LÄS mer här!
Efter många långa månader fick jag besked att prövotillstånd utdelats. De beviljade alltså att jag FÅR överklaga. Sedan har det gått många långa månader till. Men så i torsdags kom det. Brevet från Kammarrätten med domen på min överklagan..
Jag var så säker och hade redan sedan länge gett upp på rättssystemet och sjukförsäkringen, så jag läste att jag blivit avvisad. Och visst det stod först under kammarrättens avgörande att läsa följande
"Kammarrätten avvisar yrkandet om sjukersättning"
Det faktum att min överklagan gällde sjukpenning reflekterade jag inte över då jag redan var så säker på förlust. Jag hade hoppats så på förvaltningsrätten, då det var rättsinstans utanför själva kassan, men de hade ju sagt nej. Jag var så inställd på nej att det var allt jag såg. Jag ställde mig och skrev under att jag blivit underättad och innan jag lade kuvertet på lådan läste jag igenom avgörandet i sin helhet för att vara hundra på att jag läst rätt och förstått vad jag blivit underrättad. Då kom jag på när jag läste första meningen att jag har ju inte yrkat om sjukersättning. Varför stod det så? Jag fortsätta läsa..
Här börjar jag blinka, stirra, skaka lite och hjärnan går på högvarv. Läser jag rätt, fattar jag rätt, är jag helt borta och inte fattar vad jag läser. Jag ringer min mamma och går igenom med henne och läser delar av domen och beslutet. Jag inser att jag inte har tappat förståndet, utan fattat rätt. JAG HAR FÅTT RÄTT! Lilla jag. JAG har fått rätt mot den stora jätten. Jag har fått upprättelse. Mina läkare har fått tillbaka sina läkarlicenser. De har givetvis aldrig förlorat dem, men med de beslut och utlåtanden som Försäkringskassa och Förvaltningsrätt lämnat så undrar man ju liksom..
Jag har hela tiden undrat hur det kan vara möjligt för en kassa att utförsäkra någon och säga att personen kan jobba heltid, helt emot det som en specialist i allmänmedicin, en specialist i ortopedi/ryggkirurgi och en legitimerad sjukgymnast säger. Dessa samtliga är överens om att min arbetsförmåga är 25% max. Ryggkirurgen gick till och med så långt som att säga att det finns stora risker till påskyndad försämring vid regelbundet arbete och aktivitet som överstiger 25% arbetstid. Självklart har jag hela tiden undrat hur de kan få skena iväg så här och hur Förvaltningsrätten har kunnat backa upp dem. När jag läser Förvaltningsrättens dom och Kammarrättens dom så är det som att man undrar om de läst samma lagbok?
Förvaltningsrätten menar att när jag vårdade barn ska detta likställas med ett heltidsarbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Kammarrätten menar att det som framkommit för tiden då jag var föräldraledig inte föranleder någon annan bedömning än att jag även då var icke arbetsför till 75%.
Hur Förvaltningsrätten kan anse att en mamma till ett litet spädbarn som vårdar barnet ihop med den andra föräldern och får assistans från morföräldrar när den andre föräldern inte är tillgänglig, ska likställas med ett heltidsarbete på den reguljära arbetsmarknaden är ju rätt intressant. Det faktum att jag kontaktade min läkare då dottern var ca 6 månader för att jag började bli bra mycket sämre till följd av att hon la på lite vikt och undrade om det inte var bättre att sjukskriva mig. Varpå försäkringskassan svarade min läkare med att det spelar ingen roll för framtida sjukskrivning när jag ska börja jobba igen. Det fann inte FÖrvaltningsrätten anmärkningsvärt alls tydligen. Försäkringskassan menar bara att det inte kan tro att någon av deras anställda skulle säga så. Alltså menar de att min läkare ljuger och hittar på? Varför skulle han göra det? Korrupt eller?
