukgymnast redan konstaterat. Allt det där som FK vill kasta i papperskorgen. Allt det där fick jag klubbat av ortopeden. Det och lite till, tyvärr. Eller tyvärr och tyvärr. Det är ren och skär fakta, och just nu är det vad jag vill ha. Just nu skiter jag i om det låter negativt och nedslående för min framtid. Jag är 10 år äldre än jag var första gången de antydningarna kom. Jag har lärt mig att leva med min rygg och accepterat den så gott går. Jag bryter inte ihop av alla tankar på att kanske inte kommer kunna som jag en gångn kunde. Jag kan hantera det.
Herr Specialist har nu gjort klart för mig att jag inte har ett hjärnspöke, och att min kropp inte lurar mig. Han har talat om för mig att min smärta är äkta, mina problem är på riktigt, jag har rätt till 75% sjukpenning, jag borde till och med ha sjukbidrag permanent och det är det vi ska gå på, jag har rätt till ersättning från mitt försäkringsbolag (som jag ska dra till rätten anser han), jag har en funktionsnedsättning till följd av min rygg som gör det (detta är hans ord) "
Beundransvärt att du ens klara att jobba det du gör. Du ska kunna leva och ha ett liv också". Om jag slipper stressen från FK, och blir fri från stressen att försöka pressa mig till en arbetsnivå jag inte kan hantera. Då kommer dessutom (med största säkerhet) domningarna att lätta för att ryggen får den avlastning den är i behov av. Jag ville bara grina av lättnad. Jag har rätt liksom. Min läkare har rätt. Min sjukgymnast har rätt. FÖrsäkringskassan har FEL FEL FEL. Dessutom brydde sig denna ortoped till och med om hur jag mår i övrigt och hur vi lever nu när jag inte får pengar från FK. Han frågade liksom. Vilken ortoped gör det? Han var ledsen för att jag hamnat i kläm i det nya systemet och ramlat mellan stolarna, där jag inte ska ligga.
Nu väntar jag bara på hans intyg som ska skickas till förvaltningrätten, om jag hinner, och tas med i alla framida ärenden jag har för min rygg. Där skulle han skriva allt det han berättat för mig, och dessutom rekommendera att jag får ekonomisk hjälp att regelbundet kunna simma.
Alltså igår var en sådan underbar kväll att jag inte finner ord. Sedan om jag vinner mot FK eller inte, det vet jag ju givetvis inte. Jag har tappat hoppet rätt fett, but who cares. Jag har fått bekräftelse. Bekräftelse är grymt. Bekräftelse är styrka att orka.
TACK!//
Kiqi