Förvaltningsrätten menade att det inte fanns några medicinska bevis eller fakta som visar på att jag inte skulle kunna jobba heltid i förhållande till förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Kammarrätten säger att mot bakgrund av de objektiva fynd som redovisats, samt de beskrivna aktivitets och funktionsbegränsningarna och övrig utredning i målet finner de det bevisat att min arbetsförmåga är nedsatt med tre fjärdedelar (75%) i förhållande till förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Ja vad säger man? Det är alltså så stor skillnad på kompetens hos de som dömer i Förvaltningsrättens mål, kontra de som dömer i Kammarrättens mål. Skrämmande. Hur läser Förvaltningsrätten?
Förvaltningsrätten ser inget ologiskt i det faktum att samma försäkringskassa som beviljat mig sjukpenning i olika omfattning från 2000 fram till 17 mars 2009, plötsligt säger att jag är fullt frisk bara på en dag.
Kammarrätten väger in att jag sedan cykelolyckan 2000 och för besvär som även nu är aktuella, i olika perioder uppburit hel till halv sjukpenning och att jag perioden före föräldrapenning beviljats förlängd sjukpenning i varierande omfattning - hel eller tre fjärdedels - t o m 17 mars 2009.
Ja kära Förvaltningsrätt. Från full sjukskrivning den 17 mars till fullt frisk den 18 mars samma år? Troligt? Låt oss då låtsas att jag blev fullt frisk under perioden 18 mars 2009 till 16 mars 2010. Utan ingrepp, ingen möjlighet till samma smärtstillande mediciner p g a amning och mer fysisk påfrestning under senare halvåret av denna period. Känns det logiskt att jag då plötsligt är frisk den 16 mars 2010, efter att inte ha blivit det på 9 år dittills, och då med ingrepp, träning och mediciner.
Jag förmodar att de flesta 'get my point'. Nu är det två månaders jobbig väntan på huruvida Försäkringskassan ska överklaga Kammarrättens dom. Jag fick från början information om att Kammarrätten var sista instans att överklaga till. Men det var tydligen fel. Högsta Förvaltningsdomstolen är sista. 3 december är sista datum för överklagan. Jag håller andan. Som det kontrollfreak jag är så har jag givetvis redan pratat med Kammarrätten för att försöka ana fram ett troligt scenario. Det jag fick veta är att av det senaste årets domar hos Kammarrätten där Försäkringskassan förlorat så har de överklagat ungefär hälften. Alltså en 50/50 chans här. Vidare menade hen på Kammarrätten att det finns ju saker som talar för och emot en överklagan. Det som talar för i mitt fall kan ju vara en fråga om stora pengasummor att betala ut om de ska sig besegrade. Men något som talar ganska starkt emot ett överklagande är det faktum att samtliga rådmän och röstande i målet röstade enhetligt och alltså till min fördel. Ingen av dem var av avvikande åsikt.
Men om ni har en sekund eller minut över lite då och då kommande två månader, så får ni mer än gärna slänga en tanke och kanske bön åt mitt håll. Och skulle det nu vara så att de överklaga så ska jag försöka komma ihåg att de först måste få prövningstillstånd godkänd från Högsta Förvaltningsdomstolen, som således ska anse att det finns anledning att pröva målet och ifrågasätta Kammarrättens beslut. Enligt mig vore det konstigt om de skulle bevilja det. Men å andra sidan var det enligt mig konstigt att Försäkringskassan kastade ut mig och gjorde helt om från ingenstans. . så..
Fingers crossed!
//Kiqi
ps. Avvisandet angående sjukersättning har att göra med att jag inte ansökt till lägre instans för det ännu, men kammarrätten tar med det i domen oavsett om jag yrkat eller inte tydligen. Anledningen till att den period som själva åtalet avser är så kort är för att jag efter de tre månaderna blev utförsäkrad. Givetvis kommer jag och min läkare komplettera för resterande period fram till det datum domen vinner laga kraft (förhoppningsvis den 3 december) och ansöka om sjukpenning för hela denna långa period som jag missat. ds
